
Delhisultanatet är en samlande beteckning för de fem sultandynastier som härskade över norra Indien mellan 1210 och 1526.
Mot slutet av 1100-talet invaderades norra Indien av Muhammad av Ghor. Han erövrade först Ghazniriket, sedan Multan, Sindh, Lahore och slutligen Delhi.
En av Muhammeds generaler, Qutb ud-Din Aybak, utropade sig efter Muhammeds död till sultan av Delhi, och grundade sålunda mamluckdynastin. Ordet "mamluck" känns igen från Mellanöstern, och detta beror på att mamluckerna var slavsoldater i muslimska arméer.
Till en början expanderade delhisultanatet snabbt, och nådde sin största utsträckning under sultan Iltutmish (1211-1236). Inget större rike på indiska halvön förblev oberört av delhisultanatet.
Delhisultanatet baserade sin ekonomi på den skatt som icke-muslimer kan tvingas betala i muslimska stater, jizya.
Det kanske största bidrag delhisultanatet hade att ge Indien var det skydd man gav mot de mongoliska härjningar som annars drabbade de flesta länder i Asien. Man klarade sig dock inte helt - 1398 plundrades Delhi av Timur Lenk.
Ett antal nya städer växte också upp under denna tid av kulturell renässans i Indien, där den erövrande islamska kulturen starkt påverkades av den inhemska hinduiska kulturen.
Delhisultanatet gick under när moguldynastin erövrade norra Indien 1526 och etablerade Mogulriket.
"Regeringen" i delhisultanatet bestod av följande befattningshavare:
Dynastierna var: