Krysokoll
| Krysokoll | |
 | |
| Kategori | Mineral |
|---|---|
| Strunz klassificering | 9.ED.20 |
| Kemisk formel | (Cu2-xAlx)H2-xSi2O5(OH)4·nH2O |
| Färg | Blågrön |
| Kristallstruktur | Ortorombiska kristallsystemet |
| Spaltning | Saknas |
| Brott | Mussligt eller sprött. |
| Hårdhet (Mohs) | 2½–3½ |
| Glans | Ofta jordig. |
| Ljusbrytning | nα=1,575–1,585
nβ= 1,597 nγ=1,598–1,635 |
| Dubbelbrytning | δ=0,023–0,050 |
| Optisk karaktär | Tvåaxligt negativ |
| Densitet | 1,9–2,4 |
| Referenser | |
Krysokoll eller Krysokolla är ett vattenhaltigt kopparsilikat (Cu2-xAlx)H2-xSi2O5(OH)4·nH2O. Mineralet kan innehålla en mindre andel av grundämnet aluminium (x<1 i formeln).
Krysokoll är vanligt i den övre, oxiderade zonen, av kopparfyndigheter.
Etymologi och historia
Krysokolla är känd sedan antiken. Mineralnamnet är sammansatt av de grekiska orden χρυσός chrysos (guld) och κόλλα kolla (limma). Krysokolla har använts som hjälpmedel vid lödning av guldsmycken. Ett gammalt namn var kiselmalakit.
Egenskaper
Krysokolla är ett kryptokristallint mineral varför den ibland har betecknats som delvis amorf. Färgen är spanskgrön till blågrön med vitgröna streck. Krysokolla har ofta druv- eller njurlika yttre former.
Användning
Krysokolla är på sina ställen en värdefull kopparmalm, bland annat i Arizona. Krysokolla har även använts som prydnadssten.
Förekomst
Krysokolla är ett sekundärt mineral. Det förekommer i derpt eller tätt i koncentriska aggregat, mest skorpor eller stalaktiter. Krysokolla förekommer tillsammans med andra sekundära kopparmineral, i synnerhet malakit, av vilka krysokolla är en omvandningsprodukt. Andra mineral som förekommer ofta tillsammans med krysokoll är tenorit, halloysit och nontronit.
Antropogent krysokoll har påträffats kring slagg och smältverk.
Krysokolla från Atacama, Chile
Krysokolla från Miami, Arizona.
Krysokolla (blå) och malakit (mörkgrön) från Kamoto Principal Mine, Kolwezi, Katanga
Krysokolla från Kalukuluku-gruvan, Lumumbasshi, Katanga
Källor
- Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 199
Noter
- ↑ ”IMA list of minerals”. http://cnmnc.main.jp/. Läst 25 juli 2022 (via cnmnc.main.jp).
- 1 2 3 4 ”Chrysocolla” (på engelska). mindat.org. https://www.mindat.org/min-1040.html. Läst 18 augusti 2026.
- ↑ Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. Bonniers Naturguider. Översatt av Erik Jonsson. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. (7)116. ISBN 91-0-010458-2 Originalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd).
- 1 2 3 ”Chrysocolla” (på engelska). Handbook of Mineralogy. Mineralogical Society of America. https://www.handbookofmineralogy.org/pdfs/chrysocolla.pdf. Läst 18 augusti 2026.
- ↑ Walter Schumann 2002, Ädelstenar och prydnadsstenar, 13:e utökade och uppdaterade upplagan, ISBN 978-91-6319-069-8 sidan 216
- ↑ Svenska Akademiens ordböcker (SAOL, SO och SAOB) på Svenska.se: kisel
- ↑ Krysokoll på Store norske leksikon
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Krysokoll.