Clarence Darrow

Clarence Darrow
Clarence Darrow, 1913.
Född18 april 1857
Kinsman Township, USA
Död13 mars 1938 (80 år)
Chicago, USA
Medborgare iUSA
Utbildad vidAllegheny College
University of Michigan Law School
University of Michigan
SysselsättningAdvokat, jurist, författare, politiker
Befattning
Ledamot av Illinois representanthus
Politiskt parti
Demokratiska partiet
FöräldrarEmily Eddy
Redigera Wikidata

Clarence Seward Darrow, född 18 april 1857 i Farmdale, Ohio, död 13 mars 1938 i Chicago, Illinois, var en amerikansk advokat. Darrow var den mest respekterade brottmålsadvokaten i USA under första halvan av 1900-talet, och gjorde sig känd som försvarare av medborgerliga rättigheter.

Vid sekelskiftet 1900 var Darrow en uppmärksammad arbetsrättsadvokat, då han försvarade strejkande och fackföreningsmän. Sedan 1910-talet ägnade han sig åt grova brottmål och var inblandad i några av USA:s mest uppseendeväckande rättegångar, såsom mot Leopold och Loeb 1924. Darrow är även förknippad med Scopesrättegången 1925, varvid han och åklagarsidan debatterade sanningshalten i den bibliska skapelseberättelsen. Darrow var motståndare till dödsstraff och brukade framlägga psykosociala omständigheter för att förklara sina klienters brottslighet.

Biografi

Tidig karriär

Darrow växte upp i ett litterärt hem i Kinsman, Ohio. Hans föräldrar var Amirus och Emily Darrow. Modern var engagerad i politiska rättigheter för kvinnor. Fadern var snickare och begravningsentreprenör. I sin ungdom hade han studerat teologi, men blivit agnostiker, vilket hade inverkan på sonens livsåskådning. Som ung var Darrow arbetsskygg och blev aldrig någon flitig läsare. Hans enda egentliga sysselsättning innan juridikstudierna var som dräng på en farm.

1872 inskrevs Darrow vid Allegheny College i Meadville, Pennsylvania. Depressionen 1873 gjorde att han inte kunde bekosta vidare studier. I stället tillträdde han en tjänst som lärare i Vernon, Ohio. 1877 inskrevs han vid University of Michigan Law School, men inte heller därifrån erhöll han examen. 1878 anställdes han vid en advokatfirma i Youngstown och kunde samma år ta juristexamen. Han drev en advokatbyrå i Andover tills han på 1880-talet flyttade till Ashtabula, där han 1885 valdes till stadsjurist (city solicitor).

1887 etablerade Darrow sig i Chicago. Han anställdes 1890 som jurist för Chicago and North Western Railway, men kom på kant med bolaget när han 1894 försvarade chefen för American Railway Union, Eugene Debs, som åtalades för domstolsförakt i samband med Pullmanstrejken. Åtalet mot Debs lades ned innan Darrow hann förhöra George Pullman personligen. Under en gruvstrejk i Pennsylvania 1902–1903 försvarade Darrow arbetarna och påvisade de dåliga arbetsförhållandena och det utbredda barnarbetet i kolgruvorna.

Åren 1897–1902 drev Darrow en advokatbyrå tillsammans med John Peter Altgeld. 1903 öppnade han en advokatbyrå tillsammans med Edgar Lee Masters och Francis Wilson. Samarbetet varade i åtta år, men de tre kom dåligt överens.

