Malariamyggor
| Malariamyggor | |
 arten Anopheles gambiae | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Underklass | Bevingade insekter Pterygota |
| Ordning | Tvåvingar Diptera |
| Underordning | Myggor Nematocera |
| Familj | Stickmyggor Culicidae |
| Släkte | Malariamyggor |
| Vetenskapligt namn | |
| § Anopheles | |
| Auktor | Meigen, 1818 |
| Utbredning | |
 Karta över de mest kända nuvarande och historiska malariavektorerna bland malariamyggorna. | |
| Arter i urval | |
| |
 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Malariamyggor (Anopheles) är ett släkte av myggor. Flera av arterna har en viktig inverkan på människan genom att de är så kallade biologiska vektorer som sprider malaria. Vissa, till exempel Anopheles stephensi sprider dessutom malaria till gnagare. Malariamyggor kan man känna igen på att när de sitter på ett underlag så är kroppen framåtlutad och inte parallell med underlaget.
Det finns omkring 400 arter i släktet, av vilka 30–40 sprider fyra olika arter av Plasmodium-parasiter som orsakar malaria. Anopheles gambiae är en av de mest kända arterna eftersom den spelar avgörande roll vid spridningen av den farligaste av dessa parasiter – Plasmodium falciparum.
Beskrivning
I likhet med de flesta andra myggor har malariamyggor trådformade antenner och slanka kroppar. Speciellt för malariamyggorna är en framåtlutad vilställning.
Malariamyggornas larver känns igen på att de ligger parallellt med vattenytan då de andas.
Utvecklingsstadier
Som alla myggor går malariamyggorna genom fyra utvecklingsstadier under sin livscykel: ägg, larv, puppa och imago (vuxen). De tre första utvecklingsstadierna lever malariamyggorna i vatten och dessa varar sammanlagt 5–14 dagar, beroende på art och temperatur. Det är under det vuxna stadiet som honorna fungerar som spridare av malaria. Vuxna honor kan leva i upp till en månad, men vanligen 1–2 veckor.
Ägg
Vuxna honor lägger 50–200 ägg per gång. Äggen läggs ett och ett direkt på vattnet och kännetecknas av att de har flythjälp på båda sidor. De kläcks inom 2–3 dagar, men om det är kallt kan det ta upp till 2–3 veckor.
Larver
Malariemygglarver har ett välutvecklat huvud och en stor mellankropp samt en bakkropp som är uppdelad i segment. De saknar ben.
Puppa
Puppan ser ut som ett kommatecken när den ses från sidan. Puppstadiet varar bara ett par dagar.
Imago
Som hos alla myggor har imagon hos malariamyggor slanka tredelade kroppar: huvud, thorax och bakkropp. I Nordeuropa övervintrar malariamyggor i detta stadium.
Utbredning
Släktet är utbrett över nästan hela världens tropiska, subtropiska och tempererade zoner. Det är emellertid frånvarande från de flesta (inte alla) av Stilla havets öar, som Nya Zeeland, Fiji och Nya Kaledonien. Det saknas också från diverse småöar i Atlanten. Beträffande habitat förekommer arterna i allt från kustlandskap till bergsterräng.
Svenska arter
I Sverige finns åtta arter som tillhör släktet Anopheles, samtliga tillhör undersläktet Anopheles (Anopheles). Släktet kallas malariamyggor på svenska men arterna har sedan 2016 svenska namn från det gamla svenska ordet på dem, frossmygga.
In på 1930-talet var flera av malariamyggorna i Sverige infekterade med malariaparasiten, och följaktligen spred malaria i Sverige. Huvudsakliga vektorer var källarfrossmygga, stallfrossmygga och troligen även tvillingfrossmygga. Numera är emellertid svenska malariamyggor inte infekterade. Hemkommande malariasmittade turister skulle teoretiskt kunna bli stuckna av en svensk malariamygga, som därmed skulle kunna återsmitta den svenska malariamyggstammen. Hittills har man dock inte kunnat konstatera att så skett.
- undersläkte Anopheles
- tvillingfrossmygga, Anopheles daciae Linton, Nicolescu & Harbach, 2004
- stallfrossmygga, Anopheles atroparvus van Thiel, 1927
- brunryggad frossmygga, Anopheles algeriensis Theobald, 1903
- skogsfrossmygga, Anopheles beklemishevi Stegnii & Kabanova, 1976
- ljusstreckad frossmygga, Anopheles claviger (Meigen, 1804)
- fläckfrossmygga, Anopheles maculipennis Meigen, 1818
- källarfrossmygga, Anopheles messeae Falleroni, 1926
- blygrå frossmygga, Anopheles plumbeus Stephens, 1828
Finska arter
I Finland finns sju arter: Anopheles daciae (tvillingfrossmygga, som emellertid ännu inte fått något finlandssvenskt namn), brunryggad frossmygga, skogsfrossmygga, ljusstreckad frossmygga, blygrå frossmygga, fläckfrossmygga och källarfrossmygga.
Alla de finska arterna tillhör undersläktet Anopheles.
