Central binomialkoefficient
1
1 1
1 2 1
1 3 3 1
1 4 6 4 1
1 5 10 10 5 1
1 6 15 20 15 6 1
En central binomialkoefficient är inom matematiken ett tal på formen

där n är ett heltal och
betecknar en binomialkoefficient. Exempelvis är

Heltalsföljden av centrala binomialkoefficienter för n = 0, 1, 2, ... börjar 1, 2, 6, 20, 70, 252, 924, 3432, 12870, 48620, ... (talföljd A000984 i OEIS). De centrala binomialkoefficienterna utgör den centrala kolumnen i Pascals triangel.
Alternativa representationer
En central binomialkoefficient kan skrivas med fakulteter som

och med en semifakultet som

De centrala binomialkoefficienterna är intimt förbundna med catalantalen Cn som ges av

Storleksuppskattning
Enligt Stirlings formel gäller

En noggrannare olikhet är
för alla 
Ett gränsvärde är
.
Samband mellan binomialkoefficienter
Ett stort antal samband mellan centrala binomialkoefficienter samt mellan centrala binomialkoefficienter och andra binomialkoefficienter kan härledas. Några exempel är:



Listan (Hubbard & Roby) innehåller fler formler av samma typ.
Talteoretiska egenskaper
Paul Erdős och Ronald Graham formulerade 1980 en förmodan att den centrala binomialkoefficienten
aldrig är kvadratfri för n > 4. Ett fullständigt bevis gavs 1996 av A. Granville och O. Ramare.
Wolstenholmes sats kan användas för att visa att

för alla primtal p > 3.
Genererande funktion
De centrala binomialkoefficienterna har den genererande funktionen

Generalisering till komplexa tal
Gammafunktionen kan användas för att utvidga definitionen till komplexa tal z enligt
.
De centrala binomialkoefficienterna ges även av integralen

Serier av inversa centrala binomialkoefficienter
I allmänhet är

där pFq betecknar en hypergeometrisk funktion. Som specialfall gäller exempelvis






där ζ betecknar Riemanns zetafunktion och ψn betecknar polygammafunktionen. Fler sådana summor ges av Weisstein.
En analogisk serie är

Några specialfall av den är
.