Blackticka

 Den här artikeln har skapats av Lsjbot, ett program (en robot) för automatisk redigering. (2012-10)
Artikeln kan innehålla fakta- eller språkfel, eller ett märkligt urval av fakta, källor eller bilder. Mallen kan avlägsnas efter en kontroll av innehållet (vidare information)
Blackticka
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeSvampar
Fungi
DivisionBasidiesvampar
Basidiomycota
KlassAgaricomycetes
OrdningPolyporales
FamiljMeruliaceae
SläkteJunghuhnia
ArtBlackticka
Junghuhnia collabens
Vetenskapligt namn
§ Junghuhnia collabens
Auktor(Fr.) Ryvarden 1972
Synonymer
Irpex collabens (Fr.) Kotir. & Saaren. 2002
Steccherinum collabens (Fr.) Vesterh. 1996
Junghuhnia collabens var. collabens (Fr.) Ryvarden 1972
Chaetoporus collabens (Fr.) Pouzar 1967
Poria dodgei Murrill 1921
Physisporus collabens (Fr.) Costantin & L.M. Dufour 1916
Phellinus blytii (Fr.) Pat. 1900
Chaetoporus rixosus (P. Karst.) P. Karst. 1899
Poria blyttii (Fr.) Sacc. 1888
Poria emollita (Fr.) Cooke 1886
Poria collabens (Fr.) P. Karst. 1882
Poria rixosa (P. Karst.) P. Karst. 1881
Polyporus rixosa P. Karst. 1879
Polyporus contiguus P. Karst. 1876
Polyporus blytii Fr. 1874
Polyporus laevigatus Fr. 1874
Polyporus collabens Fr. 1874

Blackticka (Steccherinum collabens) är en svampart som först beskrevs av Elias Fries, och fick sitt nu gällande namn av Leif Ryvarden 1972. Blackticka är en art i släktet Steccherinum och familjen Steccherinaceae. Enligt Catalogue of Life ingår Blackticka i släktet Junghuhnia.

Beskrivning

Blackticka är en ettårig resupinat och saprotrof ticka, vars fruktkroppar kan bli meterlånga. Färgen liknar mjölkchokladdryck. Arten växer på grova, välrötade granlågor, ibland på lågor av tall, i täta, fuktiga barrskogar. Den kan stundom förväxlas med Gulporing, som kan bli brunaktig.

Utbredning

Blackticka är en sällsynt svamp som förekommer i olikåldriga, sedan länge orörda gamla barrskogar. Den har hittats i hela Sverige med undantag för södra och västra Götaland samt Gotland. De flesta fynden har dock gjorts i Svealand och Norrland. Mycket tyder på att den blivit mer sällsynt i Svealand. Arten finns i Norge och Finland, men ej i Danmark. I övrigt förekommer den i de tempererade delarna av Europa, Asien och Nordamerika. Många av Blacktickans växtplatser är naturreservat. Arten är reproducerande i Sverige. Rödlistan 2025 klassar Blacktickan som sårbar.

Källor

  1. ↑ Kotiranta, H.; Saarenoksa, R. (2002) New combinations in Irpex (Aphyllophorales, Basidiomycetes), In: Polish Botanical Journal 47(2):103–107
  2. ↑ Knudsen, H.; Hansen, L. (eds) (1996) Nomenclatural notes to Nordic Macromycetes vol. 1 & 3, In: Nordic Jl Bot. 16(2):211–221
  3. 1 2 Ryvarden (1972) , In: Persoonia 7(1):18
  4. ↑ Pouzar (1967) , In: Ceská Mykol. 21:211
  5. ↑ Murrill (1921) , In: Mycologia 13(2):87
  6. ↑ Costantin & L.M. Dufour (1916) , In: Nouvelle flore des champignons pour la determination facile de toutes les especes de France et de la plupart des especes Europeennes, 5th ed. (Paris):139
  7. ↑ Pat. (1900) , In: Essai Tax. Hyménomyc. (Lons–le–Saunier):97
  8. ↑ P.A. Karsten (1899) , In: Finl. Basidsvamp. (11):136
  9. ↑ P.A. Saccardo (1888) , In: Syll. fung. (Abellini) 6:307
  10. ↑ Cooke (1886) , In: Grevillea 14(no. 72):111
  11. ↑ P.A. Karsten (1882) , In: Bidr. Känn. Finl. Nat. Folk 37:83
  12. ↑ P.A. Karsten (1881) , In: Revue mycol., Toulouse 3(9):19
  13. ↑ P. Karst. (1879) , www.speciesfungorum.org
  14. ↑ P. Karst. (1876) , In: Bidr. Känn. Finl. Nat. Folk 25:272
  15. ↑ E.M. Fries (1874) , In: Hymenomyc. eur. (Upsaliae):571
  16. ↑ Fr. (1874) , In: Hymenomyc. eur. (Upsaliae):571
  17. ↑ E.M. Fries (1874) , In: Hymenomyc. eur. (Upsaliae):572
  18. ↑ ”Artfakta från SLU Artdatabanken”. artfakta.se. https://artfakta.se/. Läst 20 juli 2026.
  19. ↑ ”Junghuhnia collabens (Fr.) Ryvarden | COL” (på engelska). www.catalogueoflife.org. https://www.catalogueoflife.org/data/taxon/6NH2Y?__goaway_challenge=cookie&__goaway_id=e8df8f5c40a9fc9844d8eb4924ce053e. Läst 20 juli 2026.
  20. 1 2 ”Artfakta från SLU Artdatabanken”. artfakta.se. https://artfakta.se/. Läst 20 juli 2026.
  21. ↑ Jaederfelt, Klas (2014). STORA Svampboken med uppdaterad Tickbok. sid. 249. ISBN 978-91-87247-62-0
  22. ↑ ”Djupdalshöjden”. www.lansstyrelsen.se. https://www.lansstyrelsen.se/orebro/besoksmal/naturreservat/djupdalshojden.html. Läst 20 juli 2026.
  23. ↑ ”Ensjölokarna, Naturreservat — Naturkartan”. www.naturkartan.se. https://www.naturkartan.se/sv/gavleborgs-lan/ensjolokarna. Läst 20 juli 2026.