| Daikatana | |
| | |
| Information | |
|---|---|
| År | 2000 |
| Utvecklare | Ion Storm, Kemco |
| Utgivare | Eidos Interactive |
| Genre | Förstapersonsskjutare |
| Antal spelare | flerspelarspel enspelarspel flerspelarläge |
| Format | Windows, Nintendo 64, Game Boy Color |
| Spelmotor | Quake II |
| Medieformat | CD-ROM, kassett, digital distribution |
| Version | 1.2 (september 2000) |
| Arbetslag | |
| Producent | Kelly Hoerner |
| Manusförfattare | Jorge Gonzalez |
| Röstskådespelare | Marcus Mauldin John William Galt |
| Speldesign | John Romero |
| Leveldesign | Stevie Case |
| Åldersrekommendation | |
| ESRB | M |
Daikatana är ett förstapersonsskjutspel, designat av John Romero, utvecklat av Ion Storm och utgivet av Eidos Interactive. Spelet släpptes 2000 till Windows och senare även till Nintendo 64 och Game Boy Color.
Spelet bygger på Quake II-motorn men ger även spelaren två AI-styrda medarbetare som man kan ge instruktioner. Spelet ger spelaren möjligheter att förbättra/förändra sin profil på flera punkter genom erfarenhetspoäng på samma sätt som i ett datorrollspel.
Man spelar som Hiro Miyamoto, som reser genom tid och rum med ens sidekicks Mikiko Ebihara och Superfly Johnson. Fyra olika tidsepoker bevistas, spelet börjar i ett framtida Japan och man färdas sedan till antikens Grekland, till ett medeltida Norge och till San Francisco i en nära framtid.
Spelet fick mycket hype när det utanonserades, men efter diverse förseningar blev bemötandet vid premiären minst sagt svalt.
Spelet börjar i Japan år 2455 där man tar rollen som svärdsmästaren Hiro Miyamoto. En dag får han besök av en gammal man vid namn Toshiro Ebihara som berättar att verkligheten inte är som den borde vara. En man vid namn Kage Mishima hittade Daikatana, ett magiskt svärd som Hiros förfader hade skapat flera generationer tidigare. Svärdet ger imponerande förmågor till sin användare, inklusive förmågan att resa genom tid och rum. Denna förmåga har Mishima använt för att resa till år 2030 och stjäla ett värdefullt vaccin, och genom att sälja det till rika människor har han kunnat få pengar och makt, och världen har därefter förvrängts till en dystopisk mardröm. Endast ett fåtal människor kan använda Daikatana, Hiro är en av dem eftersom han är släkt i nedstigande led till Daikatanas skapare. Man får i uppdrag av Toshiro att rädda hans dotter Mikiko från Mishima och ta tillbaka Daikatana för kunna göra så att världen blir som den en gång var. Plötsligt kommer några ninjor och de dödar Toshiro och slår ut Hiro. För att kunna hämnas Toshiro gömmer sig Hiro i hans kista som ska föras bort till ett krematorium vid Mishimas fort, men kistan tappas bort på vägen och landar i ett träsk, och det är här som man först får kontroll över Hiro.
Med de vapen man hittar på vägen måste man kämpa sig förbi olika fiender såsom robotar och människor som arbetar för Mishima. Man tar sig genom träsket och genom kloaker och in i Mishimas fort. I detta område stöter man på Superfly Johnson, en fånge som tidigare arbetat för Mishima. Hiro befriar Superfly och han ansluter sig till Hiro som en sidekick. Hiro och Superfly hittar så småningom Toshiros dotter Mikiko och när Hiro räddar henne ansluter hon sig till Hiro som ytterligare en sidekick. De tar sig fram till det rum där Daikatana finns. Hiro tar svärdet, men sedan dyker Kage Mishima upp med ett annat Daikatana. Mishima säger att dessa två svärd egentligen är ett och samma. Mishima använder sitt svärd, Hiro skriker och allting blir vitt.
Hiro vaknar sedan upp ensam i ett mytiskt Grekland. Helt utan vapen förutom Daikatana ska man ta de vapen man hittar på vägen och kämpa sig förbi levande skelett och jättespindlar genom fort och tempel och underjordiska gångar. Man kommer fram till en flod där Charon färdas och för en summa pengar för han en till andra sidan. Förbi fler fiender såsom gripar och tjuvar hittar man Mikiko. Förbi militära vakter och levande statyer kommer man till en akropol, där finns inga levande människor som inte är fiender, där finns förutom tidigare fiender även harpyor, satyrer och Kerberos. Till slut kommer man fram till Medusa. Efter att man har besegrat henne hittar man Superfly som har förstenats, men som blir återställd efter att Medusa dödats. Daikatana absorberar Medusas livskraft och med svärdet fyllt med energi lyckas Hiro öppna en tidsportal, men mellan tid och rum möter man Mishima igen, och han sänder återigen Hiro och hans sidekicks genom tid och rum.
