| Arabinos | |
| | |
| Systematiskt namn | Arabinos |
|---|---|
| Övriga namn | Pectinos |
| Kemisk formel | C5H10O5 |
| Molmassa | 150,13 g/mol |
| Utseende | Färglösa kristaller som prismor eller nålar |
| CAS-nummer | 147-81-9 |
| SMILES | O=C[C@@H](O)[C@H](O)[C@H](O)CO |
| Egenskaper | |
| Densitet | 1,585 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | 834 g/liter g/l |
| Smältpunkt | 164-165 °C |
| Faror | |
| NFPA 704 | |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Arabinos är en aldopentos – en monosackarid – som innehåller fem kolatomer och en aldehyd(CHO)funktionell grupp. Av biosyntetiska skäl är de flesta sackarider nästan alltid rikligare i naturen som "D"-formen, eller strukturellt analog med D-glyceraldehyd. (D/L-nomenklaturen hänvisar inte till molekylens optiska rotationsegenskaper utan till dess strukturella analogi med glyceraldehyd.) L-arabinos är emellertid i själva verket vanligare än D-arabinos i naturen och finns i naturen som en komponent i biopolymerer såsom pektin och hemicellulosan xylan.
L-arabinosoperonen, även känd som araBAD operon, har varit föremål för mycket biomolekylär forskning. Operonen styr arabinoskatabolismen i E. coli, och den aktiveras dynamiskt i närvaro av arabinos och frånvaron av glukos.
En klassisk metod för den organiska syntesen av arabinos från glukos är Wohl-nedbrytningen.
Arabinos har fått sitt namn från gummi arabicum, från vilket det först isolerades.
Arabinos, som ursprungligen kommersialiserades som sötningsmedel, är en hämmare av sukras, enzymet som bryter ner sackaros till glukos och fruktos i tunntarmen.