Kol

Den här artikeln handlar om grundämnet kol. För olika bergarter som benämns kol, se Kol (bränsle). För andra betydelser, se Kol (olika betydelser).
Kol
Nummer
6
Tecken
C
Grupp
14
Period
2
Block
p

C
↓
Si
Bor ← Kol → Kväve
[He] 2s2 2p2
6C

Grafit (vänster) och diamant (höger) – de två mest kända allotroperna av kol.
Grafit (vänster) och diamant (höger) – de två mest kända allotroperna av kol.
Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa12,011 [12,0096–12,0116] u
UtseendeG: Svart
D: Färglös (diamant)
AllotroperGrafit (G)
Diamant (D)
Amorft kol (A)
Fulleren
Grafen
Fysikaliska egenskaper
DensitetA: 1,8–2,1 g/cm3
G: 2,267 g/cm3
D: 3,515 g/cm3
AggregationstillståndFast
SmältpunktG: 3 773 K (3 550 °C)
D: 3 823 K (3 600 °C)
Kokpunkt5 100 K (4 827 °C)
Sublimationspunkt3 915 K (3 642 °C)
Trippelpunkt4 600 K (4 327 °C)
10 800 kPa
Molvolym5,3145 × 10−6 m³/mol
Värmevärde−393 J/(kg × K)
SmältvärmeG: 117 kJ/mol
ÅngbildningsvärmeSublimation: 715 kJ/mol
Specifik värmekapacitetG: 709 J/(kg × K)
D: 427 J/(kg × K)
Molär värmekapacitetG: 8,517 J/(mol × K)
D: 6,155 J/(mol × K)
Atomära egenskaper
Atomradie70 pm
Kovalent radie73 ± 4 pm
van der Waalsradie170 pm
Elektronaffinitet153,9 kJ/mol
JonisationspotentialFörsta: 1 086,5 kJ/mol
Andra: 2 352,6 kJ/mol
Tredje: 4 620,5 kJ/mol
Fjärde: 6 222,7 kJ/mol
(Lista)
Arbetsfunktion4,81 eV
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[He] 2s2 2p2
e− per skal2, 4
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd+4, +3, +2, +1, 0, −1, −2, −3, −4
Oxider (basicitet)CO2; CO (svagt sur)
Elektronegativitet2,55 (Paulingskalan)
2,544 (Allenskalan)
Diverse
KristallstrukturG: Hexagonal
D: Diamantstruktur
Kristallstruktur
Kristallstruktur
LjudhastighetD: 18 350 m/s
Termisk expansionD: 0,8 µm/(m × K) (25 °C)
VärmeledningsförmågaG: 140 W/(m × K)
D: 900–2300 W/(m × K)
Elektrisk konduktivitetG: 105 S/m (Ω−1 × m−1)
D: 0,001 A/(V × m)
Elektrisk resistivitetG: 7,837 nΩ × m (20 °C)
MagnetismDiamagnetisk
Magnetisk susceptibilitetD: −2,2 × 10−5
G: −4,5 × 10−4
BrytningsindexD: 2,417
Youngs modulD: 1050 GPa
SkjuvmodulD: 478 GPa
KompressionsmodulD: 442 GPa
Poissons konstantD: 0,1
Mohs hårdhetG: 0,5
D: 10
Identifikation
CAS-nummer7440-44-0
EG-nummer231-153-3
Pubchem5462310
RTECS-nummerFF5250100
Historia
NamnursprungFrån latin carbo, ”träkol”
FörutsägelseEgyptier och sumer (3750 f.Kr.)
Fastställt som ett
grundämne av
Antoine Lavoisier (1789)
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Kolisotoper
NuklidNFt1/2STSE (MeV)SP


10C
{syn.}19,255 sβ+3,64810B
11C
{syn.}20,334 minβ+1,98211B
ε11B
12C
98,9 %Stabil
13C
1,1 %Stabil
14C
Spår5730 aβ−0,15614N
15C
{syn.}2,449 sβ−9,77215N
16C
{syn.}0,747 sβ− + n8,01215N
β−16N


Säkerhetsinformation
NFPA 704

1
0
0
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Kol (latin: Carbo) är ett grundämne som har det kemiska tecknet C och atomnumret 6. Livet vi känner är baserat på grundämnet kol. Av detta skäl kallas alla molekyler, där kol- och väteatomer ingår, för organiska. Oorganiska ämnen är således de ämnen som innehåller vilket som helst av de övriga grundämnena, utom både kol och väte samtidigt. Trots detta känner vi idag till fler organiska ämnen än icke-organiska.

