Atacamit

Atacamit
Atacamit från Mina La Farola i Chile.
KategoriMineral
Strunz klassificering3.DA.10a
Kemisk formelCu2Cl(OH)3
Färgljusgrönt till mörkt smaragdgrönt till svart-grönt
BildningsmiljöBildas vanligen i oxidationszoner i arid miljö.
KristallstrukturOrtorombiska
SpaltningPerfekt efter {010}, tydlig efter {101}
BrottMussligt
Hårdhet (Mohs)3–3½
GlansDiamant- till glasglänsande
Ljusbrytningnα=1,831

nβ=1,861

nγ=1,880
Dubbelbrytningδ=0,049
PleokroismSvag: X=ljusgrön, Y=gulgrön, Z=gräsgrön
StreckfärgÄppelgrön
Densitet3,7–3,8
Referenser

Atacamit, även stavat atakamit, är ett kopparhaltigt sekundärt malmmineral som har fått sitt namn från Atacamaöknen i Chile där man kan hitta mineralet. Atacamit hittas vanligen som skiviga eller prismatiska kristaller, men man kan även finna massiva eller korniga aggregat. Atacamit är en halogenid, mer exakt en klorid, vilket innebär att halogenen klor ingår som envärd negativ jon. Mineralet är lösligt i saltsyra.

Mineralet kan förväxlas med brochantit. Atacamit har samma kemiska formel som följande mineral som är dess polymorfer: botallackit, klinoatacamit och paratacamit.

Atacamit bildas genom oxidering av andra kopparmineral eller vid oxidering av brons- och kopparföremål. Mineralet är relativt vanligt, förutsatt att koppar påträffas, i områden med höga salthalter inklusive öknar. Runt svarta skorstenar på havsbotten bildas mineralet genom vittring av kopparsulfider. Atacamit har också påträffats som biomineral i käkar av ringmaskar av släktet glycera.

Atacamit kan omvandlas till krysokoll eller malakit, och ibland sker detta så att pseudomorfer av atacamit bildas.

Förekomster

Atacamit har påträffats i alla världsdelar, inklusive i Antarktis, och på havsbotten. I Chile har atacamit påträffats i över 50 lokaler, de flesta av dem i Atacamaöknen men även i regionerna Santiago och Valparaíso söder om öknen.

Det är ovanligt att atacamit utvinns som malmmineral utanför Atacamaöknen.

Historia

Det är oklart vem som först identifierade Atacamit som ett eget mineral. Enligt en uppgift gjordes detta år 1801 eller 1802 av den ryske diplomaten och mineralogen Dmitrij Aleksejevitj Golitsyn. Tidigare, år 1797, ska Christian Heuland ha skickat prover av mineralet till Spanien från Atacamaöknen. En annat uppgift påpekar att mineralet upptäcktes i och med Johann Friedrich Blumenbachs presentation av en studie av "grön sand" vid franska vetenskapsakademin år 1786. De första studierna och användningsområdena för mineralet gjordes i form av grön sand. Under tidigt 1800-tal var atacamit en lyxprodukt för att torka bläck från papper. Atacamit betraktas som det första giltiga mineralet som beskrevs utifrån prover från det som idag är Chile.

Referenser

  1. 1 2 3 4 Cuadra Cárdenas 2023, sid. 139
  2. 1 2 3 ”Atacamite” (på engelska). Handbook of Mineralogy. Mineralogical Society of America. https://www.handbookofmineralogy.org/pdfs/atacamite.pdf. Läst 28 juli 2026.
  3. 1 2 Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. Bonniers Naturguider. Översatt av Erik Jonsson. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 113,(7). ISBN 91-0-010458-2 Originalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd).
  4. ↑ ”atacamit”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/atacamit. Läst 6 december 2013.
  5. 1 2 ”halogenider”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/halogenider. Läst 6 december 2013.
  6. ↑ ”halider”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/halider. Läst 6 december 2013.
  7. 1 2 (på engelska) Rocks & Minerals. Penguin Random House. 2021 [1992]. sid. 73. ISBN 9780241435960
  8. 1 2 3 ”Atacamite” (på engelska). mindat.org. https://www.mindat.org/min-406.html. Läst 27 juli 2026.
  9. ↑ Lichtenegger HC, Schöberl T, Bartl MH, Waite H, Stucky GD (Oktober 2002). ”High abrasion resistance with sparse mineralization: copper biomineral in worm jaws”. Science 298 (5592): sid. 389–92. doi:10.1126/science.1075433. PMID 12376695. https://archive.org/details/sim_science_2002-10-11_298_5592/page/389.
  10. ↑ E.M. Cameron, M.I. Leybourne, C. Palacios (2007). ”Atacamite in the oxide zone of copper deposits in northern Chile: involvement of deep formation waters?”. Mineralium Deposita 42: sid. 205–218. doi:10.1007/s00126-006-0108-0. https://app.ingemmet.gob.pe/biblioteca/pdf/MD-42-205.pdf.
  11. 1 2 Cuadra Cárdenas 2023, sid. 21
  12. 1 2 3 4 Cuadra Cárdenas 2023, sid. 22

Bibliografi

Externa länkar