Beteende är de handlingar och reaktioner genom vilka en organism förhåller sig till sin omgivning. Det omfattar exempelvis födosök, fortplantning och kommunikation mellan individer. Beteenden påverkas av både medfödda förutsättningar och erfarenheter genom inlärning. Hos människan har också personlighet, sociala relationer och kulturella förhållanden betydelse. Beteende studeras inom flera vetenskaper, däribland psykologi och etologi.
I psykologin varierar avgränsningen: ibland avses observerbara handlingar, medan även tankar och känslor kan omfattas i vissa teorier. Begreppet används dessutom om hur fysiska och tekniska system reagerar och förändras över tid.
Inom psykologin skiljer man ofta mellan beteende, tänkande och känslor, men gränsen mellan dem beror på det teoretiska perspektivet. En avgränsning är att beteende omfattar reaktioner som kan observeras hos människor och andra djur i en viss situation. Inom radikal behaviorism räknas även privata händelser, som tankar och känslor, till beteendet trots att de inte är direkt tillgängliga för andra.
Beteende behöver inte vara medvetet eller viljestyrt: även automatiska vanor och reflexer kan ingå i begreppet. Det används också om encelliga organismers rörelser som svar på omgivningen, exempelvis när de söker sig mot en högre koncentration av ett kemiskt ämne. Vid vetenskapliga undersökningar behöver forskaren ange hur det studerade beteendet ska kännas igen och mätas, så att andra kan förstå och upprepa undersökningen.
Hos människor och andra djur samordnas många beteenden genom nervsystemet och det endokrina systemet. Sinnesorgan registrerar information som bearbetas i centrala nervsystemet och kan leda till att muskler aktiveras. Hos människan bidrar hjärnans pannlober bland annat till planering och impulskontroll. Nervsignaler möjliggör snabba reaktioner, medan hormoner transporteras med blodet och ofta har långsammare, mer långvariga effekter. Hormoner kan påverka exempelvis aggression, sexuellt beteende och omsorg om avkomman. De förändrar sannolikheten för att en viss situation ska utlösa ett beteende, snarare än att ensamma bestämma hur individen agerar. Påverkan går i båda riktningarna: även beteenden och sociala möten kan förändra hormonnivåerna.
Vid ett upplevt hot kan det sympatiska nervsystemet mobilisera kroppens energiresurser och förbereda den för kamp eller flykt. Även samspelet mellan tarmfloran och hjärnan undersöks, bland annat genom studier av nervsignaler, immunreaktioner och ämnen som mikroorganismer producerar. Djurförsök har visat beteendeförändringar när tarmfloran förändras, men sambanden hos människor behöver undersökas vidare.
Beteenden kan ha både medfödda och inlärda inslag. Medfödda beteenden behöver inte läras in genom erfarenhet; ett exempel är spädbarnets sugreflex. Mer sammansatta instinktiva beteenden kan framträda i samband med individens mognad eller förändringar i årstiderna. Hos människan samverkar arv och miljö: genetiska förutsättningar påverkar utvecklingen, samtidigt som uppväxtmiljön kan påverka hur gener uttrycks. Ärftliga skillnader kan också bidra till variation i personlighet och temperament.
Inlärning innebär relativt varaktiga förändringar i beteende eller kunskap som uppstår genom erfarenhet. Inlärning kan omfatta både medvetna och omedvetna processer. Vid habituering minskar reaktionen på ett stimulus efter upprepad exponering utan betydelsefulla följder. Genom klassisk betingning kan en individ lära sig att förknippa ett stimulus med en annan händelse. Vid operant betingning förändras beteendet genom dess konsekvenser, exempelvis när belöning ökar sannolikheten att en handling upprepas. Människor och andra djur kan också lära genom att iaktta och efterlikna andras handlingar, vilket kallas observationsinlärning. Vid prägling lär sig exempelvis fågelungar under en känslig period att följa en förälder.
Socialt beteende är beteende som framkallas av eller påverkar andra individer, vanligen av samma art. Det omfattar bland annat samarbete, konkurrens och aggression. Hos djur ingår också parningsspel och omsorg om ungar i samspelet mellan individer. Sociala kontakter förekommer även hos djur som huvudsakligen lever ensamma, exempelvis när de söker en partner för fortplantning.
