| Children of Men | |
| Genre | Dystopisk Actionfilm Science Fiction Thriller |
|---|---|
| Regissör | Alfonso Cuarón |
| Producent | Marc Abraham Eric Newman Hillary Shor Iain Smith Tony Smith |
| Manus | Alfonso Cuarón Timothy J. Sexton David Arata Mark Fergus Hawk Ostby |
| Skådespelare | Clive Owen Clare-Hope Ashitey Julianne Moore Michael Caine Chiwetel Ejiofor |
| Fotograf | Emmanuel Lubezki |
| Produktionsbolag | Universal Pictures Strike Entertainment Hit & Run Productions Ingenious Film Partners Toho-Towa |
| Distribution | Universal Pictures United International Pictures |
| Premiär | 2006 |
| Speltid | 109 minuter |
| Land | |
| Språk | Engelska |
| Budget | $ 76 miljoner |
| Intäkter | $ 70,5 miljoner |
| IMDb SFDb Elonet | |
Children of Men är en brittisk-amerikansk dystopisk science fiction-film från 2006, i regi av Alfonso Cuarón. Filmen är baserad på P.D. James roman Människors barn och i rollerna syns Clive Owen, Clare-Hope Ashitey, Julianne Moore och Michael Caine. Filmen utspelar sig i ett nedgånget, dystopiskt 2027 där total infertilitet drivit civilisationen till gränsen av kollaps. Asylsökare arresteras, förs till läger och avrättas av den totalitära polisstaten Storbritannien. Clive Owen spelar byråkraten Theo som försöker föra den första gravida kvinnan på 20 år i säkerhet.
Filmen fick premiär den 3 september 2006 på Filmfestivalen i Venedig och möttes av en hyllande kritikerkår särskilt för sitt manus, foto och dess one-takes-scener. Trots att filmen saknade en klar marknadsföringsplan blev den också nominerad till tunga priser, däribland Oscarsgalan och BAFTA, inom särskilt manus och foto. Filmen har i efterhand också hamnat på flera listor om årets bästa film, decenniets bästa film och 2000-talets bästa film. Finansiellt spelade filmen knappt in sin produktionskostnad.
År 2027 har en total infertilitet drabbat mänskligheten där jordens invånare inte längre kan föröka sig. Det har lett till krig och en global depression vilket driver civilisationen till gränsen av kollaps där mänskligheten rör sig mot utrotning. Storbritannien har förvandlats till en totalitär polisstat där asylsökare arresteras och förs till läger. Det dagliga livet består i bombningar, ransonering, förfall och propaganda. Som om inte det är nog sörjer befolkningen världens yngsta människa som blivit mördad vid 18 års ålder.
När byråkraten Theo Faron (Owen), en före detta aktivist som förlorat tron på framtiden och blivit cynisk och deprimerad med åren, plötsligt kidnappas av en militanta migrationsrättighetsgrupp som hans tidigare fru (Moore) blivit ledare för blir han plötsligt ansvarig för mänsklighetens sista hopp, den gravida kvinnan Kee (Ashitey). Men även andra är intresserade av att få tag i Kee och Theo flyr med kvinnan för att föra henne i säkerhet.

Förlagan till Children of Men är romanen Människors barn från 1992 av P.D. James. Produktionsbolaget Beacon Pictures införskaffade sig rättigheterna till romanen 1997 och omarbetades som manus av Paul Chart men skulle skrivas om av Mark Fergus och Hawk Ostby. Produktionsbolaget fick med regissören Alfonso Cuarón 2001 som skrev om manuset återigen direkt efter han avslutat inspelningen för Din morsa också! (2001). Han tog också in manusförfattaren Timothy J. Sexton, och för att inte tvivla på sig själv läste inte Cuarón boken utan lät Sexton göra det och sammanfatta den. Cuarón valde också att inte inleda produktionen utan påbörjade regiarbetet med Harry Potter och Fången från Azkaban (2004) istället. Medan Cuarón arbetade med den filmen skrev den nya manusförfattaren David Arata om manuset än en gång, med lyckat resultat då Clive Owen skrev på för filmen när han läst den omarbetningen.
A Clockwork Orange (1971) var den största inspirationen för den futuristiska, sönderslagna patina på ett London år 2027. Children of Men var den andra film som Cuarón spelade in i London och där han dessutom porträtterade staden genom vidvinklar. "London är en karaktär i den här filmen... det var viktigt för Clive Owens karaktär hur han blandades ihop i den miljön" har Cuarón berättat i en intervju för att förklara hur viktigt det var att spela in filmen i London. När han gjorde förberedelser för filmen skedde bombdåden i London men Cuarón vägrade flytta produktionen. "Det skulle vara omöjligt att filma någon annanstans än London på grund av hur de väldigt uppenbara platserna inkorporerades i filmen. Till exempel hade scenen som ser utöver St. Paul's från Fleet Street varit omöjlig att filma någon annanstans". Omständigheterna med bombningarna gjorde att man istället fick filma scenen en och en halv månad efter attentatet.
Cuarón valde också att filma mycket av filmen i East London då han anser det vara "ett område utan glamour". Inspelningsplatserna förbereddes också genom att göras ännu mer slitna. Cuarón har berättat att han ofta sade: "Låt oss göra det mer Mexiko" när de var och spanade efter platser. Han menade att de flesta platser redan var passande för filmen, men frågade sig alltid, hur hade platsen sett ut om den vore i Mexiko. Att det också handlade om att få det mer slitet och fattigt.

Han använde också många av Londons mer populära platser som Trafalgar Square och Battersea Power Station. Även The Shard syns i filmen som lades till digitalt, då byggnaden inte var påbörjad när filmen spelades in men skulle stå klar när filmen utspelar sig. Battersea-scenen, där byggnaden i filmen fungerar som ett konstarkiv, är en referens till Tate Modern och har blivit jämförd med Michelangelo Antonionis film Den röda öknen (1964). Till scenen adderades också en grisballong som en hyllning till albumet Animals från 1977 av Pink Floyd. Andra konstverk som syns i scenen är Michelangelos Davidstaty, Picassos Guernica och Banksys Kissing Coppers. Företagen Double Negative och Framestore som gjorde de visuella effekterna arbetade nära Cuarón redan från manuset för att skapa "miljöer och tagningar som annars skulle vara omöjliga". Den historiska hamnen i Chatham Dockyards användes för där Julianne Moores karaktär först försöker varva Owens.
Cuaróns yrkeserfarenhet i Storbritannien utsatte honom för vad han kallade den "sociala dynamiken av det brittiska psyket". Cuarón kom att använda filmen Slaget om Alger (1966) som en modell för social rekreation för att förbereda produktionen på Children of Men. Han hade till exempel själv en visning för Owen för att visa honom visionen. För att skapa ett psykologiskt och socialt ramverk läste regissören mycket av filosofen Slavoj Žižeks arbeten och liknande verk. Även filmen Soluppgång (1927) var en inspiration.
"I de flesta science fiction-epos är specialeffekterna ett substitut för handlingen. Här avancerar dem det sömlöst." observerade Colin Covert för Star Tribune. Reklamskyltar designades i filmen så att det balanserade det kontemporära och futuristiska utseendet och för att kunna visa vad som hände i resten av världen. Bilar i filmen gjordes så de skulle påminna om moderna vid ett första ögonkast, men vid närmre observation skulle de se främmande ut. Cuarón var ute efter att få filmen att kännas som "anti-Blade Runner" där avancerad teknologiska framsteg avfärdades och spelade ner science fiction-elementen. Han ville bara fokusera på bilder som reflekterade den kontemporära perioden. Referenser till Olympiska sommarspelen 2012 gjordes också i filmen då London blev utvalt som värd i juli 2005, bara några månader innan inspelningarna påbörjades.
Children of Men använde sig av flera one-take-tagningar, alltså sekvenser som filmades i en tagning där tanken inte var att klippa ihop scenen. Några av filmens mest omtalade sådana scener var när Kee föder barnet (3 min 9 sek), bakhållet på en landsväg (4 min 17 sek) och scenen där "Theo" blir tagen av aktivistgruppen och lyckas fly genom en byggnad där en strid mellan två grupper är i full gång (6 min 18 sek). Sekvenserna var ansträngande att filma så man fick arbeta på illusionen av one-takes med små sömlösa klippningar med lite hjälp av CGI.