Storhetstiden

Darrows första uppmärksammade mål var när han 1907 försvarade fackföreningsmannen Bill Haywood, som misstänktes ha mördat Idahos före detta guvernör, Frank Steunenberg. Darrow påstod att rättegången var ett sätt att stoppa Haywoods fackliga arbete. 1910 försvarade Darrow bröderna James och John McNamara, som åtalades för ett bombdåd mot tidningen Los Angeles Times, varvid flera människor omkom. För att slippa dödsstraff, övertygade Darrow bröderna att erkänna. Strategin fungerade och McNamaras dömdes till fängelse. En av Darrows medhjälpare ertappades dock med att försöka muta juryn, vilket förstörde Darrows rykte och Darrow själv stämdes. Han frikändes 1912 på villkor att han inte skulle verka som jurist i Kalifornien i fortsättningen. McNamara-fallet blev en vändpunkt i Darrows karriär, eftersom det gjorde honom impopulär hos fackföreningarna och han åtog sig inga fler arbetsrättsliga fall.

Under världskriget försvarade Darrow pacifister och spionåtalade. Han uttryckte sitt stöd för undantagslagar som infördes under kriget, såsom Espionage Act, men efter freden krävde han i brev till president Woodrow Wilson att lagarna slopades med hänvisning till första tillägget om yttrandefrihet. På 1920-talet åtog sig Darrow de mål som kom att bidra till hans berömmelse. Sedan början av sin karriär, var Darrow emot lagar som innebar kriminalisering av planerande av brott eller inskränkning av yttrandefriheten. Sådana lagar, som tillkom under röda faran, ansåg Darrow vara grundlagsvidriga och ett redskap för den styrande massan att förfölja politiska minoriteter. 1904 försökte Darrow få USA:s högsta domstol att häva beslut om utvisning av den engelske anarkisten John Turner, som propagerat för revolt mot USA:s regering. Darrow påpekade att det i självständighetsförklaringen fanns inskrivet rätten att avsätta gamla regeringar, vilket Darrow försökte koppla till första tillägget om yttrandefrihet. Högsta domstolen delade inte Darrows slutsats och Turner utvisades.

1924 försvarade Darrow de mordåtalade Nathan Leopold och Richard Loeb. Med expertvittnen i psykologi lyckades Darrow få dem dömda till fängelse i stället för döden. Darrows slutplädering varade i tolv timmar och han försökte bevisa hur Loebs och Leopolds uppväxt lett till mordet på Bobby Franks. Detta var ett av de mål där Darrow kritiserade dödsstraffet och menade att bestraffning är ineffektivt för att förebygga grova brott.

Darrow (till vänster) och William Jennings Bryan under en paus under Scopesrättegången 1925.

American Civil Liberties Union (ACLU) uppdrog åt Darrow att försvara kommunisten Benjamin Gitlow som anklagades för stämpling mot regeringen. Även om Darrow förlorade målet, lyckades han få Högsta domstolen att acceptera att första tillägget om yttrandefrihet skyddas av klausulen om rättssäkerhet i fjortonde tillägget. 1925 försvarade Darrow läraren John Scopes, som åtalades för att ha undervisat om Darwins evolutionsteori, vilket var förbjudet i Tennessee. Under den så kallade aprättegången debatterade Darrow och åklagarsidans konsult William Jennings Bryan sanningshalten i Bibelns skapelseberättelse. Darrows övertygande resonemang gav honom anseende bland evolutionsteorins förespråkare, men Scopes dömdes för brottet till bötesstraff. ACLU, som initierade rättegången, ville inte acceptera Darrows tjänster på grund av att hans negativa inställning till kristendomen riskerade skifta rättegångens fokus till naturvetenskap kontra religion. Utan att rådgöra med ACLU, antog både Scopes huvudsakliga juridiska ombud, John Randolph Neal, Darrow och Dudley Field Malone som advokater. Redan 1923 hade Bryan och Darrow debatterat evolutionsteorin i Chicago Tribune, och Darrow beslöt att försvara Scopes sedan han insåg att rättegången skulle ge honom tillfälle att återigen konfrontera Bryan. Hela rättegångsdagen den 20 juli 1925 ansatte Darrow Bryan med frågor om Gamla testamentet tills domaren avbröt och lät stryka förhöret ur protokollet. Scopesrättegången var enda gången som Darrow åtog sig ett mål kostnadsfritt.

