| Antoine Pinay |
 Antoine Pinay, 1969. |
| Född | 30 december 1891
Saint-Symphorien-sur-Coise, Frankrike |
|---|
| Död | 13 december 1994 (102 år)
Saint-Chamond, Frankrike |
|---|
| Begravd | Saint-Symphorien-sur-Coise begravningsplats |
|---|
| Medborgare i | Frankrike |
|---|
| Utbildad vid | Institution Sainte Marie-La Grand'Grange  |
|---|
| Sysselsättning | Politiker, utrikesminister, regeringschef, diplomat, finansminister |
|---|
| Befattning |
|---|
Senator för tredje franska republiken
Saint-Chamonds borgmästare
Europaparlamentariker
Frankrikes ekonomi-, finans- och industriminister
regeringen Pinay (1952)
Konseljpresident (1952–1953)
Frankrikes utrikesminister
regeringen Faure II (1955–1956)
Frankrikes ekonomi-, finans- och industriminister
regeringen de Gaulle III (1958)
Frankrikes jordbruksminister
regeringen de Gaulle III (1958)
Frankrikes ekonomi-, finans- och industriminister
regeringen de Gaulle III (1958–1959)
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Femte franska republikens nationalförsamlings första mandatperiod, Loire's 3rd constituency (1958–1959)
Frankrikes ekonomi-, finans- och industriminister
regeringen Debré (1959–1960) |
| Politiskt parti |
|---|
Centre national des indépendants et paysans
Demokratiska republikanska alliansen |
| Utmärkelser |
|---|
Francisqueorden
Storkorset av Isabella den katolskas orden |
| Namnteckning |
|---|
 |
| Redigera Wikidata |
Antoine Pinay, född 31 december 1891 i Saint-Symphorien-sur-Coise i departementet Rhône, död 13 december 1994, var en fransk politiker och konseljpresident (regeringschef). Han var en av grundarna till det liberal-konservativa partiet Centre National des Indépendants et Paysans.
Pinay skadade sig i första världskriget och armen förblev förlamad livet ut. Han stannade i Frankrike under tyska ockupationen under andra världskriget och samarbetade till en början med Philippe Pétain, men bröt med Vichyregimen efter bara några månader. Han var ledamot av Nationalförsamlingen från 1936 och tjänstgjorde i flera regeringar under fjärde republiken, bland annat som konseljpresident 1952-1953 och utrikesminister 1955-1956.
År 1973 utnämndes han till den nyinrättade befattningen Médiateur de la République (ungefär justitieombudsman).