Cuarón har använt one-takes i flera av sina filmer, däribland Lysande utsikter (1998), Din morsa också! (2001) och Harry Potter och Fången från Azkaban (2004). Han har hämtat sin största inspiration till det från den schweiziska Jonas - som blir 25 år 2000 (1976) som också är en av hans favoritfilmer. "Jag studerade film när jag först såg 'Jonas' och blev intresserad av Franska nya vågen. Jonas var så anspråkslös jämfört med de filmerna. Kameran behåller ett visst avstånd och där är relativt få närbilder. Det är elegant och flödande, ständigt på spår, men väldigt långsam och ropar inte efter uppmärksamhet" sade han.
Skapandet av one-take-scenerna var utmanande och krävde mycket tid vilket skapade oro från filmstudion. Det tog 14 dagar att förberedda scenen där Owen ska fly och varje tagning på plats tog 5 timmar. I en av tagningarna kom det blod på kameralinsen och filmfotografen Emmanuel Lubezki övertalade Cuarón att behålla den. Owen har berättat: "Mitt i smeten är det jag och kameramannen för vi gör den här väldigt komplicerade och väldigt specifika dans vilken, när vi väl filmar, också måste kännas helt slumpmässig".
Cuaróns ursprungliga idé för att behålla kontinuiteten i scenen med bakhållet på landsvägen blev avvisad av produktionsexperter som "en omöjlig scen att göra". Efter att precis ha kommit ifrån inspelningen med Harry Potter och Fången från Azkaban (2004) föreslog Cuarón att man gjorde scenen med CGI. Lubezki vägrade och påminde om att deras mål var att filma den som en "rå dokumentär". Istället använde man en speciell kamerarigg som uppfanns av Gary Thieltges på företaget Doggicam Systems vilket gjorde det möjligt att göra scenen i en tagning. En bil modifierades också så att sätena kunde sänkas och lutas för att få skådespelarna att undvika kameran. Vindrutan designades så den också kunde luta så kameran kunde röra sig in och ut ur bilen. Fyra personer ur arbetsteamet inklusive chefsfotografen åkte på taket.
One-take-scenerna blev inte riktiga one-takes, ansvarig för visuella effekter Frazer Churchill förklarade det som att hans team behövde "kombinera flera tagningar för att skapa omöjligt långa scener" där deras jobb blev att "skapa illusionen av en kontinuerlig kamerarörelse". Först när de hade lyckats med att skapa en "sömlös blandning" vågade man gå vidare till nästa inspelningsscen. Denna teknik blev väsentlig för tre scener; explosionen i öppningsscenen, bakhållet på landsvägen och stridsscenen. Explosionsscenen sattes ihop av två olika tagningar över två dagar. Bakhållet filmades i sex sektioner på fyra olika platser över en vecka och krävde fem sömlösa digitala övergångar. Stridsscenen fångades i fem olika tagningar på två olika platser. Churchill och hans team skapade över 160 av dessa effekter för filmen. Cuarón har bekräftat att det var så de gjorde i en intervju med Variety där han sade: "Kanske avslöjar jag en stor hemlighet, men ibland är det mer bakom än vad man ser. Det viktiga är att hur du blandar allt och hur du bevarar uppfattningen av en flytande koreografi genom alla dessa delar".
Tim Webber blev ansvarig för one-take-scenen med Kees tre minuter långa födelsescen med både koreografin och de visuella effekterna för själva födseln. Cuarón tänkte först sig en animatronisk bebis för alla scener förutom just födelsescenen. I slutändan gjorde man två tagningar, där den andra tagningen döljer Ashiteys ben med proteser. Cuarón blev nöjd med resultatet och ersatte istället bebisen med CGI där det var nödvändigt.
Cuarón använde sig av en kombination av rock, pop, elektronisk musik, hip-hop och klassisk musik till filmmusiken. Ambienta ljud av trafik, hundskall och radioreklam följer karaktären "Theo" genom London, East Sussex och Kent vilket Kevin Crust på Los Angeles Times kallade ett "urbant ljudmuller". Crust ansåg också att musikvalet indirekt kommenterade den karga världen i Children of Men. Deep Purples "Hush" som spelar ifrån Jaspers bilradio blir en "slug vaggvisa för en värld utan bebisar" medan King Crimsons "The Court of the Crimson King" gör en liknande allusion med deras text "three lullabies in an ancient tongue" (ungefär: tre vaggvisor på ett antikt språk").
