| 15 tonnin rynnäkkötykkipanssarivaunu, mallia BT42 | |
|---|---|
Den enda bevarade BT-42:an, utställd vid Parola pansarmuseum i Finland. | |
| Typ | Stormkanon |
| Ursprungsplats | |
| Tjänstehistoria | |
| I tjänst | 1943–1944 |
| Använts av | Finska försvarsmakten |
| Krig | Fortsättningskriget |
| Produktionshistoria | |
| Konstruerad | 1943 |
| Antal tillverkade | 18 |
| Varianter | BT-43 |
| Specifikationer | |
| Vikt | 15–15,5 ton |
| Längd | 5,7 m |
| Bredd | 2,2 m |
| Höjd | runt 3 m |
| Besättning | 3: förare, laddare, skytt/vagnchef |
| Höjdriktfält | +25° höjning / -5° dumpning |
| Sidriktfält | 360° rotation |
| Pansar | 6–20 mm |
| Primär beväpning | 114,3 mm pansarvagnshaubits 114 Psv.H/18 |
| Motor | M-17T 12-cynlindrig bensinmotor 500 hk |
| Effekt/vikt | 32 |
| Upphängning | Christie-upphängning |
| Markfrigång | 39 cm |
| Operativ räckvidd | 250 km (banddrift på väg) 650 km (hjuldrift på väg) |
| Hastighet | 52 km/t (banddrift på väg) 72 km/t (hjuldrift på väg) |
| Styrsystem | ratt |
BT-42 (full beteckning: 15 tonnin rynnäkkötykkipanssarivaunu, mallia BT42, kort: 15 Ryn.tyk.psv./BT42, ”15 ton stormkanonpansarvagn modell BT42”) var en finsk infanterikanonvagn (finlandssvenska: stormkanon) under fortsättningskriget baserad på den sovjetiska stridsvagnen BT-7. Finnarna ombestyckade den sovjetiska vagnen med en 114,3 mm QF 4,5 tum haubits i ett förstorat kanontorn, vilken kunde skjuta spränggranat, rökgranat och inhemska pansarspränggranater.
Vagnen var ett projekt att modernisera den existerande pansarflottan genom att konvertera gamla vagnar till nya typer efter dåtidens behov. Valet av stridsvagn och beväpning till BT-42-projektet berodde på två faktorer: tillgången på erövrade sovjetiska BT-7-vagnar och det stora antalet haubitsar av den angivna typen. Vagnen fungerade väl som självgående artilleripjäs men kom att allt för ofta att möta fiendepansar där den fallerade helt. Pansarspränggranaterna var bristfälliga och rapporterades gå sönder vid anslag istället för att verka ordentligt. Av 18 tillverkade vagnar förlorades 8 i slaget om Viborg (1944)(en) och dess dåliga prestanda gjorde att vagnen strax därefter togs ur bruk och ersattes med tyska Sturmgeschütz III. Ej heller Sovjet såg intresse att bruka tillfångatagna vagnar.
En vagn har bevarats till eftervärlden och finns att beskåda på Parola pansarmuseum i Finland.
Finnarna tillfångatog många BT-7:or under vinterkriget 1941 vilka snabbt blev föråldrade och därmed lämpade sig att byggas om efter nya behov. Det fanns därefter behov av rörligt skyddat artilleri som kunde förflytta sig med infanteriet och pansarstyrkorna, ett koncept som redan utförligt prövats av både tyskarna och sovjeterna under kriget, sedermera kallat ”stormkanoner” (infanterikanoner på sverigesvenska). Därmed uppstod planen att konvertera en stor andel av BT-7-vagnarna med haubitsbestyckning i ett förstorat fullt roterande kanontorn, vilket blev BT-42. Valet av haubits föll på 114,3 mm QF 4,5 inch howitzer Mark II som erhållits av engelsmännen under vinterkriget, i Finland betecknade 114 H/18' (”114 mm haubits modell 1918”), i stridsvagnslavettage 114 Psv.H/18 (”114 mm pansarvagnshaubits modell 1918”). Det förstorande tornet byggdes utifrån existerande och förhöjdes och förlängdes bakåt för att skapa utrymme för laddning och stuvning av ammunition.
Till vagnen hade tillverkats en inhemsk pansarspränggranat, betecknad 114 hkr 42/C-18/24-38 is 32-18/24, som byggde på en tysk konstruktion: 10,5 cm Hl/C. Den tyska granaten kunde slå igenom 100 mm pansar i en vinkel uppemot 60 grader mot det normala varav den finska granaten av grövre kaliber troddes kunna penetrera 110–115 mm, vilket visade sig inte vara fallet utan granaten var i stort sett värdelös.
