Commodore 64 Games System

Bakgrund

I slutet av 1980-talet hade marknaden för spelkonsoler vuxit kraftigt, särskilt i Europa, där system som Nintendo Entertainment System och Sega Master System började dominera butikshyllorna. Samtidigt var Commodore 64 fortfarande en välkänd och spridd hemdator, men den byggde på en arkitektur från 1982. Enligt samtida rapportering från brittisk spelpress drevs idén om en konsolversion främst av Commodores brittiska organisation, som ville använda den redan etablerade C64-plattformen för att ta sig in på konsolmarknaden med en billigare produkt.

Tanken var att skapa en spelmaskin som kunde säljas billigare än en vanlig Commodore 64, och därmed tilltala kunder som främst var intresserade av spel snarare än av hemdatorns övriga funktioner. I brittisk press nämndes ett riktpris på 99 pund, och satsningen beskrevs som ett försök att bryta Nintendos och Segas växande dominans på den europeiska marknaden.

Lansering

C64GS lanserades i Europa i december 1990 och levererades med en spelkassett som innehöll fyra spel: Fiendish Freddy's Big Top O'Fun, International Soccer, Flimbo's Quest och Klax. I en svensk notis i Datormagazin i december 1990 uppgavs att de första exemplaren av C64GS hade kommit till Sverige och var klara för leverans till ett pris av 1 095 kronor.

Commodore marknadsförde systemet som en renodlad spelmaskin, men betonade samtidigt dess tekniska släktskap med Commodore 64. I en amerikansk nyhetsnotis i Amazing Computing beskrevs C64GS i praktiken som en Commodore 64 med kassettport och joystick, avsedd att konkurrera med Nintendo och liknande spelmaskiner.

Kommersiellt utfall

Konsolen fick dock mycket begränsat stöd från spelutvecklare och sålde dåligt redan under sin första säljperiod. De uppskattade försäljningssiffrorna varierar mellan olika senare sammanställningar, men de källor som oftast återges anger att endast en mindre del av den producerade upplagan nådde konsumenterna. I efterhand har C64GS därför vanligen beskrivits som ett tydligt kommersiellt misslyckande.

Kontroller

Konsolen levererades med en joystick av typen Cheetah Annihilator, som använde standardkontakt men hade två separata avfyrningsknappar. Den andra knappen löstes inte genom en ny standard utan genom att ytterligare signaler kopplades via den andra joystickporten. Detta gjorde det möjligt att ge vissa spel ett mer konsolliknande styrschema, men innebar också att funktionaliteten inte var fullt kompatibel med vanliga C64-joysticks.

Begränsat spelutbud

Trots den stora mängden befintliga Commodore 64-spel var det endast en mindre del av programbiblioteket som fungerade bra i ett konsolutförande utan tangentbord. Många C64-spel krävde tangenttryckningar, menyval eller andra former av inmatning som inte enkelt kunde ersättas av en joystick. Resultatet blev att C64GS, trots sin nära tekniska släktskap med Commodore 64, i praktiken fick ett betydligt mindre användbart spelbibliotek än vad namnet antydde.

Sen marknadsintroduktion

En annan central faktor var tidpunkten för lanseringen. När C64GS kom ut i slutet av 1990 var den underliggande tekniken redan nästan åtta år gammal, samtidigt som konsolmarknaden snabbt rörde sig vidare. NES och Master System var redan etablerade, och dessutom började 16-bitarsmaskiner som Mega Drive ta allt större plats. Därmed framstod C64GS som tekniskt daterad redan vid introduktionen.

Konkurrens från den vanliga Commodore 64

Ett särskilt problem för C64GS var att den konkurrerade med sin egen ursprungsplattform. Den vanliga Commodore 64 fortsatte att säljas till relativt låga priser och kunde köra samma hårdvara, samma grafik- och ljudsystem och i många fall samma spel, men erbjöd dessutom tangentbord och stöd för ett mycket större utbud av programvara. För många köpare framstod därför den kompletta datorn som ett mer flexibelt och bättre köp än den avskalade konsolen.

Begränsningar i konstruktionen

Genom att ta bort tangentbordet och göra flera expansionsmöjligheter otillgängliga förlorade systemet många av de egenskaper som hade gjort Commodore 64 framgångsrik. Samtidigt ersattes de inte av en tillräckligt stark konsolidentitet med egna exklusiva titlar eller tydligt överlägsen användarupplevelse. I stället hamnade C64GS i ett mellanläge: för begränsad för att konkurrera som dator, men för lik sin ursprungsplattform för att uppfattas som något verkligt nytt.

Marknadsföring och förväntningar

Samtida datortidningar rapporterade om höga förväntningar på ett snabbt växande spelutbud. I den brittiska C64-pressen nämndes att upp till 100 titlar kunde vara aktuella före december 1990, men dessa planer realiserades aldrig i närheten av den omfattningen. Skillnaden mellan den inledande marknadsföringen och det faktiska utbudet bidrog sannolikt till att förtroendet för plattformen snabbt minskade hos både återförsäljare och konsumenter.