Under filmens andra halva ville Cuarón utnyttja tystnaden och de kakofoniska ljudeffekterna av automatvapen och högtalare riktade mot flyktingarna. Klassisk musik av Georg Friedrich Händel, Gustav Mahler, Dmitrij Sjostakovitj och Krzysztof Penderecki's "Threnody to the Victims of Hiroshima" kompletterar kaoset i flyktinglägret.
Filmen fick både ett soundtrack och filmmusik komponerat av John Tavener som också kallas "Fragments of a Prayer". Genom hela filmen används John Taveners musik som ett spirituellt tema snarare än ett stöd till narrativet. På låten "Fragments of a Prayer" gästar mezzosopranen Sarah Connolly. Till skillnad från många andra filmkompositörer skrev Tavener musiken till manuset snarare än filmen. I låten "Eternity's Sunrise" används poesi av William Blake i texten. Låten hade Tavener skrivit innan filmen till Prinsessan Diana som en hyllning efter hennes död.
| Nr | Titel | Längd |
|---|---|---|
| 1. | "Fragments of a Prayer" (Komponerad av: John Tavener, Framförd av: Sarah Connolly) | 15:21 |
| 2. | "Eternity's Sunrise" (Komponerad av: John Tavener) | 10:53 |
| 3. | "Alexander's Feast/War, He Sung, Is Toil and Trouble" (Komponerad av: Georg Friedrich Händel) | 4:44 |
| 4. | "Kindertotenlieder/Nun Will Die Sonn' So Hell Aufgeh'n" (Komponerad av: Gustav Mahler) | 5:31 |
| 5. | "Threnody for the Victims of Hiroshima" (Komponerad av: Krzysztof Penderecki) | 9:59 |
| 6. | "Song of the Angel" (Komponerad av: John Tavener) | 4:35 |
| 7. | "The Lamb" (Komponerad av: John Tavener) | 3:20 |
| 8. | "Mother and Child" (Komponerad av: John Tavener) | 12:38 |
| 9. | "Mother of God, Here I Stand" (Komponerad av: John Tavener) | 3:28 |
Total längd: |
70:31 | |
| Nr | Titel | Längd |
|---|---|---|
| 1. | "Hush" (Framförd av: Deep Purple) | 4:25 |
| 2. | "Witness (1 Hope)" (Framförd av: Roots Manuva) | 4:14 |
| 3. | "Tomorrow Never Knows" (Framförd av: Junior Parker) | 3:30 |
| 4. | "Sleepy Shores" (Framförd av: Michael Price) | 3:30 |
| 5. | "The Court of the Crimson King" (Framförd av: Crimson King) | 4:49 |
| 6. | "Backward" (Framförd av: Kode9 & Spaceape) | 4:33 |
| 7. | "Wait" (Framförd av: The Kills) | 4:47 |
| 8. | "There Is an Ocean" (Framförd av: Donovan) | 4:47 |
| 9. | "Ruby Tuesday" (Framförd av: Franco Battiato) | 3:37 |
| 10. | "Money Honey" (Framförd av: Pressure) | 3:46 |
| 11. | "Arbeit Macht Frei" (Framförd av: The Libertines) | 1:15 |
| 12. | "Indian Stomp" (Framförd av: Cyrus) | 3:29 |
| 13. | "Bring on the Lucie (Freeda Peeple)" (Framförd av: John Lennon) | 4:13 |
| 14. | "Running the World" (Framförd av: Jarvis Cocker) | 4:43 |
Total längd: |
55:00 | |
Children of Men hade sin världspremiär den 3 september 2006 på Filmfestivalen i Venedig. Filmen gick upp på 368 biografer i Storbritannien den 22 september och blev nummer ett på topplistan efter sin första helg, samt spelade in 2,4 miljoner dollar. Den 22 september fick filmen också en begränsad premiär i 16 salonger i USA. Den 5 januari 2007 expanderade den till över 1200 biografer I USA spelade den in 35,5 miljoner dollar och med resten av världen inräknat tjänade den in 70,5 miljoner dollar på en produktion på 76 miljoner dollar.
Children of Men släpptes på HD DVD och DVD den 15 januari 2007 i Europa och 27 mars i USA. Filmen släpptes sedan på Blu-ray 26 maj 2007.
