Catherine Lucille Moore

Catherine Lucille Moore
PseudonymC.L. Moore, Lewis Padgett, Lawrence O'Donnell, C. H. Liddell
Född24 januari 1911
Död4 april 1987 (76 år)
YrkeFörfattare
SamarbetenHenry Kuttner
NationalitetUSA
Språkengelska
GenrerScience fiction, fantasy
Priserretrospektiva Hugopriset för bästa novell, World Fantasy Award, Science Fiction and Fantasy Hall of Fame
MakeHenry Kuttner, Thomas Reggie

Catherine Lucille Moore, född 24 januari 1911 i Indianapolis, död 4 april 1987 i Hollywood, var en amerikansk författare som skrev science fiction och fantasy. Hon var främst aktiv under 1930-talet, med pseudonymen C.L. Moore, och under 1940-talet som hälften av pseudonymen Lewis Padgett.

Moore var en av de första amerikanska kvinnor att publicera i fantastik-genren. Hennes protagonist Jirel of Joiry räknas som den första kvinnliga sword and sorcery-hjälten. Utmärkande för hennes tidiga verk var det i genren ovanliga fokuset på känslor och sensualitet.

Biografi

Bakgrund och anställningar

Moore studerade som ung på Indiana University och publicerade där tre noveller i studenttidningen. Hon tvingades av ekonomiska skäl avbryta studierna, men hon återupptog dem många år senare och avlade 1954 examen vid University of Southern California. Hon arbetade därefter, från 1958, på USC som lärare i skrivande.

Författarskap

Moore debuterade professionellt 1933, med novellen "Shambleau" i pulptidskriften Weird Tales där hon introducerade den återkommande huvudpersonen Northwest Smith. Både tidskriftens redaktör Farnsworth Wright och andra författare knutna till Weird Tales, bland dem H.P. Lovecraft, talade om novellen i positiva ordalag.

För "Shambleau" erhöll Moore 100 dollar. Då hon vid denna tid arbetade som banksekreterare med en lön på ungefär 25 dollar i veckan, var det ett betydande ekonomiskt tillskott. Det var också främst för att förhindra arbetsgivaren från att få vetskap om sidosysslan som författare som Moore först publicerade med endast initialer och efternamn. En följd blev dock att många av Weird Tales läsare utgick från att hon var en man.

Efter flera noveller om rymdäventyraren Northwest Smith, utkom 1934 den första Jirel av Joiry-berättelsen i Weird Tales – "The Black God's Kiss". Denna serie om den franska svärdskvinnan Jirel, som från 1200-talet reste till fantastiska dimensioner och upplevde äventyr, skulle totalt komma att omfatta sex noveller.

1934 började Moore publicera även i tidskriften Astounding med novellen "The Bright Illusion".

Författandet blev Moores huvudsyssla 1940, i samband med att hon gift sig med författaren Henry Kuttner. Paret publicerade frekvent under 1940-talet, under pseudonymerna Lewis Padgett och Laurence O'Donnell. En del berättelser publicerades endast i Kuttners namn men verkar ha varit skrivna av båda parter. För det som Moore under denna period signerade som eget material, verkar dock inte maken ha bidragit i någon betydande grad.

Den amerikanska familjefilmen The Last Mimzy från 2007 är löst baserad på Padgett-novellen "Mimsy Were the Borogroves" från 1943.

1944 utkom i Moores eget namn "No Woman Born", en novell som kallats en feministisk utopi och tillskrivits klassikerstatus. "No Woman Born" handlar om Deirdre, en kvinnlig sångare och underhållare som får förödande skador i en brand. Hon ges en ny cyborg-kropp, och berättelsen tar vid när hon åter stiger ut i offentligheten med sin nya gestalt. Berättelsen hänvisar till den mytologiska Deirdre, en tragisk hjältinna ur den iriska Ulstercykeln. Mytens Deirdre är så skön att männen går ut i krig för henne. I Moores berättelse blir männen i stället osäkra på Deirdres mänsklighet och kvinnlighet, utifrån hennes nya status som cyborg.

