Bretagne

Bakgrund och romersk tid

De äldsta bosättningarna i dagens Bretagne härstammar från stenåldern och de minst 4 000 år gamla megaliterna i Carnac är de kändaste paleolitiska lämningarna. Romerska källor omnämner dessutom ett antal galliska stammar i området under järnåldern: veneter, armorikaner, osismer, namneter och coriosoliter.

56 f.Kr. erövrades området av romarna under Julius Caesar. Romarna kallade området för Armorica, Aremorica, (en latinisering av ett keltiskt ord för "kustområde") eller Gallia Lugdunensis. Det tidigare namnet lever kvar i form av dagens departement Côtes-d'Armor. Bagaudernas uppror mot Rom omkring år 300 ledde till att många byar förstördes och till avfolkning av regionen.

Medeltiden

Under 300-talet började britanner, starkt påverkade av romersk kultur, att emigrera över Engelska kanalen till Bretagne. När romarna sedan drog sig tillbaka från de brittiska öarna ökade den britanniska invandringen till Bretagne som en följd av det ökade anglosaxiska och skotska inflytandet. Av dessa britanniska bosättare har regionen fått sitt moderna namn och de lämnade också viktiga bidrag till bretonskan, ett språk som är besläktat med kymriska och korniska. Brittany, det engelska namnet på regionen, betyder "Lilla Britannien" eller "Lillbritannien", just för att skilja det från Storbritannien.

Under tidig medeltid var Bretagne uppdelat i de tre kungadömena Domnonée, Cornouaille och Bro Waroch (eller Broërec) som senare blev hertigdömet Bretagne.

Pippin den lille och Karl den store gjorde länge försök att införliva Bretagne med Frankerriket. Slutligen tillsatte Ludvig den fromme en inhemsk hertig, den berömde Nomenoë, som efter att ha besegrat Karl den skallige vid Nain 846 gjorde Bretagne till självständigt hertigdöme. Efter svåra härjningar under vikingatågen omkring 900, inre oroligheter och konflikter med Normandie kom Bretagne på 1160-talet till Henrik II av Englands son Gottfrid, som giftes med Constance av Bretagne. Dennes son Artur uppträdde som engelsk tronpretendent vid Rikard Lejonhjärtas död men tillfångatogs av Johan utan land och avled kort därefter 1203. Härefter följde Pierre, greve av Dreux, genom giftermål besläktad med den förra härskarätten och hans ättlingar som Bretagnes regenter.

Mellan 1341 och 1364 rasade inbördeskriget Bretonska tronföljdskriget i det då i praktiken självständiga hertigdömet Bretagne mellan huset Montfort och Karl av Blois.

Senare århundraden

Det franska kungahuset besegrade den bretonska armén 1488 och den sista hertigen av Bretagne tvingades acceptera ett avtal som innebar att den franske kungen kunde bestämma vem hertigens dotter skulle gifta sig med. Anna av Bretagne var den sista regenten över det oberoende hertigdömet och hon tvingades gifta sig med Ludvig XII av Frankrike. Vid Annas död övergick den bretonska kronan till hennes dotter Claude av Frankrike, men Claudes gemål Frans I av Frankrike införlivade Bretagne under den franska kronan 1532.

Hertigdömet höll sig med egna skatter och lagar fram till 1790, då revolutionen drog in alla regionala privilegier. Det året överfördes det provinsiella styret till de nyskapade fem departementen. Ett av dess – Loire-Atlantique med Nantes som centralort – inkluderades 1972 i Pays de la Loire, när Frankrike åter införde ett regionsystem som i viss mån efterliknade de äldre franska provinserna.

Administrativ indelning

Regionen delas in i fyra departement. Dessa listas i tabellen nedan:

Departementet Loire-Atlantique (som innefattar Nantes) tillhöre Bretagne mellan åren 1066 och 1790. Sedan dess har Nantes dock varit säte för den regionen Pays de la Loire. En rörelse existerar dock som verkar för att Loire-Atlantique ska återförenas med Bretagne.

Språk

Franska, det enda officiella språket i den franska republiken, är i dag talat över hela Bretagne.

De två regionala språken talas av omkring en miljon invånare. Dessa är:

• Bretonska, främst talat i väst men även över hela Bretagne, ett keltiskt språk besläktat med kymriska.
• Gallo, talat i öst, ett av oïlspråken.

Språken har sedan 2004 ett begränsat erkännande som, tillsammans med det officiella språk franska, två av "Bretagnes språk". Sedan 2023 har Frankrike inlett en satsning på att stödja de båda regionala språkens spridning och användning i olika delar av de regionala samhällslivet.

Väg- och ortskyltning i Bretagne är ibland skrivna på både franska och ett av de två inofficiella språken. Det vanligaste är en kompletterande skyltning på bretonska.

Keltisk identitet

Som hemvist för det bretonska språket ses Bretagne ibland som en av de sex keltiska nationerna, områden i Västeuropa som i mindre eller större utsträckning bevarat keltisk identitet genom språk och traditioner. Utöver Bretagne utgörs de av Skottland, ön Irland, Isle of Man, Wales och Cornwall. En sjunde europeisk region med keltiska traditioner är Galicien, men där har inget keltiskt språk talats sedan medeltiden.

Noter