Children of Men fick övervägande positiva recensioner. På Rotten Tomatoes har filmen 92 % i betyg baserat på 254 recensioner, med ett genomsnittsbetyg på 8,3 av 10. Webbplatsens kritiska konsensus lyder: "Children of Men fungerar på alla nivåer; som en våldsam jaktthriller, en fantastisk varnande berättelse och ett sofistikerat mänskligt drama om samhällen som kämpar för att överleva". På Metacritic har filmen ett genomsnittsbetyg 84 av 100, baserat på 38 recensioner. På Kritiker.se har filmen genomsnittsbetyget 3,9 av 5 baserat på 18 recensioner.
Roger Ebert gav filmen toppbetyg i sin recension för Chicago Sun-Times och skrev: "Cuarón uppfyller löftet om futuristisk fiktion; karaktärerna bär inte konstiga kostymer eller besöker månen och städerna är inga plastiga hallucinationer utan ser ut som idag, fast trötta och sunkiga. Här är definitivt en värld som går under, fast inte med en smäll utan ett kvidande och fungerar som ett varningens ord". Även Manohla Dargis på The New York Times gav filmen toppbetyg och kallade filmen för en "suveränt regisserad politisk thriller" samtidigt som hon slängde hyllningar över de långa jaktscenerna. Film Journal International kallade det för "lätt årets bästa film". I Sverige var recensionerna något svalare och fick bara toppbetyg från Kommunalarbetaren och Nöjesguiden där den sistnämnda tyckte alla skådespelare hjälpte till att göra "Children of Men till det smutsbrittiska mästerverket som den är".
Philip French på The Guardian var imponerad av filmen och skrev: "Men den här imponerande, ordentligt pessimistiska film behöver ingen konventionell komisk lättnad. Vad narrativet behöver och vad Cuarón levererar är en moralisk tvetydighet och retfull hoppfullhet som föreslår möjligheten till försoning. Detta är en prestation." Jonathan Romney på The Independent hyllade Cuaróns träffsäkra porträtt av Storbritannien, men kritiserade några av filmens futuristiska scener som "inget utöver det vanliga". Slant Magazine gav filmen tre och en halv stjärnor av fem och var så imponerad av samtliga one-takes att de tyckte de satte "en ny standard" för filmindustrin. Särskilt one-take i bilen beskrev de som: "att den måste ses för att tro det". Jan Lumholdt på Svenska Dagbladet gav filmen betyget 4 av 6 och kritiserade att man inte fick svar på varför världen blev infertil eller varför terroristerna tog över men var imponerad över actionscenerna och scenografin.
Filmen hade ingen direkt klar marknadsföringsstrategi inför prissäsongen men blev ändå nominerad till flera priser däribland Oscars och BAFTA. Det ska också ha rapporterats att P.D. James var nöjd med filmatiseringen.
| Utmärkelse | Kategori | Mottagare | Resultat | Ref. |
|---|---|---|---|---|
| Oscarsgalan | Bästa manus efter förlaga | Alfonso Cuarón, Timothy J. Sexton, David Arata, Mark Fergus och Hawk Ostby | Nominerad | |
| Bästa foto | Emmanuel Lubezki | Nominerad | ||
| Bästa klippning | Alfonso Cuarón och Álex Rodríguez | Nominerad | ||
| BAFTA Awards | Bästa foto | Emmanuel Lubezki | Vann | |
| Bästa scenografi | Jim Clay, Geoffrey Kirkland och Jennifer Williams | Vann | ||
| Bästa specialeffekter | Frazer Churchill, Tim Webber, Mike Eames och Paul Corbould | Nominerad | ||
| American Latino Media Arts Award | Bästa regissör - långfilm | Alfonso Cuarón | Nominerad | |
| Bästa manus | Alfonso Cuarón, Timothy J. Sexton, David Arata, Mark Fergus och Hawk Ostby | Nominerad | ||
| American Society of Cinematographers | Bästa foto | Emmanuel Lubezki | Vann | |
| Australian Cinematographers Society | Bästa internationella foto | Vann | ||
| British Society of Cinematographers | Bästa foto | Nominerad | ||
| Black Reel Awards | Bästa manliga biroll | Chiwetel Ejiofor | Nominerad | |
| Bästa kvinnliga biroll | Clare-Hope Ashitey | Nominerad | ||
