| Henry Fonda | |
| Henry Fonda 1959. | |
| Född | Henry Jaynes Fonda 16 maj 1905 Grand Island, Nebraska, USA |
|---|---|
| Död | 12 augusti 1982 (77 år) Los Angeles, Kalifornien, USA |
| Utbildad vid | University of Minnesota och Omaha Central High School |
| Aktiva år | 1928–1982 |
| Maka | Margaret Sullavan (1931–1932) Frances Ford Seymour (1936–hennes död 1950) Susan Blanchard (1950–1956) Afdera Franchetti (1957–1961) Shirlee Mae Adams (1965–hans död 1982) |
| Barn | Jane Fonda Peter Fonda |
| Betydande roller | |
| Tom Joad i Vredens druvor Jurymedlem 8 i 12 edsvurna män Frank i Harmonica – en hämnare Norman Thayer Jr. i Sista sommaren | |
Bästa manliga huvudroll 1957 12 edsvurna män | |
| IMDb SFDb | |

Henry Jaynes Fonda, född 16 maj 1905 i Grand Island, Nebraska, död 12 augusti 1982 i Bel Air, Los Angeles, Kalifornien, var en amerikansk skådespelare. Under fem årtionden som filmskådespelare medverkade Fonda i ett nittiotal filmer. Fonda var patriarken i en familj med flera kända skådespelare, inklusive dottern Jane Fonda, sonen Peter Fonda samt barnbarnen Bridget Fonda och Troy Garity.
Fonda växte upp i Omaha, Nebraska. Han studerade journalistik i två år vid University of Minnesota. Dorothy Brando (mor till Marlon Brando), som var ledare för en halvprofessionell teatergrupp, gav honom 1925 hans första teaterroll. Sedermera började Fonda spela på Cape Cod mot bland andra James Stewart, som han en tid sammanbodde med. 1929 debuterade han på Broadway och filmdebuterade i Hollywood 1935. Under andra världskriget tjänstgjorde han i flottan.
1939 gestaltade han Abraham Lincoln i John Fords Folkets hjälte; den första av sammanlagt åtta filmer i Fords regi han spelade i. Av de övriga kan nämnas Vredens druvor (1940), Indianöverfallet vid Fort Apache (1948) och Nattpermission (1955). För huvudrollen i Nattpermission vann han 1948 en Tony Award när pjäsen sattes upp på Broadway. Under sin 50 år långa karriär på vita duken syntes Fonda i klassiker som Alfred Hitchcocks Fel man (1956) och Sidney Lumets 12 edsvurna män (1957). 1982 tilldelades han en Oscar för insatsen i Sista sommaren, som också blev han sista film.
Roller som nobla män gav Fonda gott renommé, men hans popularitet minskade på 1970-talet, något som delvis kan berott på de bekanta intrigerna mellan honom och barnen Peter och Jane. Efter roller som Clarence Darrow, Wyatt Earp, USA:s president, sheriffer och domare, kreerade han överraskande antagonisten i Sergio Leones western Harmonica – en hämnare (1968). 1978 fick han American Film Institutes pris Life Achievement Award och belönades med en heders-Oscar 1981. Fonda är placerad som nummer sex på American Film Institutes lista över de främsta manliga filmstjärnorna i amerikansk filmhistoria.
Fonda var gift fem gånger, bland annat åren 1931–1932 med skådespelaren Margaret Sullavan och 1936–1950 med Frances Seymour Brokaw. Detta äktenskap resulterade i två barn, Jane och Peter, som båda också blev skådespelare. Äktenskapet slutade i tragedi, då Frances Fonda begick självmord.
Följande är en lista över Fondas filmer och filmroller.
Följande pjäser spelade Fonda i på Broadway mellan 1929 och 1978:
|