Släktets medlemmar är kraftigt byggda bin, men inte särskilt långa; vanligen är deras kroppslängd mellan 5 och 10 mm. Bakkroppen är svart till rödsvart, och har vanligtvis iögonfallande vita hårfläckar. På undersidan av bakkroppen är det sjätte segmentet framifrån (kallade sterniter; motsvarande segment på ryggsidan kallas tergiter) format som en spets, som troligen används vid äggläggningen.
De ingående arterna är solitära, det vill säga ickesociala bin, de saknar kaster som drottningar, drönare och arbetare. De är dessutom så kallade boparasiter; honan lägger ägg i andra solitära bins bon, ett i varje larvcell. Det antas att undersidans förlängda spets används för att sticka hål på larvkammaren. Den resulterande larven äter sedan upp värdägget eller -larven och livnär sig av det insamlade matförrådet av nektar och pollen. Värdarter är släktena pälsbin och Tetralonia.
De ingående arterna flyger samtidigt som deras värdarter, under sommaren, vilket i Mellaneuropa blir juni till augusti.
Släktet innehåller för närvarande 50 arter. Det är uppdelat i tre undersläkten: Ammobates senso stricto, som innehåller 40 eller 41 arter och finns från Marocko och via Europa till södra Indien samt två arter i Sydafrika; den ena även i Namibia; Euphileremus med sex arter från Kanarieöarna österut till Uzbekistan; och Xerammobates med tre arter i Tunisien och Turkmenistan.
Wikispecies har information om Ammobates.