Malarian avtog långsamt i Finland från tidigt 1800-tal och framåt, utan några egentliga motåtgärder. Det sista inhemska fallet (det vill säga det sista fallet som infekterades inom landet) registrerades 1954 (de senare fallen är alla importerade fall, som blivit stuckna utomlands). På 1930-talet hade malarian nästan helt försvunnit ur landet, med ett kortare uppblossande under andra världskriget. De involverade arterna var skogsfrossmygga, källarfrossmygga och troligen även tvillingfrossmygga.
Kommentarer
- 1 2 3 4 Tvillingfrossmyggan, Anopheles daciae är en art som är nyupptäckt i Sverige och Finland. Den tillhör samma artgrupp som fläckfrossmyggan, och kan endast skiljas från denna med DNA-analys. Det är därför troligt att många av de tidigare fynden av fläckfrossmyggan i själva verket kan ha varit tvillingfrossmygga. Artgruppen ifråga är uppkallad efter Anopheles maculipennis, fläckfrossmygga, och innehåller de gemensamt svenska och finländska arterna tvillingfrossmygga (Anopheles daciae), skogsfrossmygga, fläckfrossmygga och källarfrossmygga, dessutom stallfrossmygga, som bara finns i Sverige, samt arterna Anopheles artemievi, Anopheles labranchiae, Anopheles martinius, Anopheles melanoon, Anopheles persiensis och Anopheles sacharovi, som inte finns i någotdera landet.
Källor
- Delar av denna artikel är baserade på en översättning från engelska Wikipedia Anopheles
- ↑ ”Anopheles stephensi” (på engelska). All about Mosquito. 2011. http://www.allmosquitos.com/mosquito-species/anopheles-stephensi.html. Läst 26 februari 2013.
- ↑ David McCullough (1977). [https://web.archive.org/web/20081210134440/http://www.ralphmag.org/panama.html ”Mosquitoes, Malaria, and the Panama Canal”]. Arkiverad från originalet den 10 december 2008. https://web.archive.org/web/20081210134440/http://www.ralphmag.org/panama.html. Läst 4 augusti 2009.
- 1 2 3 Chinery, Michael (1984). Nordeuropas insekter - en bestämningsbok. Stockholm. ISBN 91-34-40920-3
- ↑ Ralph Harbach (5 november 2008). ”Genus Anopheles Meigen, 1818” (på engelska). Mosquito Taxonomic Inventory. Arkiverad från originalet den 26 juni 2021. https://web.archive.org/web/20210626200626/http://mosquito-taxonomic-inventory.info/genus-anopheles-meigen-1818. Läst 26 juni 2021.
- ↑ ”Taxonomisk information, Anopheles”. www.dyntaxa.se. https://www.dyntaxa.se/Taxon/Info/1014181. Läst 20 juli 2016.
- 1 2 ”Myggforskare Anders Lindström vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) har nu givit 49 arter av stickmyggor svenska namn . | Expertsvar”. expertsvar.se. Arkiverad från originalet den 14 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160814172037/http://expertsvar.se/pressmeddelanden/stickmyggorna-har-fatt-svenska-namn/. Läst 20 juli 2016. ”– Jag upplever att namnet malariamygga för arter ur släktet Anopheles kan skapa oro bland allmänheten för att de ska sprida malaria. Även om vi hade malaria i Sverige fram till 1930-talet så är risken för smittspridning nu minimal. Därför valde jag ett mindre laddat namn, även om frossa är ett gammalt svenskt namn på malaria, säger Anders Lindström.”
- ↑ Johan Liljeblad (3 juli 2020). ”Art: Anopheles daciae - tvillingfrossmygga”. Dyntaxa. https://www.dyntaxa.se/taxon/info/6051178. Läst 25 juni 2021.
- 1 2 Miia Soininen (2 juli 2020). ”A mosquito species new to Finland discovered which potentially could transmit malaria”. Pressrelease. Helsingfors universitet. https://www.helsinki.fi/en/news/health-news/a-mosquito-species-new-to-finland-discovered-which-potentially-could-transmit-malaria. Läst 25 juni 2021.
- ↑ Jere Kahanpää, Jukka Salmela (2019). ”Anopheles maculipennis coll.”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.5016303. Läst 24 juni 2021.
- ↑ T. Lilja, D. Eklöf, T. G. T. Jaenson, A. Lindström, O. Terenius (11 mars 2020). ”Single nucleotide polymorphism analysis of the ITS2 region of two sympatric malaria mosquito species in Sweden: Anopheles daciae and Anopheles messeae” (på engelska). Medical and Veterinary Entomology (The Royal Entomological Society). doi:. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1111/mve.12436. Läst 26 juni 2021.
- ↑ Jere Kahanpää, Jukka Salmela. ”Anopheles daciae”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.5016305. Läst 25 juni 2021.
- 1 2 Jere Kahanpää, Jukka Salmela (2019). ”Malariamyggor (frossmyggor) – Anopheles”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204840. Läst 24 juni 2021.
- 1 2 Lena Hulden & Larry Hulden (2009). ”The decline of malaria in Finland – the impact of the vector and social variables” (på engelska). Malaria Journal 8 (94). https://malariajournal.biomedcentral.com/articles/10.1186/1475-2875-8-94. Läst 24 juni 2021.