Biografi
Engel studerade vid Bauakademie i Berlin och blev arkitekt 1804. Efter examen fick han anställning vid preussiska byggnadsstyrelsen där han arbetade med rådhus, kvarnar och dammanläggningar, bland annat rådhuset i Neuruppin och S:ta Maria-kyrkan (1801–1804). Hans arbeten under Berlinåren var av mycket teknisk art, och han publicerade flera artiklar om byggnadsteknik i tyska tidningar. Till följd av Napoleonkrigen avstannade byggnadsverksamheten i Preussen, varför Engel 1808 sökte och fick tjänsten som stadsarkitekt i Reval. Hans verksamhet där är föga känd – endast ett fåtal av de byggnader han uppger sig ha ritat kan lokaliseras, och de flesta av dessa har rivits.
Engel flyttade till Sankt Petersburg och antogs 1816 till arkitekt vid nybyggnadsarbetena i Helsingfors, som 1812 hade utsetts till huvudstad för Storfurstendömet Finland och erhållit en ny stadsplan. Avgörande för Engels framtid blev bekantskapen med statsrådet Johan Albrecht Ehrenström, ordförande för den nybyggnadskommitté som tillsatts för att leda återuppbyggnaden av Helsingfors. Ehrenström sökte febrilt efter en kompetent arkitekt eftersom han inte litade på de fortifikationsofficerare som tjänstgjorde i staden och deras förmåga att planera krävande offentliga byggnader för huvudstaden. På Ehrenströms initiativ träffades de i Helsingfors i oktober 1814, och Engel övertygades att åta sig uppdraget som arkitekt vid nybyggnadskommittén. Engel övervägde 1815 att återvända till Berlin där han erbjudits en tjänst, men i början av 1816 nådde man ett avtal och Engel reste till Finland på våren samma år.
År 1824 blev Engel utnämnd till chef för Intendentskontoret för de allmänna byggnaderna i Finland. Han uppgjorde den första stadsplanen för Jyväskylä 1833.
Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.
Verk
Engels verk utgör kärnan i Finlands arkitektoniska tradition och präglas av ett utomordentligt gott sinne för proportioner och en suverän behärskning av den klassiska arkitekturens teori. Viktiga byggnader i den då nya finska huvudstaden är Helsingfors nuvarande domkyrka (ursprungligen Nikolaikyrkan), universitetets huvudbyggnad och bibliotek samt Statsrådsborgen vid Senatstorget, Helsingfors stadshus (ursprungligen Societetshuset) vid Salutorget och Lappvikens sjukhus. Engel har även ritat bland annat restaurang Brunnshuset i Helsingfors, Åbo observatorium, Åbo ortodoxa kyrka och Eckerö post- och tullhus på Åland.
Senatstorget i Helsingfors ger prov på de egenskaper som präglade Engels arkitektur. Han behärskade suveränt den klassiska arkitekturens teori och använde de klassiska kolonnordningarna symboliskt – den doriska ordningen för militära byggnader, den korintiska som maktens symbol och den joniska för bostadsarkitektur samt vetenskap och konst. Torget omges av Senatshuset (1818) och universitetets huvudbyggnad (1828) med symmetriska fasader, medan Helsingfors domkyrka reser sig som fond ovanför dem. Stilmässigt återspeglar hela torget den petersburgska empiren, som i sin tur var en variant av den i Europa förhärskande palladianismen. Senatstorget bildar således en unik syntes av högst varierande europeiska traditioner som Engel förenat till en harmonisk helhet.
Som chef för intendentskontoret förutsattes Engel planera de mest varierande offentliga byggnader: länsstyrelser, rådhus, skolbyggnader, sjukhus, fängelser, tullhus, fyrar och kyrkor. Hans stora insats låg i att han försökte ge olika kategorier av offentliga byggnader en egen arkitektonisk identitet utgående från byggnadens funktion snarare än från bostadsarkitekturens normer. Särskilt normbildande blev den stadsplan som gjordes för Åbo efter branden 1828, med principer som förbjöd flervåningshus av trä och delade staden i brandområden med esplanader. Dessa principer följdes sedan i stadsplanerna för Tammerfors (1830), Tavastehus (1831), Borgå (1832), Jyväskylä (1833) och S:t Michel (1837). På intendentskontoret gjordes under Engels tid även ritningar till 51 kyrkor och 33 klockstaplar runt om i landet.
