Barnfetma

Barnfetma
Barn med olika mängd kroppsfett.
Klassifikation och externa resurser
ICD-10	E66
ICD-9	278
DiseasesDB	9099
Medlineplus	003101
eMedicine	med/1653

Barnfetma är i den medicinska litteraturen den fetma (obesitas) hos barn. Fetma bedöms med isoBMI som är ett särskilt anpassat BMI vars referensvärden skiljer sig från vuxnas samt för barns olika åldrar och olika kön. Barnfetma är globalt sett ett växande folkhälsoproblem och förekomsten ökar i de flesta länder. Barnfetma ökar risken för att i ung ålder utveckla sjukdomar som annars brukar förekomma hos vuxna, till exempel fettlever och typ 2-diabetes. Därtill har barn med fetma ökad risk för fortsatt fetma även i vuxen ålder, och för följdsjukdomar senare i livet.

Förekomst

Världshälsoorganisation uppskattar att ungefär 39 miljoner barn under 5 år hade barnfetma år 2020, och att 340 miljoner barn mellan 5 och 19 år hade barnfetma år 2016. Sedan mitten av 1970-talet har antalet barn med fetma ökat, men det förekommer regionala skillnader.

Enligt Folkhälsomyndigheten har ungefär tre procent av 4-åringar, sju procent av 6–9-åringar, tre procent av 11–15-åringar, och sex procent av 16–19-åringar fetma. Utöver dem med fetma har många barn övervikt.

Orsaker

Barnfetma liksom fetma hos vuxna beror på att intaget av energi överskrider den förbrukade energin. Det förekommer oftare hos barn i fattiga familjer där föräldrarna har låg utbildningsnivå. På individnivå kan fetman ibland förklaras genetiskt, genom social inlärning att äta på ett visst sätt, eller med psykiska faktorer. Genetiska och endokrina sjukdomar utgör tillsammans orsaken till färre än 10 % av alla fall av barnfetma.

Barnfetma kan möjligtvis vara associerat med lägre IQ hos både föräldrarna och barnet själv; i tämligen stor utsträckning beror barnfetma på okunskap hos föräldrar om barnets näringsbehov samt på föräldrarnas inställning till fetma.

Adoptions- och tvillingstudier har visat att ärftligheten för BMI ökade från cirka 45 procent i barndomen till cirka 75 procent i tonåren. Det visades att när barnen är lite större är föräldrarnas inverkan på deras vikt högst marginell. Korrelationen mellan adoptivbarnens vikt med fosterföräldrarnas vikt var låg.

Hemmingsson med flera anger i The social origins of obesity within and across generations från 2022, att viktstigma och viktmobbning kan ha en förstärkande effekt på barnens viktutveckling. De menar vidare att barndomstrauman och sociala sårbarheter i familjer kan störa kroppens system för viktreglering medierat den kroniska stress som kan uppstå, och på så sätt vara en faktor i viktutveckling hos barn.

Risker

Barnfetma behandlas eftersom tillståndet leder till förhöjd risk att i ung ålder utveckla typ 2-diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. Direkt påverkas barnet av fetma av att det blir en ökad belastning på leder vilket kan ge smärta, att det blir svårare och tyngre att röra sig, och möjligen av att det drabbas av problem med självförtroendet men det finns också studier som tyder på att barnfetma inte har något samband med sämre självuppskattning. Sjukdomar som uppkommer av barnfetma innefattar fettlever, högt blodtryck (redan vid 5-6 års ålder), förhöjda nivåer parathormon och för låga av vitamin D, låga nivåer tillväxthormon, dyslipidemi, inflammationer, karies, astma, PCO (hos unga flickor vid puberteten), och gynekomasti (hos pojkar från och med puberteten).

Ett barn med övervikt riskerar att få höra glåpord av kamrater, få sämre skolresultat och ha färre vänner. Barn med fetma och övervikt utvecklar oftare än normalviktiga barn psykiska störningar såsom depressioner, ångeststörningar, beteendeproblem, ADHD och ett stört förhållande till mat och ätande (hetsätning eller bulimia nervosa), men många barn med fetma utvecklar inte psykisk ohälsa. Vissa barn med fetma får en störd kroppsuppfattning, och underskattar sin kroppsstorlek och samma förnekelse går ofta igen i familjer där också mamman är fet.

Barnfetma leder ofta till fetma i vuxen ålder och därför förkortad livslängd. Fetma under barndomen ger en större längdtillväxt under ungdomen, men i slutändan blir barn med fetma inte längre än de normalviktiga.

Behandling

Eftersom det inte finns snabba sätt att minska i vikt eller enkla sätt att minska långvarigt, brukar behandling oftast handla om att byta livsstil genom att förbättra barnets matvanor och öka dess fysiska aktivitet.

För äldre barn och tonåringar med svår fetma kan det bli aktuellt med gastric bypass eller läkemedel.

Förebyggande

Det mest effektiva sätt att förebygga fetma hos barn som kunnat bevisas vetenskapligt skiljer sig något för olika åldersgrupper, men framförallt så innebär det insatser som både ökar fysisk aktivitet och fokuserar på att förbättra matvanor. Därtill anser dagens vetenskap att man inte endast kan fokusera på individen för att kunna förebygga barnfetma, utan att ett bredare samhällsfokus krävs. Skolan och skolmiljön har visat på effekter, och så kallade samhällsinterventioner. Föräldrars engagemang i fritidsaktiviteter kan förebygga och avhjälpa fetma hos sina barn.

Noter

v • r Kroppsvikt och bariatri Undervikt Viktminskning · Kakeksi · Undernäring · Malabsorption · Anorexi · Muskelförtvining (Muskelatrofi – Sarkopeni) · Svält Övervikt Viktökning · Fetma · Hyperfagi · Bukfetma · Barnfetma Ätstörningar Anorexia nervosa · Bulimia nervosa · Hetsätningsstörning · Ortorexi · Undvikande/restriktiv ätstörning · Ätstörning utan närmare specifikation Kroppsmått BMI (kroppsmasseindex) · IsoBMI · Body Volume Index · Midja-höft-kvot · Klädstorlek Vikthållning Bariatri (Bantning – Träning – Fettsugning – Duodenal switch – Gastrisk bypass) · Återuppfödningssyndrom Relaterade ämnen Ämnesomsättningssjukdomar · Näringsrubbningar · Endokrina sjukdomar · Insulinresistens · Metabolt syndrom · Typ 2-diabetes · Stillasittande livsstil · Kroppsuppfattning · Kroppsfixering