
Blast är ovanjordiska växtdelar av rotfrukter. Hos sockerrör och durra är blasten den trådiga rest som återstår sedan stjälkar krossats för att extrahera dess saft.
Rotfruktsblast är ett bra fodermedel som innehåller mycket protein.
Blasten används som en förnybar källa vid tillverkningen av pappersmassa och pappersprodukter samt i byggnadsmaterial. För vart tionde ton sockerrör som krossas producerar en sockerfabrik nästan tre ton våt blast. Då blast är en biprodukt från sockerrörsindustrin varierar den producerade mängden beroende på sockerrörsproduktionen i varje land.
Den höga mängden vätska i blast, mellan 40 och 50 %, är negativt för dess användning som bränsle. Vanligtvis lagras blast innan den utsätts för fortsatt behandling. För elproduktion lagras den i hög luftfuktighet, och den milda temperaturen (exotermisk process) som kommer av att sockret löses upp torkar blasten något. För papper och pappersmassa lagras blasten blött normalt sett då det hjälper till att ta bort de korta märgfibrer som hindrar processen av pappersskapande samt tar bort resterande socker.
En typisk kemisk analys av blast kan ge (när blasten är tvättad och torkad): cellulosa 45–55 %, hemicellulosa 20–25 %, lignin 18–24 %, aska 1–4 %, vaxer <1 %.