Man är nu i ett medeltida Norge tillsammans med sina sidekicks. I en kyrka får man höra att pesten härjar över landet och att flera av de som drabbats har blivit till vandöda varelser kallade buboider. Det är den mäktiga nekromanten Nharre som har spridit pesten för att kunna skapa en egen armé. Även kung Gharroths familj drabbades av pesten, vilket gjorde honom vansinnig. Man måste hitta sju delar av ett heligt svärd, "the Purifier", med svärdets magi ska man kunna besegra Nharre och hela kung Gharroth från hans tillstånd. Efter att man lyckats med detta, går kungen med på att hjälpa till i gengäld och använder the Purifier för att fylla Daikatana med energi. Återigen skapar man en tidsportal och återigen möter man Mishima.
Man hamnar sedan i år 2030 i Alcatraz vid San Francisco. Staden har tagits över av både gängmedlemmar och militärmän från Navy Seal. Man tar sig in i staden till Mishimas labb och senare till hans bostad och man följer efter honom till Navy Seals träningscenter. I en ubåtshamn till centret hittar man Mishima, och efter att man besegrat honom försvinner Hiros svärd medan Mishimas svärd är kvar. Man tar detta Daikatana och med sina sidekicks tar man det till en kärnreaktor i centret för att fylla det med energi. Efter att det fyllts med energi tar Mikiko svärdet och dödar Superfly med det. Det visar sig att hon ville ha svärdet hela tiden. Hennes förfäder förrådde Hiros förfader som skapade det ursprungliga Daikatana. Man slåss mot Mikiko och dödar henne. Man tar sedan svärdet och använder det för att rätta till tidslinjen. Världen blir återställd, och spelet slutar med att man får se Hiro som sitter fridfullt på en hemlig plats med Daikatana gömd under sitt hus.
John Romero arbetade på 1990-talet hos id Software där han var en nyckelperson bakom Wolfenstein 3D, Doom och Quake, men 1996 hoppade han av företaget för att starta det egna spelföretaget Ion Storm. Daikatana avtäcktes 1997 och det utlovades att spelet skulle släppas färdigställas på sju månader. Spelet hypades hårt. Reportern Michael Krantz skrev för tidskriften Time: "Allt som speldesignern John Romero rör vid förvandlas till blod. Och guld." En ökänd reklamkampanj för spelet utlovade "John Romero's About To Make You His Bitch". Romero själv kom senare att be om ursäkt för kampanjen. Spelet hade en för sin tid ovanligt lång utvecklingstid med diverse förseningar, bland annat berodde det på att man bytte spelmotor från Quake till Quake II, och spelet försenades ytterliga på grund av personalavhopp.
Vid premiären blev bemötandet inte så bra. Grafiken ansågs vara föråldrad när spelet väl släpptes, och de två datorstyrda medarbetarna ansågs vara till besvär för spelaren. Spelet hade en del buggar, detta rättades senare till med patchar.
Tidningen Super Play gav spelet 4 av 10 i betyg i en recension av Nintendo 64-versionen, man ansåg att det var bland de sämsta shoot 'em up-spelen i sin genre. Aftonbladets recensent Henrik Rudin, som spelade Nintendo 64-versionen, skrev att spelet har kraftfulla vapen och duger för en stunds action, men också att spelet har usla filmsekvenser, dumma monster och figurer som inte är fiender som inte reagerar om man skjuter på dem, och han gav spelet två plus av fem möjliga i betyg. Aftonbladets recensent Therese Granlund, som spelade PC-versionen, skrev att spelet har kuslig stämning och uppfriskande annorlunda miljöer, men att spelet är kantigt och fult och har fåniga monster, och gav spelet samma betyg. Göteborgs-Postens recensent Mats Lerneby skrev att spelet har kvalitéer men att det inte sticker ut i sin genre, och han gav spelet två av fem i betyg. Electronic Gaming Monthly, som skrev om Nintendo 64-versionen, ansåg att det bästa med spelet var att det hade många stora vapen men att det värsta med spelet var att det hade tråkigt gameplay. Edge gav spelet 4 av 10 i betyg i en recension av PC-versionen, man kände att spelet hade dumma fiender och nästan slumpmässig design. Jeff Lundrigan, som spelade PC-versionen för Next Generation, skrev att medan det inte var det sämsta spelet man kunde spela var det inte särskilt roligt heller och gav spelet två av fem i betyg. Mark Brooks på Entertainment Weekly gav spelet ett D i betyg och kallade det en katastrof i stil med Waterworld.
Spelet sålde ej bra och blev en stor flopp. John Romero har fått oerhört mycket kritik för spelet. Men spelet har ändå flera fans som hävdar att spelet inte är så dåligt som så många säger och som har skapat flera patchar och moddar till spelet.