Lutetium

Lutetium
Nummer 71 Tecken Lu Grupp 3 Period 6 Block d
Y ↑ Lu ↓ Lr Ytterbium ← Lutetium → Hafnium     [Xe] 4f14 5d1 6s2             71Lu                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                         Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa	174,967 u
Utseende	Silvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet	9 841 kg/m³ (273 K)
Aggregationstillstånd	Fast
Smältpunkt	1 936 K (1 663 °C)
Kokpunkt	3 668 K (3 395 °C)
Molvolym	17,78 × 10-6 m³/mol
Smältvärme	18,6 kJ/mol
Ångbildningsvärme	355,9 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie	173,4 (217) pm
Kovalent radie	160 pm
Jonisationspotential	Första: 523,5 kJ/mol Andra: 1 340 kJ/mol Tredje: 2 022,3 kJ/mol Fjärde: 4 370 kJ/mol (Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration	[Xe] 4f14 5d1 6s2
e− per skal	2, 8, 18, 32, 9, 2
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd	3 (svag bas)
Elektronegativitet	1,27 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstruktur	Hexagonal
Elektrisk konduktivitet	1,85·106 A/(V × m)
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Lutetiumisotoper Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP 173Lu {syn.} 1,37 år ε 0,671 173Yb 174Lu {syn.} 3,31 år ε 1,374 174Yb 175Lu 97,41 % Stabil 176Lu 2,59 % 3,78·1010 år β- 1,193 176Hf
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Lutetium är ett grundämne som tillhör de sällsynta jordartsmetallerna. I enlighet med sin placering i det periodiska systemet tillhör lutetium övergångsmetallerna, men på grund av sina egenskaper placeras ämnet ofta bland lantanoiderna.

Ämnet kallades tidigare, särskilt i tysk litteratur, cassiopeium med kemiskt tecken Cp.

Namnet Lutetium kommer av Lutetia, det forntida namnet på Frankrikes huvudstad Paris; grundämnet upptäcktes 1907 av fransmannen Georges Urbain och oberoende av honom av österrikaren Auer von Welsbach.

Förekomst

I naturen förekommer lutetium i blandning med andra lantanoider, främst i mineralen monazit och gadolinit. Halten i jordskorpan är 0,8 ppm.

Användning

Den radioaktiva isotopen lutetium-177 kan användas för behandling av cancer. Genom att koppla lutetium-177 till bärarmolekylen oktreotat kan sammansättningen (kallad ¹⁷⁷Lu-DOTATATE) användas för behandling av neuroendokrina tumörer.

Källor

v • r Periodiska systemet 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18  1  H He  2  Li Be B C N O F Ne  3  Na Mg Al Si P S Cl Ar  4  K Ca Sc Ti V Cr Mn Fe Co Ni Cu Zn Ga Ge As Se Br Kr  5  Rb Sr Y Zr Nb Mo Tc Ru Rh Pd Ag Cd In Sn Sb Te I Xe  6  Cs Ba Lu Hf Ta W Re Os Ir Pt Au Hg Tl Pb Bi Po At Rn  7  Fr Ra Lr Rf Db Sg Bh Hs Mt Ds Rg Cn Nh Fl Mc Lv Ts Og La Ce Pr Nd Pm Sm Eu Gd Tb Dy Ho Er Tm Yb Ac Th Pa U Np Pu Am Cm Bk Cf Es Fm Md No Metaller Halvmetall Icke-metaller Okända kemiska egenskaper Alkalimetall Alkalisk jordartsmetall Lantanoid Aktinoid Övergångsmetall Övrig metall Diatomisk icke-metall Polyatomisk icke-metall Ädelgas