| Batavsandbi Status i världen: Livskraftig (lc) Status i Sverige: Sårbar | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Familj | Grävbin Andrenidae |
| Släkte | Sandbin Andrena |
| Art | Batavsandbi Andrena batava |
| Vetenskapligt namn | |
| § Andrena batava | |
| Auktor | Pérez, 1902 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Batavsandbi (Andrena batava) är en stekelart som beskrevs av Pérez 1902. Batavsandbi ingår i släktet sandbin, och familjen grävbin.
Kroppen har svart grundfärg; på bakkroppen har de två främre tergiterna ljusare behåring än resten. Tergiternas bakkanter har dock längre, ljusbruna fransar. Behåringen är orange hos honan, speciellt på mellankroppen, vit- till gråaktig (vanligen med bruna och svarta markeringar) hos hanen. Honans bakskenben har mörkbrun behåring på framsidan, medan innersidan och hårfransen för polleninsamling är beige. Hanens bakskenben är mörkbruna med lätt, vit behåring. I ansiktet har honan svart behåring, med inslag av ljusbrunt kring antennbaserna, medan hanen har rikligt med vit päls i ansiktet. Hanens käkar är mycket långa. Kroppslängden uppgår till mellan 12 och 13 mm för honan, 10 till 13 mm för hanen.
Batavsandbiet förekommer i jordbrukslandskap, våtmarker och havsstränder. Arten är starkt specialiserad på videväxter som sälg och krypvide, och beroende av tillgång på sådana för sin överlevnad. I Sverige börjar arten flyga i mars/april i Skåne, något senare i Halland.
Honan gräver ut gångar med larvbon på sandmark. Dessa kan boparasiteras av videgökbi, vars larv lever av den insamlade näringen efter det att värdägget eller -larven dödats.
Arten är en förväxlingsart till spetssandbi (Andrena apicata), och räknas därför av vissa forskare som en synonym till denna art.
Arten är svåridentifierad på grund av dess likhet med närstående arter, inte minst spetssandbi, något som har gjort att Internationella naturvårdsunionen (IUCN) har reviderat (begränsat) sina uppgifter om dess utbredning. Artens utbredning kan enligt IUCN numera (sedan 2025) endast säkert sägas vara från från Skandinavien och europeiska Ryssland över Västeuropa till nordvästra Frankrike, med något enstaka fynd i Österrike. Den tidigare uppgiften om fynd i Finland (som Finlands artdatacenter hela tiden förnekat) har tagits bort, och uppgifterna om en mera sammanhängande förekomst i Centraleuropa betraktas som obekräftade.
I Sverige finns arten på Revingefältet i Skåne, sandområden vid Åhus och från kusten i södra Halland upp till Varberg, totalt sett sex lokaler i Skåne och nio i Halland. Dessutom har arten tidigare även observerats i Torna Hällestad, vid Vombsjön och 1915 – 1919 vid Helsingborg. Den är rödlistad som sårbar ("VU") och förefaller minska, främst på grund av markexploatering.
Arten förekommer som sagt inte i Finland.
|