
Double play (DP) är en term i baseboll och softboll.
En double play innebär att utelaget bränner två motståndare i samma spelsekvens.
Om utelaget lyckas bränna tre motståndare i samma spelsekvens så kallas det en triple play.
Den vanligaste formen av double play går till på följande sätt. En löpare från innelaget står på första bas när slagmannen får till ett slag. Löparen måste på grund av force play springa mot andra bas, där han blir bränd. Sedan kastar utelaget bollen till första bas där slagmannen blir bränd. Till exempel: Shortstopen tar den slagna bollen på marken och kastar den till andra bas, där andrabasmannen tar emot bollen och trampar på basen, varvid löparen på väg från första bas är bränd. Sedan kastar andrabasmannen bollen till första bas, där förstabasmannen har foten på basen när han tar emot bollen innan slagmannen hinner fram, varvid även slagmannen är bränd. En sådan double play kallas en 6–4–3 double play, där 6 avser shortstopen, 4 avser andrabasmannen och 3 avser förstabasmannen.
En annan variant av double play kan ske när slagmannen slår en lyra, alltså ett slag som utelaget fångar innan bollen rört marken. Slagmannen är då automatiskt bränd och en löpare ute på bas kan bli bränd på två olika sätt. Dels kan det ske om löparen börjar springa mot nästa bas innan lyran har fångats. Löparen måste då återvända till sin bas och om bollen kastas till den basen innan löparen hinner tillbaka så är han bränd. Dels kan det ske om löparen står kvar vid sin bas till dess att lyran har fångats. Han får då försöka att springa till nästa bas men om bollen kastas till den basen innan löparen hinner dit så är han bränd.
Det kan också bli en double play om slagmannen blir bränd genom en strikeout samtidigt som en löpare ute på bas försöker att stjäla en bas men misslyckas eftersom utelagets catcher lyckas kasta bollen till den bas som löparen försöker att stjäla innan löparen hinner dit.
Förutom dessa exempel kan en double play ske på en stor mängd olika sätt.
För slagmän som slår en boll längs marken vilken resulterar i en double play finns det en egen statistisk kategori som kallas ground into double play eller grounded into double play (GIDP).
I de officiella regler som gäller för Major League Baseball (MLB) definieras en double play i legaldefinitionerna. Definitionen är densamma som angetts ovan. I paragraf 9.11 ges några förtydliganden, bland annat att det inte ska bedömas som en double play om det förekommit en error mellan de båda bränningarna. I paragraf 9.02(a)(17) anges att en slagman inte ska drabbas av en ground into double play om han blir bränd på grund av att en löpare framför honom har stört en utespelare så att det blir en så kallad "interference".
All statistik avser enbart grundserien. Statistiken avseende double plays för leftfielders, centerfielders och rightfielders sträcker sig bara tillbaka till 1901. Statistiken avseende ground into double plays sträcker sig bara tillbaka till 1933 för National League och 1939 för American League. I tabellerna är spelare som är invalda i National Baseball Hall of Fame markerade med gul färg och en asterisk och spelare som är aktiva i MLB är markerade med blå färg och fet stil.

| Position | Spelare | Säsonger | DP |
|---|---|---|---|
| P | 1986–2008 | 99 | |
| C | 1912–1929 | 221 | |
| 1B | 1939–1943, 1946–1959 | 2 051 | |
| 2B | 1956–1972 | 1 710 | |
| 3B | 1955–1977 | 623 | |
| SS | 1989–2012 | 1 740 | |
| OF | 1907–1928 | 148 | |
| LF | 1901–1913 | 58 | |
| CF | 1907–1928 | 146 | |
| RF | 1909–1925 | 86 |

| Position | Spelare | Säsong | DP |
|---|---|---|---|
| P | 1953 | 15 | |
| C | 1916 | 35 | |
| 1B | 1949 | 194 | |
| 2B | 1966 | 160 | |
| 3B | 1971 | 54 | |
| SS | 1980 | 147 | |
| OF | 1919 | 14 | |
| 1899 | |||
| LF | 1912 | 11 | |
| 1911 | |||
| CF | 1919 | 14 | |
| RF | 1907 | 13 |

