BT-7

BT-7
BT-7 (modell 1937)
Typ	BT snabb stridsvagn
Ursprungsplats	Sovjetunionen
Tjänstehistoria
I tjänst	1935–45
Krig	Spanska inbördeskriget, Slaget om Chalchin-Gol, Vinterkriget, Andra världskriget
Produktionshistoria
Konstruerad	1935
Konstruktör	J. Walter Christie, ChKBM
Producerad	1935–41
Tillverkare	KhPZ
Antal tillverkade	5753 skrov
Varianter	BT-7, BT-7M
Specifikationer
Vikt	13,9 ton
Längd	5,66 m
Bredd	2,29 m
Höjd	2,42 m
Besättning	3: förare, laddare, skytt/vagnchef
Höjdriktfält	+25° höjning / -6° dumpning
Sidriktfält	360° rotation
Pansar	10–22 mm
Primär beväpning	1 x 45 mm stridsvagnskanon M1932/38 (20-K)
Sekundär beväpning	1 x tornmonterad 7,62 mm DT kulspruta (Vissa modeller har en extra 7,62 mm bakåtriktad kulspruta i tornet och en P40-kulspruta)
Motor	Modell M17T 12 cylindrig vattenkyld bensinmotor 500 hk
Effekt/vikt	36 hk/t
Upphängning	Christie
Operativ räckvidd	430 km (720 km på hjul)
Hastighet	53 km/h (73 km/h på hjul)

BT-7 var en sovjetisk BT-stridsvagn (ryska: быстроходный танк, bystrochodnyj tank, ”snabb stridsvagn”) som producerades i tusental mellan 1935 och 1941. Den var lättpansrad men skottsäker och förhållandevis mycket snabb.

BT-7 följde och ersatte vagnen BT-5 1935 och var av en helsvetsad konstruktion jämte föregångaren som var av en nitad konstruktion. Konstruktionen efterföljdes och ersattes med vagnen T-34 från 1940 och blev således den sista vagnen i BT-serien att massproduceras.

Historia

Under 1934 började man utveckla en helt ny BT-vagn med svetsat sluttande pansar, nytt torn, fler kulsprutor och ny motor. Projektet började som en helsvetsad BT-5 kallad BT-6 (A-6) men skrovet och tornet fick sedermera ny form. Modellen fick beteckningen BT-7 och infördes stegvis från 1935. Från 1937 kom BT-7 att utrustas med ett nytt torn med sluttande sidor som utvecklats för vagnen T-26 och från 1939 började man använda en V12 dieselmotor särskilt utvecklad för stridsvagnar i BT-7-serien, som då fick beteckningen BT-7M. Förbättringarna kunde inte avhjälpa det faktum att vagnen var föråldrad när andra världskriget bröt ut. BT-stridsvagnarnas största förtjänst (ur sovjetisk synvinkel) var att de användes som utgångspunkt för att testa nya konstruktioner och idéer, många av vilka användes vid utvecklingen av T-34 (särskilt det brant sluttande frontpansaret).

I övrigt togs även en understödsversion fram, en infanterikanonvagn med en 76,2 mm haubits kallad BT-7A (samma torn som BT-5A), samt en befälsversion med ny antenn kallad BT-7TU som till en början hade samma cylindriska torn som de tidiga versionerna av T-26.

Varianter

Specialvarianter

• BT-7TU – befälsvagn med sprötantenn istället för den tidigare ramantennen
• BT-7A – infanterikanonvagn med större torn bestyckat med en 76,2 mm kanon; 155 tillverkade, en avsedd som försöksvagn (se nedan), 21 färdigställda som vanliga BT-7
  • BT-7A (KT-28) – standardutförande med 76,2 mm stridsvagnskanon KT-28; 133 färdigställda
  • BT-7A (L-11) – försöksvagn med 76,2 mm stridsvagnskanon L-11; en vagn
  • BT-7A (F-32) – försöksvagn med 76,2 mm stridsvagnskanon F-32; en vagn

Finska varianter

• BT-42 – finsk infanterikanonvagn bestyckat med en brittisk 114 mm Ordnance QF 4,5 tum haubits i ett nytt förstorat torn
• BT-43 – finskt skyddat trupptransportfordon baserad på BT-7 skrovet

Källor

• Steven J. Zaloga (1984). Soviet Tanks and Combat Vehicles of World War Two. London: Arms and Armour Press. ISBN 0-85368-606-8 
• David Miller (2002). Great Book of Tanks. St. Paul: MBI Publishing Company. ISBN 0-7603-1475-6. https://archive.org/details/greatbookoftanks0000mill_r2i7 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör BT-7.
  Bilder & media
• BT-7 på webbplatsen battlefield.ru