Billy Idol

	Billy Idol
	Billy Idol 2023
Född	30 november 1955 (70 år) ; Stanmore, Harrow, London, Storbritannien
Bakgrund	London, England, Storbritannien
Genrer	Poprock, punk, new wave, hård rock, alternativ dans
Instrument	Sång, gitarr, basgitarr, trummor, keyboard
År som aktiva	1976–
Skivbolag	Chrysalis Records, EMI, Sanctuary, BFI Records (Billy Idols eget skivbolag), Kobalt
Artistsamarbeten	Generation X, Pete Townshend, Miley Cyrus, Slash, Tony Iommi, Neurotic Outsiders, Mister Pusha, Chelsea

Billy Idol, egentligen William Michael Albert Broad, född 30 november 1955 i Stanmore i Harrow i nordvästra London, är en brittisk sångare, musiker och låtskrivare främst inom punk, poprock och rock and roll. Han startade sin karriär i England men flyttade och är i dag bosatt i Los Angeles.

Han fick sitt genombrott som sångare i gruppen Generation X men skördade sina största framgångar som soloartist. Hans solokarriär sammanföll med musikvideo och MTV:s enorma popularitet under 1980-talet och han blev en av de första och största MTV-stjärnorna med musikvideohits som "Dancing With Myself", "White Wedding", "Rebel Yell", "Eyes Without A Face", "To Be a Lover" och "Cradle of Love" som blev en hit år 1990. Hans musik kännetecknas av rak och rå rock med tydliga influenser från rockabillyartister som Eddie Cochran.

Biografi

Under en period 1976 när Billy Idol fortfarande bodde i England var han gitarrist i punkrock-, postpunkbandet Siouxsie and the Banshees, innan de antog det bandnamnet. 1977 började Idol istället spela gitarr i punkbandet Chelsea. Tillsammans med Tony James och John Towe lämnade han dock även det bandet för att satsa på det egna punkbandet Generation X, där han bytte från att vara gitarrist till att fronta bandet som sångare. Som soloartist har Billy Idols album fram till 2020 certifierats med två guldskivor, fyra platina och en dubbelplatina i USA.

Solodebuten kom ett år efter att Generation X upplösts och Idol flyttat till New York för att starta sin solokarriär, med hjälp av gitarristen Steve Stevens och producenten Keith Forsey. Uppföljaren Rebel Yell kom redan året efter debuten och blev en stor framgång, och räknas som Idols största stund både kommersiellt och konstnärligt. Vid den tredje plattans inspelning var Idol djupt försjunken i ett drogmissbruk, vilket ledde till att albumet försenades men blev ändå en stor försäljningsframgång. Efter Whiplash Smile-turnén flyttade han från New York till Los Angeles. Till det fjärde albumet Charmed Life skaffade sig Idol en ny gitarrist och låtskrivarpartner i Mark Younger-Smith, där texterna handlade om uppväxt, missbruk och en längtan efter mogna kärleksrelationer.

1993 släpptes albumet Cyperpunk där texterna hämtade inspiration från cyberpunk-genren, medan soundet var starkt påverkat av techno och industrirock, blandat med psykedeliska inslag. Albumet blev ett misslyckande både försäljnings- och kritikermässigt.

Under perioden 1993 och 1999 gjorde Billy Idol flera mindre klubbspelningar och även en del välgörenhetsspelningar, främst i Los Angeles. 1999 började han återigen att genomföra större turnéer, nu med en ny banduppsättning, tillsammans med hans ursprungliga gitarrist Steve Stevens. År 2005 släpptes albumet Devil's Playground.

Den svenske trummisen Erik Eldenius blev medlem i Billy Idols turnéband år 2012. Den 7 oktober 2014 släpptes självbiografin Dancing with Myself, vilket sammanföll med releasen av albumet Kings & Queens of the Underground som släpptes den 21 oktober 2014. Albumet producerades av Trevor Horn.

Billy Idol var med och sjöng i låten "Night Crawling" av Miley Cyrus på hennes album Plastic Hearts som släpptes i november 2020. De gjorde också en turné ihop strax efter albumet hade släppts.

Den 12 augusti 2021 blev Billy Idols musikvideo "Bitter Taste", som regisserades av Stephen Sebring, uppladdad på Idols officiella Youtube-kanal. Idol släppte den 17 september 2021 EPn The Roadside.. Idol släppte ännu en EP den 23 september 2022, The Cage., varav det gjordes musikvideor åt låtarna "Cage" och "Running From The Ghost".

Jonas Åkerlund regisserade dokumentärfilmen "Billy Idol Should Be Dead" som hade premiär 2026.

Familj

I juni 1988 fick han sonen Willem Wolf Broad med sin dåvarande flickvän Perri Lister, som han träffade i slutet av 1970-talet och som han var tillsammans med 1980–1989. Billy Idol har även dottern Bonnie Blue Broad, född i augusti 1989, tillsammans med Linda Mathis. År 2023 avslöjade Idol att han även hade ett tredje barn, sonen Brant Broad (född 1985), vars moder är helt och hållet okänd och har inte kunnat identifieras. Detta kom fram genom att hans yngsta dotter Bonnie tog ett DNA-test via 23andMe och fick reda på att hon hade ytterligare en halvbror på faderns sida. Idol presenterade Broad offentligt som sin son i samband med sin introduktionsceremoni på Hollywood Walk of Fame samma år.

Diskografi

Som soloartist

1981 – Don't Stop (EP)
1982 – Billy Idol
1983 – Rebel Yell
1986 – Whiplash Smile
1990 – Charmed Life
1993 – Cyberpunk
2005 – Devil's Playground
2006 – Happy Holidays
2014 – Kings & Queens of the Underground
2021 – The Roadside (EP)
2022 – The Cage (EP)
2025 – Dream Into It

Samlingsalbum/Livealbum

1985 – Vital Idol (Storbritannien)
1988 – Idol Songs: 11 Of The Best
2001 – Greatest Hits
2002 – VH1's Storytellers (Akustiskt live, CD/DVD)
2008 – The Very Best of Billy Idol: Idolize Yourself (CD/DVD, samling med 16 hit låtar inklusive 2 nya låtar. Innehåller också Billy Idols 13 största musikvideor på DVD)
2009 – In Super Overdrive Live (DVD/Blu-ray)
2011 – No Religion Live (DVD, livespelning från 1993)
2013 – Icon
2016 – BFI LIVE!
2018 – Vital Idol: Revitalized (Remake remixalbum, med bland annat Moby)
2021 – Happy holidays (uppdaterad version av gamla albumet från 2006 med några nya låtar, omgjort instrumentalt och röst)
2023 – State Line: Live At The Hoover Dam