Andy Burnham föddes den 7 januari 1970 i Aintree, en förort till Liverpool. Han är son till telemontören Roy Burnham och läkarsekreteraren Eileen Burnham och har en äldre och en yngre bror.
Burnham växte upp i Culcheth, där han gick i en katolsk skola. Han har själv uppgett att han fick en katolsk uppfostran. Även om han inte längre betraktar sig som särskilt religiös har han sagt att hans politiska identitet har formats av katolsk sociallära. Båda föräldrarna stödde Labour och Burnham gick med i partiet som 14-åring efter att ha sett dramaserien Svartjobbarna på BBC.
Burnham inledde sitt yrkesliv som journalist inom fackpressen för frakt- och transportsektorn. Mellan 1994 och 1997 arbetade han som utredare åt Labourpolitikern Tessa Jowell, som då var parlamentsledamot för en valkrets i södra London.
Han arbetade därefter för fackförbundet Transport and General Workers' Union. Från 1997 var han handläggare för parlamentsfrågor vid vårdgivarorganisationen NHS Confederation, innan han började arbeta för regeringens utredning The Football Task Force.
Från 1998 var Burnham särskild rådgivare åt kulturminister Chris Smith. Han lämnade uppdraget när han kandiderade till parlamentet inför parlamentsvalet 2001.
Politisk karriär
Första parlamentsperioden
Burnham var ledamot av Brittiska underhuset för valkretsen Leigh i Wigan från 2001 till 2017. Han hade flera befattningar i Tony Blairs och Gordon Browns regeringar. I juni 2007 utsågs han till biträdande finansminister, Chief Secretary to the Treasury. I januari 2008 blev han kulturminister och mellan juni 2009 och maj 2010 var han hälsominister.
Efter Labours nederlag i parlamentsvalet 2010 ställde Burnham upp i partiledarvalet och slutade på fjärde plats. Han kandiderade på nytt efter Ed Milibands avgång efter parlamentsvalet 2015. Burnham fick då 19 procent av rösterna och kom på andra plats bakom Jeremy Corbyn.
Till skillnad från flera andra framträdande Labourpolitiker accepterade Burnham en post i Corbyns skuggregering och utsågs till skugginrikesminister. Han lämnade posten i oktober 2016 för att kandidera i borgmästarvalet i Greater Manchester.
Borgmästare i Greater Manchester
Burnham under valkampanjen inför borgmästarvalet 2017.
Efter att ha tillfrågats av det lokala Labourpartiet meddelade Burnham i maj 2016 att han avsåg att kandidera till borgmästare i Greater Manchester. Han vann Labours interna nomineringsval mot bland andra den tillförordnade borgmästaren Tony Lloyd.
Borgmästarvalet i maj 2017 var det första sedan Greater Manchester fått utökade befogenheter genom den engelska decentraliseringsprocess som brukar benämnas devolution. Borgmästaren fick bland annat ansvar för delar av kollektivtrafiken, bostadspolitiken och polisverksamheten.
Burnham hade meddelat att han skulle lämna parlamentet om han valdes till borgmästare. När premiärminister Theresa May utlyste nyval till parlamentet avstod Burnham därför från att kandidera för omval. Han behöll sitt mandat under övergångsperioden fram till dess att det nya parlamentet tillträdde.
I maj 2017 valdes Burnham till borgmästare med 63 procent av rösterna. Han besegrade den konservative kandidaten Sean Anstee med mer än 230 000 rösters marginal och fick flest röster i samtliga tio kommunområden i Greater Manchester.
På grund av covid-19-pandemin sköts det följande borgmästarvalet upp ett år. Burnham omvaldes den 6 maj 2021 med 67 procent av rösterna. Under valkampanjen betonade han bland annat fortsatt decentralisering, statliga investeringar i norra England, förbättrade bostäder och målet att Greater Manchester skulle vara koldioxidneutralt senast 2038.
Han valdes till en tredje mandatperiod 2024. Burnham lämnade posten som borgmästare 2026 efter att ha återvänt till parlamentet.
Återkomst till parlamentet och partiledarvalet 2026
I juni 2026 återvände Burnham till parlamentet efter att ha vunnit ett fyllnadsval i valkretsen Makerfield väster om Manchester.
Tre dagar efter fyllnadsvalet, den 22 juni, meddelade premiärminister och Labourledaren Keir Starmer att han avsåg att avgå. Beskedet kom efter en längre period av internt tryck inom Labour, svaga resultat i de brittiska lokalvalen och diskussioner om partiets politiska inriktning.
Burnham blev den enda kandidaten som fick tillräckligt stöd för att ställa upp i det efterföljande partiledarvalet. Den 17 juli 2026 förklarades han vald till ny partiledare för Labour utan någon motkandidat.
Den 20 juli 2026 lämnade Starmer formellt in sin avskedsansökan till kung Charles III vid Buckingham Palace. Burnham mottogs därefter av kungen och fick i uppdrag att bilda en ny regering. Därmed blev han Storbritanniens sjunde premiärminister sedan folkomröstningen om EU-medlemskapet 2016.
I sitt första tal utanför 10 Downing Street lovade Burnham att återupprätta stabiliteten i brittisk politik och förbättra befolkningens levnadsstandard. Han framhöll levnadskostnadskrisen, bostadsbristen och hemlösheten som centrala frågor och sade att hans regering skulle flytta makt från huvudstaden till lokalsamhällen och regioner.
Burnham kritiserade även följderna av flera årtiondens avindustrialisering och privatiseringar och meddelade att regeringen senare under året skulle lägga fram en tioårsplan för ekonomisk förnyelse. Han utlovade samtidigt tidiga åtgärder mot de höga levnadskostnaderna och sade att regeringen skulle arbeta för att ge allmänheten större kontroll över grundläggande samhällstjänster.
Politisk profil
Burnham har ofta förknippats med Labours mer ekonomiskt interventionistiska och decentralistiska falang. Under tiden som borgmästare profilerade han sig som förespråkare för större regionalt självstyre, offentligt kontrollerad kollektivtrafik och ökade investeringar i norra England.
Han har även argumenterat för en mer aktiv industripolitik och för att grundläggande samhällstjänster som kollektivtrafik, vattenförsörjning och delar av energisystemet i högre grad ska stå under offentlig eller lokal kontroll. Hans politiska inriktning har ibland beskrivits som en kombination av traditionell socialdemokrati, kommunitär politik och regional decentralisering.
Privatliv
Under universitetstiden var Burnham kurskamrat med den nederländska studenten Marie-France ”Frankie” van Heel, som liksom Burnham studerade engelska vid Fitzwilliam College. Paret gifte sig 2000 och har en son och två döttrar. Van Heel har under större delen av sin yrkeskarriär arbetat inom marknadsföring.
.jpg)
.svg)