Blaugas är en brännbar gas som framställs genom upphettning av mineralolja i frånvaro av syre. Produkten introducerades på marknaden i början av 1900-talet.
Framställningsmetoden utvecklades och patentsöktes i Tyskland av den tyska kemisten Hermann Blau år 1903 och beviljades patent i Österrike 1906 med nummer AT24901B.
Dess sammansättning motsvarar vår tids gasol och den kan komprimeras till vätska. Gasen förvarades under tryck och levererades i ståltuber. Blaugas brinner med en klart lysande låga och användes bland annat i fyrar med öppen låga och fyrlyktor med glödnätsbrännare.
Den första fabriken byggdes år 1903 i Oberhausen i Augsburg. Den levererade blaugas till användare som inte var anslutna till gasnätet i gastuber med 100 Bars tryck. Fabriker byggdes också bland annat i Friedrichshafen, Danmark och Nederländerna.
År 1910 byggdes en fabrik i Korsør i Danmark som försåg det danska fyrvæsenet med blaugas. Produktionen år 1930 uppgick till 13 000 kilogram.
Ren blaugas användes till belysning, matlagning och uppvärmning. I slutet av 1800-talet användes en mindre ren gas, fettgas i värmeanordningar och lyktor i järnvägsvagnar.
Den mest kända användningen av blaugas är emellertid som bränsle i luftskeppet LZ 127 Graf Zeppelin. I motsats till flytande bränslen som bensin är blaugas inte explosiv och eftersom den har nästan samma densitet som luft ändrades luftskeppets vikt inte när den användes som bränsle. Det förenklade styrningen eftersom barlasten inte behövde justeras när gasen förbrukades.