På uppdrag av National Association for the Advancement of Colored People, försvarade Darrow 1925 den afroamerikanske läkaren Ossian Sweet, som åtalades för att ha skjutit ihjäl en man utanför sin bostad i Detroit. Sweets familj bodde i ett vitt bostadsområde och Darrow yrkade på att Sweet handlat i självförsvar, eftersom han var utsatt för hot från en folksamling utanför huset. Sweet frikändes från mord.

1932 värvades Darrow, som redan gått i pension, som försvarare för Grace Fortescue och Thomas Massie, som åtalades för mord i Honolulu. Bakgrunden var, att Fortescues dotter, Thalia Massie, påstod sig blivit våldtagen av boxaren Joseph Kahahawai och andra män. Då juryn inte kunde enas, frikändes männen från våldtäkt. Fortescue och Thalias make, officeren Thomas Massie, lät kidnappa och mörda Kahahawai i samråd med en grupp militärer. Fallet präglades av motsättningar mellan den vita och färgade befolkningen i Honolulu. Vissa av Darrows beundrare kritiserade honom för att ta parti för den vita överklassen och etablissemanget. Darrows levnadstecknare, Kevin Tierney, menar dock att Darrow lyckades tona ned den rasistiska stämningen och åstadkomma försoning. I stället för tio års fängelse omvandlades straffet för Fortescue, Thomas Massie och de andra åtalade, till en timmes arrest.

Sammanlagt var Darrow försvarare i fler än 100 mordrättegångar i Chicago och förlorade bara i en. Han har beskrivits som en av de främsta domstolsadvokaterna i USA:s historia.

Politiska uppdrag och privatliv

1934–1936 var Darrow ledamot i en kommission som utvärderade National Recovery Administration (NRA), en av myndigheterna som Franklin D. Roosevelt installerade under New Deal. Darrow var alltigenom kritisk mot NRA och Högsta domstolen kom att dela hans uppfattning att myndigheten stred mot konstitutionen. 1896 kandiderade han till USA:s kongress för Demokraterna och förlorade med omkring 100 röster. 1902 invaldes han i Illinois underhus.

Darrow författade en mängd skrifter om processrätt. Memoarerna, The Story of My Life, publicerades 1932. Regelbundet publicerade han pamfletter om politiska ämnen, såsom boerkriget och bolsjevismen. För tidningen Evening American skrev han en serie uppsatser med titeln Easy Lessons in Law. Han författade även två romaner, Farmington (1904) och An Eye for an Eye (1905) samt en essäsamling, A Persian Pearl (1899). Kristendomen ansåg Darrow vara en förslavande religion, som får människor att tolerera en medioker tillvaro med hänvisning till arvsynd och predestination.

Till sin politiska åskådning var Darrow ombytlig; en tid var han medlem av den liberala falangen av Demokraterna, men donerade senare pengar till Socialist Party of America. Han var dock inte övertygad socialist. Han var en flitig talare och uttryckte stöd för bland andra Al Smith, John W. Davis, Robert M. La Follette och Franklin Roosevelt. En kort tid under 1905 arbetade Darrow för Chicagos borgmästare Edward Fitzsimmons Dunne. Darrow uttalade sitt motstånd mot lynchning, rassegregering, dödsstraff, strejkförbud och alkoholförbudslagen. I augusti 1931 höll han ett kontroversiellt öppningsanförande vid National Bar Associations möte i Cleveland, Ohio. I talet menade Darrow, att även om lagarna garanterade den svarta befolkningen jämlikhet inför lagen och även om afroamerikaner företräddes av svarta advokater, var domarna emot dem. Varje dag, sade Darrow, blev svarta "lynchade i domstolarna" runtom i USA.

1936 skrev Darrow till New Jerseys guvernör Harold G. Hoffman och krävde en ny rättegång för Bruno Richard Hauptmann, som var dömd till döden för att ha kidnappat och mördat Charles Lindberghs son. Hauptmann avrättades kort därpå.