Senare år, privatliv

Moore var gift två gånger, från 1940 till 1958 med författaren Henry Kuttner som även var hennes samarbetspartner. Efter hans död gifte hon om sig med läkaren Thomas Reggie, ett äktenskap som varade från 1963 till hennes död 1987.

Efter Kuttners död 1958 slutade Moore att publicera skönlitteratur. Både hon och Kuttner hade under 1950-talet börjat med manusförfattande, och Moore fortsatte på detta spår. Detta resulterade bland annat i manus för västern-tv-serien Maverick.

Erkännande

1981 tilldelades Moore för sitt livsverk World Fantasy Award. Hon inkluderades 1998 postumt i Science Fiction and Fantasy Hall of Fame.

Moores och Kuttners verk tilldelades 2004 gemensamt Cordwainer Smith Rediscovery Award, vars avsikt det är att ge uppmärksamhet till förbisedda science fiction-författare. Priset delades ut av stiftelsen ägnad science fiction-författaren Cordwainer Smiths minne, via en jury som bestod av Robert Silverberg, Gardner Dozois, John Clute och Scott Edelman.

Moore och Kuttner har två gånger postumt vunnit det retrospektiva Hugopriset. 2018 belönades deras novell "The Twonky", som publicerats i Astounding 1942. Året därpå vann "Mimsy Were the Borogoves" kortnovell-kategorin. Den var publicerad i Astounding 1943 under Lewis Padgett-pseudonymen.

