Biografi
Koop arbetade mellan 1946 och 1981 som kirurg vid Children´s Hospital of Philadelphia (CHOP). Där grundade han den första pediatriska intensivvårdsavdelningen i USA och utvecklade revolutionerande nya tekniker inom pediatrisk kirurgi.
Koop nominerades 1981 till USA:s generalläkare (Surgeon General) av president Ronald Reagan. Hans nominering bekräftades av USA:s senat den 16 november 1981 och han tillträdde den 21 januari 1982.
Abort
Efter domstolsbeslutet i Roe v. Wade (1973) blev Koop en framstående profil i den kristna rörelsen mot abort. En bidragande orsak till hans inställning mot abort var hans många insatser som pediatriker, vilka bland annat innebär att rädda livet på skadade eller för tidigt födda spädbarn och Koop uttryckte inställningen på följande sätt:
| ” |
My concern for the unborn followed as the night, the day my concern about the newly born. How could I ever accept the destruction of the unborn after a career devoted to the repair of imperfect newborns, knowing the joy and fulfillment they brought to their families? |
„ |
Han kom att bli engagerad i rättsfall om barn med allvarliga skador vid födseln, där frågan var under vilka omständigheter man hade rätt att besluta om att avstå från behandling och frågan om vem (föräldrar, läkare, etiska råd) som hade rätt att fatta sådana beslut. Ett av fallen var "the Baby Doe Controversy", vilket handlar om ett barn fött 9 april 1982, som hade både Downs syndrom och en missbildning i matsmältningssystemet. Inga åtgärder gjordes för att kirurgiskt korrigera missbildningen eller leda vätska och näring in i kroppen, vilket bidrog till att barnet dog av uttorkning och lunginflammation den 15 april 1982. Den efterföljande debatten resulterade så småningom 1984 i "Baby Doe Law(en)" eller "Baby Doe Amendment" som fastslog kriterier och riktlinjer för hur nyfödda barn med skador eller missbildningar ska behandlas, oavsett föräldrarnas önskemål.
Koop befarade att tillåtande av abort under de flesta omständigheter skulle skapa en moralisk grund för eutanasi av funktionshindrade och äldre. År 1975 grundade Koop och den evangeliska teologen Harold O.J. Brown(en) Christian Action Council, som var den första stora evangeliska lobbyorganisationen på Capitol Hill. Christian Action Council hjälpte många abortmotståndare att vinna ämbeten. År 1976 skrev Koop boken "The right to live, the right to die" och skapade senare, tillsammans med teologen Francis Shaeffer en multimediakampanj med titeln "What ever happened to the human race?" (1978). Denna kampanj utgavs även på svenska 1981, då med titeln "Människa - vad är du värd?". Francis Schaefflers filmer och Koops föreläsningar riktade många kristnas uppmärksamhet mot den västerländska kulturens stagnation och frågor som abort, materialism, sekularism, utbildning i statliga skolor, tyranni, energifrågor med mera.
När Koop nominerades till generalläkare 1981 motsatte sig många liberala politiker och kvinnorättsgrupper nomineringen. Detta berodde på att de var djupt oroade över Koops tidigare uttryckta konservativa åsikter, särskilt om abort. Det påpekades att även om han var en erfaren kirurg hade han ingen erfarenhet av folkhälsa. Därför misstänktes det att hans nominering var politisk snarare än meritbaserad.
Koop ansåg emellertid att abort inte var ett ansvarsområde för generalläkare utan att abort snarare var en moralisk fråga, vilken bara kunde lösas genom moralisk debatt. Det borde inte vara en offentlig fråga för staten som kunde lösas genom vetenskaplig forskning. Mot slutet av Reagans andra mandatperiod engagerade sig president Koop i abortdebatten. Han gjorde det genom att utse Koop till att studera och skriva en rapport om de möjliga psykologiska skador som abort kunde ha på kvinnor. Koop gav sin assistent, George Walter i uppdrag att studera frågan. Walter granskade forskning från Centers for Disease Control (CDC) samt rådfrågade personal från Alan Guttmacher Institute; han utarbetade en rapport om sina resultat och skickade den till Koop. Efter att ha granskat rapporten drog Koop slutsatsen att det inte fanns några bevis för att kvinnor som hade gjort abort hade någon uppenbar skada. Rapportens resultat förvånade både konservativa och liberaler.
Aids
Det största problemet som Koop mötte som generalläkare var spridningen av sexuellt överförbara sjukdomar. Aids hade inte identifierats när Koop tillträdde. Tidigt under epidemin rapporterade CDC fem fall av homosexuella män i Los Angeles som dog av lunginflammation. Denna sexuellt överförbara sjukdom försvagade immunförsvaret hos de smittade. Detta innebar att de smittade löpte större risk att dö av andra sjukdomar som annars inte skulle ha varit dödliga. En månad efter att CDC rapporterade diagnosen av dessa fem män rapporterade myndigheten 26 patienter som diagnostiserats med HIV och som dog av en sällsynt hudcancer. Under sin fyrtioåriga karriär som läkare hade Koop bara sett två fall av denna typ av cancer. Han visste omedelbart att detta skulle bli ett allvarligt folkhälsoproblem.