Sammanlagt kom man att bygga 18 BT-42:or i Finland och dessa togs i bruk på hösten 1943. Vagnen behöll överlag rörligheten och hastigheten från BT-7.
BT-42:an sattes in i strid för första gången hösten 1943 vid floden Svir där den användes för att slå ut fientliga befästningar. Konstruktionen fungerade relativt bra mot mjuka mål men den var inte alls lämpad att bekämpa fiendepansar.
BT-42 var mycket impopulär bland sina besättningar. Till nackdelarna kan tillföras dess höga profil samt ett antal mekaniska brister som gjorde att den ofta gick sönder. Dessa mekaniska brister berodde till största delen på den stora viktökningen efter att man monterat dit det stora tornet.

Sommaren 1944 led dessa stridsvagnar stora förluster när de försvarade Viborg under den sovjetiska storoffensiven. I slaget om Viborg (1944)(en) var flera BT-42-vagnar inblandade i gatustriderna och gick med tunga förluster mot de sovjetiska pansarstyrkorna.
BT-42:ans kanon var helt oanvändbar mot fientligt pansar och vid ett tillfälle träffade en BT-42 (Ps.511-7) under befäl av andre löjtnant Holmström en sovjetisk KV-1 eller IS-1 tung stridsvagn 18 gånger utan att kunna nedkämpa denna. I sin omgruppering efter detta körde hans besättning fast vagnen i ett dike och behövde överge den. På eftermiddagen kom en BT-42 (R-702) under befäl av andre löjtnant Saarela i kontakt med en SU-122 infanterikanonvagn och fyra T-34 stridsvagnar. Saarelas vagn sköt 15 pansarspränggranater mot vagnarna från så nära som 70 meter utan att lyckas nedkämpa någondera. Vagnen omgrupperade efter anfallet men fastnade på vägen därifrån och övergavs. En andra BT-42 (R-713) i hans pluton fick elfel och evakuerades för reparationer. Vid reträtten från staden användes en BT-42 (R-709) för att förstöra bron vid sundet Kivisillansalmi i syfte att förhindra fortsatt avancering av de ryska pansarstyrkorna.
Totalt förlorades 8 av 18 BT-42-vagnar under slaget utan att de hade gjort något anmärkningsvärt i striden. De förlorade vagnarna förstördes av sina besättningar eller tillfångatogs av fienden. Vissa vagnar sköt slut på sin ammunition och övergavs medan andra drog till reträtt och fastnade eller välte i tumultet. Trots nederlagen förlorades enbart en vagn till fiendeeld, BT-42 R-717. Till detta bör även anmärkas att finska pansarstyrkorna vid denna tid ännu bestod av gamla föråldrade stridsvagnar och led överlag stora förluster under dessa dagar, däribland 25 av 87 T-26-stridsvagnar och en tredjedel av artilleritraktorerna A-20.
Tyska leveranser av T-34, Panzerkampfwagen IV och Sturmgeschütz 40 gjorde att de äldre vagnarna sedermera kunde fasas ut. Därav togs BT-42 ur tjänst kort efter striden vid Viborg och ersattes av tysktillverkade Sturmgeschütz 40.
Vagnen var länge en fotnot i historieböckerna och såg inget större intresse från finsk sida med tanke på dess kortvariga bruksperiod och undermåliga stridseffekt, men i takt med internets framkomst under 2000-talet kom vagnen att få nytt intresse från unga pansarintresserade. Särskilt i Japan fick vagnen stort nyfött intresse när den fick en roll i den japanska animerade kultfilmen Girls und Panzer der Film (originaltitel: ガールズ&パンツァー 劇場版) från 2015 där skolflickor tävlar i pansarstrid. Vagnen tar huvudrollen i en av filmens akter där den och dess besättning ensam slår ut en pluton M26 Pershing-vagnar med melodin till Säkkijärven polkka spelandes i bakgrunden på en finsk kantele. I och med detta gjorde Parola pansarmuseum en insamling för att låta uppföra ett vindskydd över den enda bevarade BT-42:an, vilken dittills stått ute i elementen sedan den togs ur drift, varmed över en femtedel av pengarna, över hundratusen euro av nästan en halv miljon euro totalt, kom från Japan.
Vagnen har finns även som spelbart fordon i fordonsstridsspelet War Thunder sedan slutet av oktober 2022, där del av det finska biträdet i det svenska teknologiträdet.