Biografi
Oseen studerade från 1896 vid Lunds universitet, där han 1900 blev filosofie licentiat, 1903 filosofie doktor, 1902 docent i matematik samt tillförordnad professor i matematik 1904–1906 och 1907–1910. Han var 1909–1933 professor i mekanik och matematisk fysik vid Uppsala universitet. Från 1933 var han föreståndare för Vetenskapsakademiens Nobelinstitut. Han var från 1907 ledamot av Fysiografiska sällskapet i Lund, från 1910 av Vetenskapssocieteten i Uppsala, från 1920 av Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg, från 1921 av Vetenskapsakademien och från 1934 av Ingenjörsvetenskapsakademien.
Efter att Oseen 1922 valts in i Vetenskapsakademiens Nobelkommitté för fysik, som tidigare saknat en teoretisk fysiker, föreslog Oseen att Albert Einstein skulle tilldelas Nobelpriset i fysik 1921 för arbetet rörande den fotoelektriska effekten (1921 års pris delades ut vid prisutdelningen den 10 december 1922).
Oseen var en produktiv forskare och författare, även populärvetenskapligt. Han förnyade hydrodynamiken bland annat genom den "asymptotiska teorin" som tog hänsyn till vätskornas inre friktion. Hans teorier vidareutvecklades av bland andra Nils Zeilon och Hilding Faxén. Oseen lade också grunden till elasticitetsteorin för flytande kristaller och gav tillsammans med Horace Lamb namn åt Lamb-Oseen-virvlarna.
Efter artikeln 1918 i Vetenskapen och livet inledde den fysikintresserade hovrättsnotarien Sten Lothigius en brevväxling med C.W. Oseen, som resulterade i att Svenska Fysikersamfundet grundades den 16 oktober 1920. Oseen valdes till ordförande och Lothigius blev kassör. Årsskriften Kosmos började utges. Deras åsikter om Einsteins relativitetsteori kom dock att skilja dem åt. Amatören Lothigius gillade inte den abstrakta relativitetsteorin och drog sig inte ens för antisemitiska utfall för att smutskasta Einstein.
Oseen är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.
