Arberesjer är en albanskfolkgrupp i södra Italien. Folkgruppen flydde till Italien under 1400-talet. Detta efter att Albanien tidigare hade invaderats av det Osmanska riket. Arberesjerna kunde behålla det mesta av sin identitet och kan än idag bli identifierade som albaner, i synnerhet som den albanska prägeln kvarstår i flera områden de bebor. Den italienske statsmannen Francesco Crispi, av arberesjiskt ursprung, gjorde en stor insats för Italiens enande.
Påven Clemens XI var av arberesjiskt ursprung. Även den italienske målaren Francesco Albani var av arberesjisk börd. Bland kända adelssläkter i Italien av arberesjiskt ursprung kan nämnas Durazzo och Albani.
Historia
Den tidigaste albanska utvandringen till Italien tros ha skett 1443 när albanska soldater under befäl av general Dimitri Reres blev anställda av Alfonso V av Aragonien. Dimitri Reres blev senare guvernör i Castra Reggio och grundade tretton albanska byar i Kalabrien och några fler i Sicilien. Efter att albanska militära förband 1461 avvärjde en utländsk annektering av Bägge Sicilierna belönades de albanska krigsveteranerna med nya landområden som pension. Andra stora emigrationsvåg skedde mellan åren av Skanderbegs död 1469 och det viktiga arberesjiska datumet för Shkodras fall1479. PåvenPaulus II onmämnde den arberesjiska emigrationen i ett av sina brev. Två arberesjiska utvandrare från Shkodra, som insåg faran med osmanska arméns framryckning, anlände den 28 april1467 till Genzano di Roma och de hade med sig målningen Vår Fru av Shkodra. Denna målning är idag en viktig religiös symbol bland arberesjerna och vid klockan nio på samma datum varje år hörs kyrkklockorna ringa i staden Genzano di Roma till minne av målningens ankomst. Ett flertal av exilarberesjerna hamnade dock utspridda i södra Italien och grundade många småstäder. 1487 sökte Johan Kastriota d.y. med sitt kompaniflykt[förtydliga] på italiensk mark men nekades inträde. Endast med påvens lov kunde de bosätta sig i italienska byar. En del emigration skedde även vid den totala ockupationen av de albanska områdena i början på 1500-talet men upphörde före 1800-talet. Kända adelssläkt ur det arberesjiska uttåget ur Albanien är bland andra Durazzo och Albani.
Medan Giuseppe Garibaldi, antagligen av arberesjisk härkomst, välvde en storslagen plan, ehuru han skulle befria sina landsmän från det bourbonskaförtrycket, anföll en albansk çeta (väpnad grupp) på fyra hundra män den bourbonska armén i april 1860.
Minoritetsstatus
Arberesjernas minoritetsrättigheter är skyddad av den italienska lagstiftningen från 15 december 1999.
Utbredning
Albaner i Italien
Arberesjerna fördelade på regioner, nord till syd:
Arberesjerna har två namn för sina byar, dess italienska namn och dess inhemska albanska namn. Arberesjerna (arbëreshërna) är ganska utspridda i södra Italien och är grundare av många småstäder i följande regioner:
Alla arberesjiska byar är tvåspråkiga med både albanska och italienska.
Många tidigare arberesjiska byar sveptes bort av Mussolinis Italiens assimilationspolitik och existerar inte längre.
Anmärkningar
↑på toskiskaArbëreshët e Italisë; på gegiskaArbëneshët e Italisë; på italienska: Albanesi d'Italia; på svenska med betydelsen Italiens albaner: de kan också kallas för arbëreshër, arbëneshër från albanskan och italoalbaner från engelskan Italo-Albanians
↑De Lucia, Amelia; Gruppioni, Giorgio; Grumo, Rosalina; Vinjahu, Gjergj.”Albanian Cultural Profile”. Dipartimento di Scienze Statistiche, Università degli Studi di Bari, Italia. Arkiverad från originaletden 13 december 2016. https://web.archive.org/web/20161213093124/http://www.fp6migratoryflows.uniba.it/html/AlbanianCulturalProfile.pdf.Läst 10 augusti 2017. ”Currently there are about fifty Albanian-speaking centres in Italy, with a population estimated to be around 100,000, though there are no precise figures for the actual numbers of Italo-Albanians. The most recent precise figure is given in the census for 1921; the number of Albanian speakers was 80,282, far fewer than the 197 thousand mentioned in the study of A. Frega of 1997.”
Italien