Som rent material förekommer kol i flera olika former (allotroper), som grafit, diamant, fullerener och amorft kol.

Det rena kolets egenskaper och dess användning beskrivs under respektive uppslagsord (se nedan). Grafit, diamant och stenkol bryts i gruvor. Alla allotroper av kol är kemiskt motståndskraftiga, men kan oxideras med syre eller halogener. Kol finns med några procents halt i de flesta sorters stål och järn. Kolet är då legerat i järnet och bidrar till järnets hårdhet.

Av de oorganiska kemiska kolföreningarna kan speciellt nämnas:

Kol ingår också i alla organiska föreningar, där dess förmåga att bilda kedjor är en förutsättning för livets komplexa molekyler.

Kol är universums fjärde vanligaste atomslag. Endast väte, helium och syre är vanligare.

”Kol” är också en beteckning på ett antal bränslen i fast form (se vidare artikeln ”Kol (bränsle)”) med en hög andel av grundämnet kol. Inget av dem utgörs dock av grundämnet i ren form, vilket ibland skapar begreppsförvirring på svenska. På de flesta andra språk har grundämnet och bränslet olika namn, exempelvis carbon (grundämnet) respektive coal (bränslet) på engelska och Kohlenstoff (grundämnet) respektive Kohle (bränslet) på tyska.

Historia

Några kolallotroper: a) diamant; b) grafit; c) lonsdaleit; d–f) fullerener (C60, C540, C70); g) amorft kol; h) nanorör.
Fasdiagram för Kol.

Diamant, grafit och förbränningskol har varit känt sedan urminnes tid, och det antas också att man har känt till att de var olika former av ett och samma ämne. Engelsmannen John Dalton var dock den förste som förstod att kol var ett grundämne (1803) – ett resultat som inte publicerades förrän 1807. Den senast upptäckta formen (grafen) fick 2010 års nobelpris i fysik.

Artificiella diamanter framställdes första gången av fransmannen Henri Moissan (1893).

Användning

Orbitaler

Anledningen till att ämnet kol förekommer i en sådan mångfald av former är att dess elektronkonfiguration gör att det har exakt fyra valenselektroner. Dessa kan hybridiseras på tre olika sätt (sp3, sp2 och sp), vilket innebär att en kolatom kan bilda en enkel-, dubbel- eller trippelbindning till en annan kolatom. Kol kan därmed skapa extremt starka riktade kovalenta bindningar mellan atomer.

Isotoper

Huvudartikel: Kolisotoper

Kol har endast två stabila isotoper, nämligen 12C (vars massa atommassenheten u definieras utifrån) och 13C. Av de radioaktiva isotoperna är 14C den klart viktigaste, eftersom dateringsmetoden 14C-metoden baseras på dess sönderfall. Eftersom alla livsformer på jorden är kolbaserade – och 14C ständigt nybildas i atmosfären – kommer det att upptas i alla levande organismer och förhållandet mellan 14C och de stabila isotoperna kommer att vara någorlunda konstant under organismens livstid, med undantag för långlivade arter som träd (vilka å andra sidan kan användas för att kalibrera skalan). När organismen dör börjar 14C direkt sönderfalla till kväve. Eftersom halveringstiden för 14C är 5 730 år har det förutom att det ingår i alla levande organismer i någorlunda höga halter dessutom fördelen att det sönderfaller över en tidsskala som är lämplig för att mäta mänskliga aktiviteter, och är därför ett ovärderligt verktyg för arkeologer. Emellertid, ju äldre materialet är desto mindre precis blir den, och den kan därför knappast användas för föremål som är äldre än 40 000 år.

Former

Kristallint kol antar flera former, med kraftigt varierande egenskaper:

Utöver de kristallina formerna förekommer rent kol i naturen i varierande blandningar av amorft och kristallint kol, till exempel som sot eller stenkol.

Galleri

Se även