Bibliografi i urval

Referenser

  1. ↑ CONOR.Sl, CONOR.SI-ID: 135562083.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 3 ”The Many Names of Catherine Lucille Moore” (på engelska). Kirkus Reviews. https://www.kirkusreviews.com/news-and-features/articles/many-names-catherine-lucille-moore/. Läst 8 augusti 2025.
  3. 1 2 Johansson, Annika (2009). Världar av ljus, världar av mörker: om fantasy (3., omarb. uppl). BTJ förlag. sid. 55. ISBN 978-91-7018-655-4. Läst 8 augusti 2025
  4. 1 2 ”The SF Site Featured Review: Northwest of Earth: The Complete Northwest Smith”. www.sfsite.com. Arkiverad från originalet den 18 oktober 2025. https://web.archive.org/web/20251018230853/https://www.sfsite.com/04a/ne293.htm. Läst 8 augusti 2025.
  5. 1 2 Moskowitz, Sam (1974). Seekers of Tomorrow: Masters of Modern Science Fiction. Hyperion. sid. 303-304. ISBN 0-88355-158-6. ”Lovecraft: It [Shambleau] has real atmosphere and tension—rare things amidst the pulp traditions of brisk, cheerful, staccato prose and lifeless stock characters and images.”
  6. 1 2 3 4 5 Byron Roark (1976) (på engelska). C.L. Moore Talks to Chacal: A Conversation With the First Lady of Fantasy. Chacal The. sid. 25-31. http://archive.org/details/chacal-v-01n-01-1976-winter. Läst 8 augusti 2025
  7. ↑ ”C. L. Moore – The Future is Female!” (på amerikansk engelska). http://womensf.loa.org/c-l-moore/. Läst 8 augusti 2025.
  8. ↑ Encyclopedia of Indianapolis (5 juli 2021). ”Catherine Lucille Moore” (på amerikansk engelska). Encyclopedia of Indianapolis. https://indyencyclopedia.org/catherine-lucille-moore/. Läst 8 augusti 2025.
  9. ↑ ”Summary Bibliography: C. L. Moore”. www.isfdb.org. https://www.isfdb.org/cgi-bin/ea.cgi?453. Läst 8 augusti 2025.
  10. ↑ ”Title: The Black God's Kiss”. www.isfdb.org. https://www.isfdb.org/cgi-bin/title.cgi?1981516. Läst 8 augusti 2025.
  11. 1 2 Kevin (15 augusti 2019). ”1944 Retro-Hugo Awards Announced” (på amerikansk engelska). The Hugo Award. https://www.thehugoawards.org/2019/08/1944-retro-hugo-awards-announced/. Läst 8 augusti 2025.
  12. ↑ ”SFE: Moore, C L”. The Encyklopedia of Science Fiction. 23 juni 2025. https://sf-encyclopedia.com/entry/moore_c_l. Läst 8 augusti 2025. ”Most of Moore's and Kuttner's works between 1940 and his death in 1958 were to some extent collaborations; each writer reportedly being able to pick up any story where the other had left off, and it has proved futile to attempt to determine who may have been the sole or senior author of many tales published under their own or their several shared names (see also Henry Kuttner). It has seemed safe to assume that many titles signed as by Kuttner alone are collaborations, though somewhat less safe to assume that the reverse applies, for much of her work has a texture and emotional intensity that seems hard to think of as collaborative”
  13. 1 2 Keith Stokes. ”Science Fiction and Fantasy Hall of Fame”. www.midamericon.org. Arkiverad från originalet den 13 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130513014509/http://www.midamericon.org/halloffame/index.html. Läst 8 augusti 2025.
  14. ↑ ”▶️ The Last Mimzy” (på amerikansk engelska). https://www.imdb.com/video/vi2532639001/. Läst 8 augusti 2025.
  15. ↑ Kristine Kathryn Rusch (18 juni 2015). ”No Woman Born by C.L. Moore” (på amerikansk engelska). Women In Science Fiction. https://womeninsciencefiction.com/?p=132. Läst 8 augusti 2025.
  16. ↑ Smith, Susan (2010). ”Neither Normal nor Human": The Cyborg in C. L. Moore's "No Woman Born”. Femspec; San Francisco Vol. 11, Iss. 1. https://www.proquest.com/scholarly-journals/neither-normal-nor-human-cyborg-c-l-moores-no/docview/867689855/se-2.
  17. ↑ Cora (5 mars 2020). ”Retro Review: “No Woman Born” by C.L. Moore” (på amerikansk engelska). Cora Buhlert. http://corabuhlert.com/2020/03/06/retro-review-no-woman-born-by-c-l-moore/. Läst 8 augusti 2025.
  18. ↑ ”Henry Kuttner”. www.fantasticfiction.com. https://www.fantasticfiction.com/k/henry-kuttner/. Läst 8 augusti 2025.
  19. ↑ ”Winners | World Fantasy Convention” (på amerikansk engelska). https://worldfantasy.org/awards/winners/. Läst 8 augusti 2025.
  20. ↑ ”Award”. www.cordwainer-smith.com. https://www.cordwainer-smith.com/award.htm. Läst 8 augusti 2025.
  21. ↑ ”1943 Retro-Hugo Awards” (på amerikansk engelska). The Hugo Award. 30 mars 2018. https://www.thehugoawards.org/hugo-history/1943-retro-hugo-awards/. Läst 8 augusti 2025.
  22. ↑ Moore, C. L. (1954) (på engelska). Shambleu and Others. New York: Gnome Press
  23. ↑ Moore, C. L.; Kuttner, Henry (1964) (på engelska). Earth's Last Citadel. Ace Books
  24. ↑ Clute, John; Grant, John (1997) (på engelska). The Encyclopedia of Fantasy.. London: Orbit Books. https://archive.org/details/encyclopediaoffa0000clut
  25. ↑ Moore, C. L. (1975) (på engelska). The Best of C.L. Moore. Doubleday. https://archive.org/details/bestofclmoore0000moor
  26. ↑ Moore, C. L. (2019) (på engelska). Northwest of Earth. Golden Age Masterworks. London: Gateway. ISBN 9781473222540