| Nr | Slagman | Säsonger | GIDP |
|---|---|---|---|
| 1 | 2001–2022 | 426 | |
| 2 | 2003–2023 | 364 | |
| 3 | 1981–2001 | 350 | |
| 4 | 1991–2011 | 337 | |
| 5 | 1954–1976 | 328 | |
| 6 | 1961–1983 | 323 | |
| 7 | 1973–1988, 1990–1995 | 319 | |
| 8 | 1977–1997 | 315 | |
| 1974–1989 | |||
| 10 | 1982–1994, 1996–1997, 1999, 2001–2007 | 310 |

| Nr | Slagman | Säsong | GIDP |
|---|---|---|---|
| 1 | 1984 | 36 | |
| 2 | 1985 | 35 | |
| 3 | 2010 | 32 | |
| 2000 | |||
| 1954 | |||
| 1985 | |||
| 2008 | |||
| 8 | 1983 | 31 | |
| 2025 | |||
| 1949 | |||
| 2013 | |||
| 2014 | |||
| 1983 | |||
| 1999 |
Rekordet för flest double plays av en pitcher under en match är fyra, satt av Milt Gaston den 17 maj 1932 och tangerat av Hal Newhouser den 19 maj 1948. För catchers är rekordet fyra, satt av Chris Hoiles den 9 april 1998. För förstabasmän är rekordet sju, satt av Curt Blefary den 4 maj 1969. För andrabasmän är rekordet sex, satt av Joe Gordon den 31 augusti 1949 och tangerat av Bobby Knoop den 1 maj 1966, Félix Millán den 5 augusti 1971, Bill Doran den 8 maj 1988 och Alfonso Soriano den 17 juni 2003. För tredjebasmän är rekordet fem, satt av Denny Walling den 8 maj 1988. För shortstops är rekordet sex, satt av Bert Campaneris den 13 september 1970 och tangerat av Ozzie Smith den 25 augusti 1979 och Rafael Ramírez den 27 juni 1982. För outfielders är rekordet tre, satt av Candy Nelson den 9 juni 1887 och tangerat av George Van Haltren den 23 juni 1897, Jack McCarthy den 26 april 1905 och Ira Flagstead den 19 april 1926.
Den första slagman att spela minst 150 matcher under en säsong utan att ha en enda ground into double play var Augie Galan 1935, en bedrift som upprepats av Dick McAuliffe 1968, Craig Biggio 1997 och Matt Carpenter 2018. Rekordet för flest ground into double plays under en match är fyra, satt av Goose Goslin den 28 april 1934 och tangerat av Joe Torre den 21 juli 1975.
Den pitcher som flest säsonger haft flest double plays i sin liga är Greg Maddux, som ledde National League (NL) sex olika säsonger. För catchers är det Yogi Berra, Gabby Hartnett och Jason Kendall, vilka alla ledde sin respektive liga sex olika säsonger. För förstabasmän är det John Reilly, som ledde sin liga sju olika säsonger. För andrabasmän är det Bid McPhee, som ledde sin liga elva olika säsonger. För tredjebasmän är det Nolan Arenado, som lett NL åtta olika säsonger. För shortstops är det Cal Ripken Jr, som ledde American League (AL) åtta olika säsonger. För outfielders är det Tris Speaker, som ledde AL sex olika säsonger. För leftfielders är det Alfonso Soriano och Ted Williams, vilka båda ledde sin respektive liga sex olika säsonger. För centerfielders är det Tris Speaker, som ledde AL tio olika säsonger. För rightfielders är det Harry Hooper, som ledde AL sju olika säsonger. Den slagman som flest säsonger haft flest ground into double plays i sin liga är Miguel Tejada, som ledde sin liga fem olika säsonger. Den slagman som flest säsonger haft lägst antal ground into double plays i sin liga är Richie Ashburn, som ledde NL sex olika säsonger.
Rekordet för flest ground into double plays av en klubb under en säsong är 174, satt av Boston Red Sox 1990. I NL:s och AL:s historia är det lägsta antalet ground into double plays under en säsong 75, vilket St. Louis Cardinals hade 1945. Under en match är MLB-rekordet i flest ground into double plays av en klubb sju, satt av San Francisco Giants i en match mot Houston Astros den 4 maj 1969. Av båda klubbarna i en match är motsvarande rekord tio, satt i en match mellan Boston Red Sox (sex) och Minnesota Twins (fyra) den 18 juli 1990 och tangerat i en match mellan New York Mets (sex) och San Francisco Giants (fyra) den 21 augusti 2004.