Clive Davis

Clive Davis
Clive Davis under en tillställning i Washington, D.C. den 2 december 2023.
FöddClive Jay Davis
4 april 1932
Brooklyn, New York, USA
Död22 juni 2026 (94 år)
Manhattan, New York, USA
Medborgare iUSA
Utbildad vidHarvard Law School
New York University College of Arts and Science
Erasmus Hall High School
SysselsättningMusikproducent, skivbolagschef
MakaHelen Cohen (g. 1956–1965)
Janet Adelberg (g. 1965–1985)
Barn4, inklusive Doug Davis
FöräldrarHerman Davis
Florence Davis
Utmärkelser
Stjärna på Hollywood Walk of Fame (1997)
Grammy Award för årets album (1999)
Grammy Award för bästa rockalbum (1999)
Grammy Trustees Award (1999)
Rock and Roll Hall of Fame (2000)
Grammy Award för bästa popalbum (2005)
Grammy Award för bästa R&B-album (2008)
Webbplatsclivedavis.com
Redigera Wikidata

Clive Jay Davis, född 4 april 1932 i Brooklyn i New York, död 22 juni 2026 på Manhattan i New York, var en amerikansk musikproducent, A&R-chef, skivbolagschef och advokat. Han vann totalt fem Grammy Awards och blev invald i Rock and Roll Hall of Fame (som icke-artist), vilket skedde under år 2000. Han var gift två gånger och hade fyra barn, två från vartdera äktenskap, däribland musikchefen Doug Davis (född 1974).

Clive Davis var mellan åren 1967 och 1973 chef för skivbolaget Columbia Records. Han blev sedan grundare och chef för det andra skivbolaget Arista Records mellan åren 1974 och 2000, för att sedan vara grundare till det tredje skivbolaget J Records. Han var därefter bland annat ordförande och VD för det numera upplösta RCA Music Group (som inkluderade RCA Records, J Records och Arista Records), vilket han var mellan åren 2002 och 2008.

Clive Davis tog 1967 den då unge skivartisten Tony Orlando till skivbolaget Columbia. Han kontrakterade därefter många andra framgångsrika artister, såsom Sly and the Family Stone, Janis Joplin, Laura Nyro, Santana, Bruce Springsteen, Chicago, Billy Joel, Donovan, Bay City Rollers, Blood, Sweat & Tears, Loggins and Messina, Ace of Base, Aerosmith, Olivia, Pink Floyd och Westlife. Han tog även artisterna Whitney Houston och Barry Manilow till en framträdande plats i rampljuset.

Clive Davis var sedan 2008 kreativ chef för musikföretaget Sony Music Entertainment.

Referenser

  1. ↑ Clive Davis (på engelska), läs online, läst: 15 oktober 2022.[källa från Wikidata]
  2. ↑ ALBUM OF THE YEAR (på engelska), läs online, läst: 13 oktober 2022.[källa från Wikidata]
  3. ↑ BEST ROCK ALBUM (på engelska), läs online, läst: 13 oktober 2022.[källa från Wikidata]
  4. ↑ NNDB, NNDB person-ID: 575/000160095, läst: 13 oktober 2022, ”Grammy 1999 Trustee's Award for Lifetime Achievement”.[källa från Wikidata]
  5. ↑ Rock and Roll Hall of Fame-ID: clive-davis, läst: 13 oktober 2022.[källa från Wikidata]
  6. ↑ BEST POP VOCAL ALBUM (på engelska), läs online, läst: 13 oktober 2022.[källa från Wikidata]
  7. ↑ BEST R&B ALBUM (på engelska), läs online, läst: 14 oktober 2022.[källa från Wikidata]
  8. ↑ https://www.hollywoodreporter.com/music/music-news/clive-davis-dead-music-mogul-1236627206/ (engelska)
  9. ↑ ”Clive Davis – Rock & Roll Hall of Fame” (på amerikansk engelska). www.rockhall.com. https://rockhall.com/inductees/clive-davis/. Läst 4 september 2024.
  10. ↑ Melinda Newman (29 augusti 2019). ”Harry Belafonte, Rosanne Cash, Karrin Allyson Celebrate 'Centennial Tribute to Women's Suffrage': Exclusive” (på amerikansk engelska). Billboard. https://www.billboard.com/music/music-news/centennial-shoulder-to-shoulder-tribute-8528703/. Läst 4 september 2024.
  11. ↑ Peter Lauria (10 oktober 2008). ”Sony Music Turns to Davis for Hit$” (på amerikansk engelska). New York Post. https://nypost.com/2008/10/10/sony-music-turns-to-davis-for-hit/. Läst 4 september 2024.

Externa länkar