| D9 | |
| | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Skytten |
| Rektascension | 17t 45m 40,0s |
| Deklination | -29° 00′ 28,0″ |
| Astrometri | |
| Avstånd | 26 000 lå |
| Absolut magnitud () | - |
| Detaljer | |
| Massa | 2,8 ± 0,50 M☉ |
| Ålder | 2,7 ± +1,9−0,3 miljoner år |
| Andra beteckningar | |
| D9 | |

D9 är en dubbelstjärna belägen i S-hopen, en tät grupp stjärnor som kretsar kring Sagittarius A* (SgrA*), det supermassiva svarta hålet i Vintergatans centrum. D9 ligger på ett avstånd av ca 26 000 ljusår från solsystemet. Den är den första bekräftade dubbelstjärnan som observerats i så nära anslutning till ett supermassivt svart hål, vilket utmanar befintliga modeller för stjärnbildning och stabilitet i extrema gravitationella miljöer..
Följeslagaren, D9b, är en stjärna med en massa motsvarande 0,7 ± 0.14 solmassa och en ålder av 2,7 ± +1,9−0,3.

D9-systemet identifierades av ett internationellt team lett av Florian Peißker från Europeiska sydobservatoriet (ESO). Upptäckten grundades på över 15 års spektroskopisk data insamlad av ESO:s Very Large Telescope (VLT) i Chile, främst genom instrumenten ERIS och SINFONI. Hastighetsvariationer i systemets infraröda ljus bekräftade dess binära natur och skiljer den från en ensam stjärna.
Upptäckten av D9 utmanar antagandet att supermassiva svarta hål skapar "destruktiva" miljöer som är motverkar stjärnbildning. Närvaron av gas och stoft kring systemet tyder på att det bildades in situ nära Sgr A*, vilket motsäger tidigare modeller. Systemet kan ge insikter i naturen hos G-objekt, gåtfulla, uppsvällda stjärnor i S-hopen – potentiellt som produkter av sammanslagna dubbelstjärnor. Dessutom ökar D9:s låga ålder möjligheten till planetbildning i det galaktiska centrumet, och framtida observationer med instrument som VLT:s GRAVITY+ eller European Extremely Large Telescope (ELT) med METIS förväntas utforska denna möjlighet ytterligare.
De två stjärnorna i D9 är gravitationsbundna, men de intensiva tidvattenkrafterna från Sgr A* förväntas störa deras omloppsbana, vilket sannolikt kommer att orsaka en sammanslagning till en enda stjärna inom ungefär en miljon år. Denna kortlivade binära fas ger en sällsynt möjlighet att studera sådana system under extrema förhållanden.