| Hugopriset | Bästa dramatiska presentation, långfilm | Alfonso Cuarón, Timothy J. Sexton, David Arata, Mark Fergus, Hawk Ostby och P.D. James | Nominerad | |
| Online Film Critics Society | Bästa film | Children of Men | Nominerad | |
| Bästa regissör | Alfonso Cuarón | Nominerad | ||
| Bästa manus efter förlaga | Alfonso Cuarón, David Arata, Timothy J. Sexton, Mark Fergus och Hawk Ostby | Vann | ||
| Bästa foto | Emmanuel Lubezki | Vann | ||
| Bästa klippning | Alfonso Cuarón och Alex Rodríguez | Nominerad | ||
| Saturn Awards | Bästa Science-fiction film | Children of Men | Vann | |
| Bästa regissör | Alfonso Cuarón | Nominerad | ||
| Bästa manliga skådespelare | Clive Owen | Nominerad | ||
| Satellite Awards | Bästa DVD | Children of Men | Nominerad | |
| University of Southern California | USC Scripter Award | Manusförfattarna | Vann | |
| Filmfestivalen i Venedig | Guldlejonet | Alfonso Cuarón | Nominerad | |
| Bästa foto | Emmanuel Lubezki | Vann | ||
Children of Men placerades bland årets tio bästa filmerna av flera kritiker. The Washington Post, San Francisco Chronicle, Slate Magazine och The A.V. Club placerade alla den på sin första plats för årets bästa filmer. Peter Travers på Rolling Stone Magazine placerade filmen på andra plats över decenniets bästa filmer och skrev: "Jag tyckte regissören Alfonso Cuaróns filmatisering av P.D. James futuristiska politiska fabelroman var bra när den rullade ut 2006. Efter flera tittningar så vet jag att Children of Men är obestridligen fantastisk. Ingen annan film från detta decennium doftade mer av sorgsen skönhet och spännande action. Du tittar inte bara på scenen med bakhållet i bilen (ren kameramagi) - du lever i den. Det är Cuaróns magi: Han får dig att tro." Entertainment Weekly placerade filmen på nummer sju på den bästa filmen av decenniet och skrev: "Alfonso Cuaróns dystopiska film från 2006 påminde oss om att adrenalinpressade actionsekvenser gör sig bäst när framtiden är lika smutsig som idag.
Metacritics analys av kritikers listor om decenniets bästa film var att Children of Mens samlade listor placerade filmen på elfte plats. I boken 501 Must-See-Movies hyllade Rob Hill filmen för sitt dystopiska porträtt av framtiden och sitt skickliga utforskande av samtida frågor. Hill hade fokus på filmens samhälleliga stagnation och den fängslande effekten av Storbritanniens syn på invandrare och terrorister, och betonade regissörens intelligens när han väver ihop spekulativa narrativ med verkliga reflektioner. Han hyllade också Cuaróns skicklighet i att ha skapat en filmisk spegel som resonerar med publiken genom att adressera brådskande politiska och sociala bekymmer, allt inom en övertygande dystopisk ram.
När tidningen Sight & Sound 2012 skulle sammanställa sin lista över de 50 bästa filmerna genom tiderna så lade regissören Marc Webb en av sina tio röster på Children of Men. 2015 placerade bloggen The Pop Culture Philosopher filmen på första platsen över de bästa filmerna genom tiderna. När BBC 2016 skulle sammanställa de 100 bästa filmerna på 2000-talet med hjälp av 117 kritiker runt om i världen hamnade Children of Men på plats 13. 2017 placerade Rolling Stone Magazine filmen på första platsen över 2000-talets bästa science fiction-filmer. 2021 röstade medlemmar från de båda fackförbunden Writers Guild of America West och Writers Guild of America, East fram manuset som det 18:e bästa på 2000-talet. År 2023 röstade Time fram filmen som en av de bästa filmerna på de senaste 10 decennierna. Samma år listade regissören Denis Villeneuve filmen bland sina favoriter. The New York Times placerade filmen år 2025 på plats 13 över de 100 bästa filmerna på 2000-talet. På "läsarnas lista" hamnade den på plats 21. Samma år listade Rolling Stone Magazine Children of Men på plats 27 över de bästa filmerna på 2000-talet.
| |||||||||||||||||||