Kommunikation kan ske genom ljud, dofter, synliga signaler eller beröring. Fågelsång kan exempelvis locka en partner, medan feromoner hos insekter kan markera vägen till föda eller signalera fara. Hotbeteenden, som att en hund visar tänderna, kan ge motparten möjlighet att dra sig undan och därmed minska risken för slagsmål. Vid samarbete kan båda parter gynnas, exempelvis när apor turas om att putsa varandras päls.
Mänskligt beteende påverkas av både individuella egenskaper, som personlighet och temperament, och av situationen, exempelvis kulturella förhållanden, sociala roller och andra människors närvaro. Hur en situation tolkas påverkar i sin tur människors tankar, känslor och handlingar. Socialpsykologin undersöker hur individer och grupper påverkar varandra, bland annat genom studier av aggression, hjälpsamhet och relationer mellan grupper.
Vad som anses vara ett acceptabelt beteende styrs av sociala normer, som upprätthålls genom olika former av social kontroll, exempelvis uppskattning, tillrättavisningar eller formella påföljder. Bedömningar av beteenden som normala eller avvikande varierar mellan kulturer, tidsperioder och situationer. Ett normbrott är därför inte nödvändigtvis moraliskt förkastligt, utan kan också bidra till social förändring. Genom konformitet kan människor anpassa sitt handlande till gruppen för att bli accepterade eller därför att de litar på andras bedömningar. Det senare kan exempelvis ske i en osäker situation, när andras beteende ger vägledning om hur man själv bör agera.
Djurs beteende studeras bland annat inom jämförande psykologi och etologi. Beteendeekologi undersöker beteendens anpassningsvärde och hur de formas av naturligt urval. Sociobiologi behandlar det evolutionära underlaget för socialt beteende hos djur, inklusive människan.
I början av 1900-talet fick studiet av observerbart beteende en central ställning inom den psykologiska riktningen behaviorism. John B. Watson förespråkade 1913 en objektiv, experimentell psykologi med förutsägelse och kontroll av beteende som mål. Han avvisade introspektion som central undersökningsmetod och ville studera beteende utan att behöva tolka det som uttryck för medvetna upplevelser. Ivan Pavlovs försök med betingade reflexer blev en viktig utgångspunkt för behavioristernas studier av inlärning genom klassisk betingning.
B. F. Skinner utvecklade studiet av operant betingning, där beteenden påverkas av sina konsekvenser, såsom förstärkning och bestraffning. Hans teoretiska perspektiv, radikal behaviorism, omfattade även privata händelser som tankar och känslor, vilka behandlades som beteende. Behaviorismen hade stort inflytande inom psykologin från 1920-talet till mitten av 1900-talet, men dess ställning försvagades när kognitionsvetenskapen växte fram. Behavioristiska inslag har fortsatt betydelse inom bland annat inlärningsforskning och beteendeterapi.
Forskningsmetoderna omfattar bland annat systematiska observationer, intervjuer, enkäter och experiment. Observationer i naturliga miljöer kan visa hur människor och andra djur beter sig i vardagliga sammanhang, men ger mindre kontroll över omständigheterna än laboratoriestudier. I experiment förändrar forskaren bestämda villkor för att pröva deras inverkan på beteendet. Det som ska mätas behöver definieras tydligt, så att andra forskare kan förstå och upprepa undersökningen. Inom etologiska studier används ofta ett etogram, en systematisk förteckning över de beteenden som undersöks.
Den moderna etologin utvecklades i Europa med bland andra Konrad Lorenz och Nikolaas Tinbergen som betydelsefulla företrädare. Etologiska förklaringar behandlar flera frågor: vilka mekanismer som framkallar ett beteende, hur det utvecklas under individens liv, vilken funktion det har och hur det har utvecklats under evolutionen. Etologin har betonat beteenden i djurens naturliga miljö, medan djurpsykologin länge främst studerade inlärning i laboratorier; dessa forskningsinriktningar har närmat sig varandra.
Beteende används också för att beskriva hur fysiska och tekniska system reagerar och förändras över tid. Systemets beteende beror på samspelet mellan dess delar och omgivningen. Återkoppling kan förstärka förändringar eller bidra till stabilitet, som när en autopilot korrigerar ett flygplans höjd. Sådana förlopp kan undersökas med modeller och simuleringar för att bedöma hur systemet reagerar under olika förhållanden.