Prosodi

Intonation

På ordnivå skiljer svenskan melodiskt mellan akut accent (accent 1) och grav accent (accent 2). Detta kallas ordaccent och ger samma ord olika betydelse beroende på accentens tonala form. I central svenskan kännetecknas accent 1 med en låg ton i början på den betonade stavelsen, medan accent 2 kännetecknas av en hög ton i början på den betonade stavelsen. Ett intonationsförlopp kan sträcka sig över större enheter än ord, såsom fraser och hela satser. Vanligen är det så att det viktigaste i satsen, det som skall fokuseras, får en starkare tonal framhävning än resten av satsen. En kort fras som ”Han ska åka dit” kan med olika intonation få minst fyra åtskilda tolkningar. Om det första ordet framhävs blir tolkningen att en bestämd ’han’ skall åka någonstans. Med framhävning på ord två blir tolkningen att någon verkligen ska åka någonstans, kanske av tvång eller som följd av ett ändrat beslut. Om ’åka’ framhävs hamnar detta i kontrast till att exempelvis gå eller cykla. Med sista ordet framhävt är det målet för åkandet som hamnar i fokus, inte sättet att ta sig dit eller vem som skall göra resan. Ännu en möjlighet är att lägga frasbetoningen på de två sista orden, ’åka dit’, vilket närmast kan uppfattas som ett hot.

Ytterligare ett exempel på frasintonation är frågeintonation, där man tonalt kan markera att det rör sig om en fråga genom att t. ex. höja grundtonen, eller ”gå upp” i slutet av frasen. Detta till skillnad från intonationen i ett påstående, där man sänker grundtonen, eller ”går ner” i slutet av frasen.

Kvantitet

De kvantitativa skillnaderna visar sig på svenska som en betydelsebärande skillnad mellan långa konsonanter och långa vokaler (alla andra ljud är korta). I ordpar som vit – vitt är längden distinktiv, och visar samtidigt distributionen av långa och korta ljud: om vokalen är lång så är den efterföljande konsonanten kort, och vice versa. Det är dock ofta inte bara kvantitativa skillnader, utan även skillnad i vokalkvalité. Ett sådant exempel är vokalen /a/ i ordpar som bada – badda. Förutom längdaspekten så skiljer det i kvalitet mellan det bakre a-ljudet i bada och det något främre ljudet i badda.