Vid tidpunkten för sin död 1938 levde Darrow i fattigdom och bodde i en enkel hyreslägenhet i Chicago. Hans aska ströddes i dammen i Jackson Park. Darrows efterlämnade papper förvaras på Chicago Public Library. Darrow gifte sig 1880 med Jessie Ohl, med vilken han fick sonen Paul 1883. Han gifte sig en andra gång 1903 med journalisten Ruby Hammerstrom.

Eftermäle

I Jackson Park i Chicago har Darrow en bro uppkallad efter sig. 2017 avtäcktes en staty av Darrow utanför domstolsbyggnaden i Dayton, Tennessee, där Scopesrättegången hölls. Mittemot statyn står sedan 2005 en staty av William Jennings Bryan. 1974 skrev David W. Rintels enmanspjäsen Clarence Darrow, i vilken Henry Fonda spelade rollen. Pjäsen sattes upp på Broadway med regi av John Houseman och sändes som TV-film. 1991 producerades TV-filmen Darrow med Kevin Spacey i huvudrollen. I filmen Vad vinden sår (1960), som är baserad på Scopesrättegången, är namnen på de historiska förebilderna utbytta. Spencer Tracy gestaltar advokaten Henry Drummond, som är en förtäckt Clarence Darrow.

Bibliografi

Rättsvetenskap och samhälle

Livsåskådning och filosofi

Skönlitteratur

Biografiskt

Referenser

  1. 1 2 Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Clarence-Darrowtopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 SNAC, SNAC Ark-ID: w6251kz4, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. 1 2 Find a Grave, Find A Grave-ID: 6426, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ↑ Find a Grave, läst: 24 juli 2025.[källa från Wikidata]
  5. ↑ Store norske leksikon, Store norske leksikon-ID: Clarence_DarrowStore_norske_leksikon, läst: 17 oktober 2026.[källa från Wikidata]
  6. ↑ geni.com.[källa från Wikidata]
  7. 1 2 3 4 5 6 7 8 Schultz, David; Vile, John R., red (2005). The Encyclopedia of Civil Liberties in America. Volumes One–Three. Routledge. sid. 253–255
  8. 1 2 3 4 Moore, Randy; Brooks, Susan E. (2023). The Scopes Trial : An Encyclopedic History. McFarland. sid. 41–46
  9. 1 2 3 Ginger, Ray (1953). ”Clarence Seward Darrow, 1857-1938”. The Antioch Review 13 (1): sid. 52–66. doi:10.2307/4609611. https://archive.org/details/sim_antioch-review_1953-03_13_1/page/52.
  10. ↑ Joshi, S. T., red (2005). Closing Arguments : Clarence Darrow on Religion, Law, and Society. Ohio University Press. sid. viii
  11. 1 2 3 Miller, Wilbur R., red (2012). The Social History of Crime and Punishment in America : An Encyclopedia. State University of New York at Stony Brook. sid. 428–430
  12. ↑ Joshi, ix.
  13. 1 2 ”Clarence Darrow”. Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/biography/Clarence-Darrow. Läst 5 december 2025.
  14. 1 2 Joshi, x.
  15. 1 2 Hoffer, Peter Charles (2010). A Nation of Laws : America’s Imperfect Pursuit of Justice. University Press of Kansas. sid. 72–73. https://archive.org/details/nationoflawsamer0000hoff
  16. ↑ Freeberg, Ernest (2008). Democracy’s Prisoner : Eugene V. Debs, the Great War, and the Right to Dissent. Harvard University Press. sid. 159. https://archive.org/details/democracysprison0000free
  17. ↑ Aichinger, Alex. ”Clarence Darrow”. Middle Tennessee State University. https://firstamendment.mtsu.edu/article/clarence-darrow/. Läst 6 december 2025.
  18. ↑ Howe, Scott W. (1994). Reassessing the Individualization Mandate in Capital Sentencing: Darrow's Defense of Leopold and Loeb. "79". Iowa Law Review. sid. 991. Arkiverad från originalet den 6 december 2025. https://web.archive.org/web/20251206175423/https://librarycollections.law.umn.edu/documents/darrow/Howe%20Loeb%20article.pdf. Läst 8 december 2025.
  19. ↑ Larson, Edward J. (1998). Summer for the Gods : the Scopes Trial and America's Continuing Debate over Science and Religion. Harvard University Press. sid. 100–101. https://archive.org/details/summerforgods00edwa
  20. ↑ ”Excerpts from Clarence Darrow's Account of the Massie Trial”. University of Missouri–Kansas City. Arkiverad från originalet den 6 december 2025. https://web.archive.org/web/20251206072503/https://law2.umkc.edu/faculty/projects/ftrials/massie/darrowaccount.html. Läst 6 december 2025.
  21. ↑ Linder, Douglas O.. ”The Massie Trials: A Commentary”. University of Missouri–Kansas City. https://law2.umkc.edu/faculty/projects/ftrials/massie/massietrialsaccount.html. Läst 6 december 2025.[död länk]
  22. ↑ ”Clarence Darrow”. Trial Lawyer Hall of Fame. https://triallawyerhalloffame.org/inductees/clarence-darrow/. Läst 5 december 2025.
  23. ↑ Joshi, xii–xiii.
  24. ↑ Larson, 69.
  25. ↑ Ravitz, Abe C. (1962). Clarence Darrow and the American Literary Tradition. The Press of Western Reserve University. sid. xii–xiii. https://archive.org/details/clarencedarrowam0000ravi
  26. ↑ Larson, 70–71.
  27. ↑ Mack, Kenneth W. (2012). Representing the Race : The Creation of the Civil Rights Lawyer. Harvard University Press. sid. 158–159. https://archive.org/details/representingrace0000mack
  28. ↑ ”Clarence Darrow is dead”. The Washington Daily News. 14 mars 1938. https://www.loc.gov/resource/sn82016181/1938-03-14/ed-1/?sp=3&q=-0.203,-0.103,1.246,0.598,0. Läst 8 december 2025.
  29. ↑ ”Clarence S. Darrow Papers”. Chicago Public Library. https://www.chipublib.org/fa-clarence-s-darrow-papers/. Läst 5 december 2025.
  30. ↑ Lukas, J. Anthony (1998). Big Trouble : A Murder in a Small Western Town Sets Off a Struggle for the Soul of America. New York: Touchstone. sid. 322. https://archive.org/details/bigtroublemurder00luka
  31. ↑ ”Clarence Darrow Memorial Bridge, a 2025 Chicago 7 Most Endangered”. Preservation Chicago. 4 mars 2025. https://www.preservationchicago.org/clarence-darrow-memorial-bridge/?srsltid=AfmBOopzl8kA9Oa0xAk0G3xlSBA4U3xWzx_vagjWO2VUH1SfYxatDHTt. Läst 7 december 2025.
  32. ↑ ”Clarence Darrow statue and bronze relief”. Zenos Frudakis. https://www.zenosfrudakis.com/sculpture/clarence-darrow. Läst 7 december 2025.
  33. ↑ Asimov, Michael, red (2009). Lawyers in Your Living Room : Law on Television. ABA Publishing. sid. 84
  34. ↑ Hampton, Wilborn (4 april 1999). ”Video; A Lawyer Who Became a Hero”. The New York Times. https://www.nytimes.com/1999/04/04/theater/video-a-lawyer-who-became-a-hero.html. Läst 7 december 2025.
  35. ↑ ”Darrow (TV Movie 1991)”. Internet Movie Database. https://www.imdb.com/title/tt0101666/. Läst 7 december 2025.
  36. ↑ ”Inherit the Wind”. Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/topic/Inherit-the-Wind-film-by-Kramer. Läst 10 december 2025.