| Brunstrupig backsvala Status i världen: Livskraftig (lc) | |
| | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Svalor Hirundinidae |
| Släkte | Riparia |
| Art | Brunstrupig backsvala R. paludicola |
| Vetenskapligt namn | |
| § Riparia paludicola | |
| Auktor | (Vieillot, 1817) |
| Utbredning | |

Brunstrupig backsvala (Riparia paludicola) är en afrikansk tätting i familjen svalor.
Brunstrupig backsvala är en mycket liten svala, med en kroppslängd på endast 10,5-11,5 centimeter. Den liknar backsvalan (Riparia riparia) med brunt ovan och ljust under, men saknar dennas bruna bröstband och har istället brunskuggad strupe. Den är vidare mer kompakt, med kortare vingar och mindre kluven stjärt. Flykten är lättare och mer fladdrig, medan lätena är ljusare och mjukare.
Orientbacksvala, tidigare behandlad som en underart (se nedan) är mycket lik, men har mindre näbb, något längre stjärt, blekare övergump samt avvikande läten.
Madagaskarbacksvalan har kortare vingar och att det bruna på undersidan inte är begränsat till bröstet, utan sträcker sig ner på magen. Lätena skiljer sig också avsevärt, inte minst genom ett nasalt, gnäggande läte.
Fågeln delas in i sex underarter med följande utbredning:
Den har påträffats tillfälligt i Algeriet, Kap Verdeöarna och Frankrike. Fynd i Israel, Saudiarabien och Oman har bedömts röra sig om denna art eller den närbesläktade orientbacksvalan (R. chinensis) som tidigare ansågs som underart till paludicola.
Madagaskarbacksvala betraktades tidigare som underart till brunstrupig backsvala. Den urskiljs dock sedan 2016 som egen art av Birdlife International och IUCN, sedan 2023 även av eBird/Clements och IOC. Även orientbacksvalan har inkluderats i brunstrupig backsvala.
Arten häckar i kolonier i sandbrinkar på liknande sätt som backsvalan, men vintertid och är dessutom stationär, inte flyttfågel.

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal till följd av förstörelse av våtmarker, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig i vissa områden som Marocko och södra Afrika och mycket vanlig i Östafrika.
|