Under de följande åren identifierades HIV i både Frankrike och USA. Utan botemedel eller vaccin föreslog många att det enda sättet att stoppa spridningen var att sätta alla smittade i karantän. Koop höll inte med. Han ansåg att karantän var onödig ur ett epidemiologiskt perspektiv och ett brott mot smittade individers rättigheter. Han trodde att det bästa sättet att förhindra spridningen var att utbilda allmänheten om hur viruset sprids och att genomföra omfattande tester. Reagan-administrationen vidtog dock inga åtgärder på flera år. Koop skrev senare att regeringen hade reagerat för sent på viruset och hade låtit politisk fiendskap mot homosexuella förhindra åtgärder.
Aids-rapporten
En attitydförändring i Vita Huset kunde skönjas 1985, bland annat genom skådespelaren Rock Hudsons död i AIDS, då han var en personlig vän till Ronald och Nancy Reagan. I februari 1986 framförde president Reagan att "I'm asking the Surgeon General to prepare a major report to the American people on AIDS", ett tillfälle som Koop inte var sen att utnyttja. Koop var noggrann med att inte skriva rapporten under politisk press, och skrev den till stor del själv med en liten personalstyrka som hjälpte honom. Den 36-sidiga rapporten som publicerades den 22 oktober 1986 förklarade AIDS på ett enkelt språk som alla kunde förstå. Den förklarade hur viruset spreds, hur det inte spreds och hur man skulle förhindra det. Rapporten rekommenderade kondomanvändning och en kondomutbildningskampanj. Sexundervisning borde ges till alla elever i tredje klass och uppåt.
Vissa konservativa var missnöjda med rapporten eftersom den rekommenderade sexualundervisning och ville att Koop skulle avskedas. 1987 åkte Koop till Hollywood, där han träffade författare och tv-producenter för att få dem att producera program om HIV och AIDS för att utbilda allmänheten och varna för farorna med sexuellt överförbara sjukdomar. Koop uppmanade också författare att visa empati för AIDS-patienter och att inte skrämma människor. I en situation där vissa kretsar motsatte sig Koops öppenhet om mekanismer, spridningsvägar och skyddsåtgärder för AIDS-epidemin gjorde han 1987 följande uttalande:
| ” |
I am the surgeon general of the heterosexuals and the homosexuals, of the young and the old, of the moral or the immoral, the married and the unmarried. I don't have the luxury of deciding which side I want to be on. So I can tell you how to keep yourself alive no matter what you are. That's my job. |
„ |
| The Washington Post 24 maj 1987 |
Året därpå förkortade Koop sin rapport till 8 sidor och släppte den för allmänheten. Denna version av rapporten kallades "Understanding AIDS" och distribuerades till 107 miljoner hem i USA. Det var det största utskicket i amerikansk historia och första gången den federala regeringen hade försökt utbilda allmänheten om sex. Koops rapport lade grunden för allmän sexualundervisning i USA. Sexualundervisningen drabbades av nedskärningar på 1970-talet, men Koop förhindrade detta.
Tobak
Koop insåg tidigt omfattningen av de hälsoproblem som orsakas av tobaksrökning, och det starka beroendet som framkallas av nikotin. En av hans första åtgärder som nytillträdd generalläkare var att 1982 ge ut "Surgeons General's Report on Smoking and Health".
Koops rapport från 1988 hävdade att nikotin var ett beroendeframkallande ämne liknande heroin eller kokain. Koops rapport förvånade många, särskilt de som förväntade sig att han skulle behålla samma uppfattning som tobaksexperter. Koop krävde att USA skulle vara rökfritt år 2000. Under hans ledning antog den amerikanska kongressen en lag 1984 som krävde nya varningsetiketter på alla cigarettpaket. Koop publicerade åtta rapporter om hälsoeffekterna av tobaksbruk, inklusive hälsoeffekterna av passiv rökning. Under Koops tid minskade andelen rökare i USA avsevärt, från 33 % till 26 %.
Död och eftermäle
Koop dog den 25 februari 2013 i sitt hem i Hanover, New Hampshire, i en ålder av 96 år. Koop hade en djupgående inverkan på folkhälsan och utbildningen. Han är välkänd för sin ståndpunkt i abortfrågor, men hans mest inflytelserika bidrag till amerikansk kultur var hans rapportering om AIDS, vilket lade grunden för sexualundervisning i hela USA.
.svg){kind=small}