
Doux commerce (franska: 'mjuk handel'; uttal: [du kɔ.'mɛʁs]) är ett koncept inom handel. Konceptet härstammar från upplysningstiden och syftar på tanken att handeln tenderar att civilisera människor, vilket ska göra dem mindre benägna till våldsamma eller irrationella beteenden. Teorin har också kallats kommersiell republikanism.
Förespråkare för doux commerce-teorin hävdade att spridningen av handel och näringsliv skulle minska våld, inklusive öppet krig. Montesquieu skrev till exempel att "varhelst människors seder är fredliga, finns det handel; och varhelst det finns handel, där är människors seder fredliga" och att "den naturliga effekten av handel är att leda till fred". Thomas Paine hävdade att "om handeln tilläts agera i den universella utsträckning den är kapabel till, skulle den utrota krigets system". Att bedriva handel har beskrivits som att "civilisera" människor, vilket har relaterats till dygder som att vara "rimlig och försiktig; mindre benägen till politisk och särskilt religiös entusiasm; mer pålitlig, ärlig, sparsam och flitig". I det större sammanhanget sågs handeln som ansvarig för att säkerställa stabilitet, tolerans, ömsesidighet och rättvisa.
Det är inte klart när termen myntades. Skrifter av Jacques Savary, en fransk köpman från 1600-talet, har föreslagits som ett möjligt ursprung. Däremot har liknande användning spårats tidigare, till exempel till ett verk från 1500-talet av Michel de Montaigne under renässansen. Den grundläggande idén att handel minskar risken för konflikter mellan nationer kan spåras ända tillbaka till antikens Grekland. Teorin blev populär i skrifter från 1600- och 1700-talen och har kopplats till tänkare som Montesquieu, Voltaire, Adam Smith och David Hume, såväl som Immanuel Kant. Den har diskuterats i deras essäer och litterära verk; till exempel har Voltaires dikt "Le Mondain" (1736) beskrivits som stödjande för doux commerce-teorin. Av dessa har Montesquieu ansetts vara den författare som varit mest ansvarig för spridningen av denna idé genom sin inflytelserika skrift De l'esprit des lois (1748); teorin beskrivs ibland som "Montesquieus doux commerce", även om Montesquieu inte använde termen.
Inom modern forskning har termen analyserats av den tyske ekonomen Albert O. Hirschman, i hans verk från 1977 The Passions and the Interests: Political Arguments for Capitalism Before Its Triumph. Hirschman tillskrivs sammanfattningen av doux commerce-argumentet för moderna läsare och populariseringen av termen i modern diskurs.
Montesquieu och andra förespråkare för handel under upplysningstiden varnade samtidigt för att vissa sociala effekter av handel kan vara negativa. Detta kan inkludera kommodifiering, iögonfallande konsumtion eller urholkning av intresset för icke-kommersiella angelägenheter. Kritiken från Edmund Burke av doux commerce-idén gällde att det inte är handel som civiliserar människor, utan att människor civiliseras genom kultur. Detta skulle enligt Burke i sin tur göra det möjligt för dem att bedriva handel.
Teorin bidrog till att handel förknippades med fredliga och oförargliga aktiviteter som representerade de "civiliserade" västeuropeiska nationerna. Detta har dock kritiserats av senare forskare, för att det skulle utelämna bakgrunden till mycket av den "skonsamma" handeln och det resulterande välståndet. Dessa har pekat på aktiviteter som slavhandel och kolonial exploatering.
Teorin om doux commerce har fortsatt att debatteras i modern tid. Frågan om huruvida handelns inverkan på samhället är nettopositiv eller nettonegativ har inget avgörande svar. Författaren och juridikprofessorn Mark Movsesian noterade "som Hirschman en gång föreslog är doux commerce-tesen rätt och fel på samma gång: marknaden både främjar och korrumperar god moral".
En växande mängd empirisk forskning ger dock stöd för doux commerce-hypotesen med hjälp av historisk analys, tvärkulturella experiment och fältstudier. Posch och Raz (2025) analyserade historiska amerikanska data från 1850–1920 och fann att ökad marknadsintegration främjade kulturella drag som stöder samarbete med främlingar. De upptäckte att detta försköt samarbetet från släktskapsbaserat till bredare och mer generaliserade samarbetsformer. Henrich et al. (2010) visade i olika samhällen att marknadsberoende är förknippat med ett mer rättvist beteende. Enke (2022) använde data om folktro från många samhällen för att visa att marknadsexponering är kopplad till mer opartiska moralnormer. Rustagi (2024) fann ett positivt samband mellan marknadsnärhet och medborgerliga värderingar i 52 byar i Etiopien. Med fokus på små byar på Grönland fann Agneman och Chervort-Bianco (2023) en korrelation mellan marknadsexponering och ärlighet. Andra studier har funnit att marknadsdeltagande påverkar politiska attityder, etniska relationer och förtroende.