Dyvik

För ett naturreservat i Tyresö kommun, se Dyviks naturreservat. För ett naturreservat i Tyresö kommun, se Dyviks lövängar.
Dyvik
fd småort
del av tätorten Bammarboda
Land Sverige Sverige
Landskap Uppland
Län Stockholms län
Kommun Österåkers kommun
Distrikt Österåker-Östra Ryds distrikt
Koordinater 59°31′46″N 18°30′24″Ö / 59.52944°N 18.50667°Ö / 59.52944; 18.50667
Area 16 hektar (2010)
Folkmängd 106 (2010)
Befolkningstäthet 6,6 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Småortskod S0161
Beb.områdeskod 0117SB116 (1990–2015)
Ortens läge i Stockholms län.
Ortens läge i Stockholms län.
Ortens läge i Stockholms län.
SCB:s bebyggelseområdesavgränsning
Redigera Wikidata

Dyvik är en bebyggelse i Österåkers kommun i Stockholms län, belägen nordöst om Bammarboda. Mellan 1990 och 2015 klassades bebyggelsen av SCB som en småort, därefter sammanväxt med Bammarboda och del av den tätorten. Dyvik är arrangörshamn för Saltsjöloppet, en av Sveriges större, årliga motorbåtstävlingar som går av stapeln i början av september.

Historia

Dyviks gård var ett säteri i Dyvik vars huvudbyggnad, uppförd under 1700-talet, fortfarande finns bevarad. Gården omnämns första gången 1296 under namnet Diupuvik. Under 1610-talet ägdes gården av Erland Björnsson Bååt och erhöll då sätesfrihet.

Dyviks såg byggdes under första världskriget och drevs av ägaren David Carlsson. Virket från Dyvik exporterades främst till Tyskland. Dyviks bruk grundades också 1932, där man bland annat tillverkade byggplattor.

Ett flertal torp har genom tiderna funnits i Dyvik, däribland Kolsvedthe och Kolsveden.

Kolsvedthe

Torpet Kolsvedthe omnämns första gången 1832 i Österåkers dödbok i samband med att torparhustrun Johanna Karlsdotter, gift med Erik Ersson, avled. Nils Bernhard Gustafsson var den sista torparen på Kolsvedthe och brukade torpet fram till 1935.

Kolsveden

Torpet Kolsveden nämndes första gången 1650 i en mantalslängd. Den äldre delen av torpet anlades under 1720-talet och byggdes ut omkring 1820. Den sista torparen var Johan Robert Eriksson, som brukade torpet fram till 1924.

År 1909 uppfördes Dyviks skola intill torpet Kolsveden. Där bedrevs undervisning fram till dess nedläggning 1939, med som mest 47 inskrivna elever. Skolhuset brann ner den 3 januari 1978.

Se även

Referenser

  1. 1 2 Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, SCB, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016.[källa från Wikidata]
  2. ↑ Småorter 1990 : Befolkningskoncentrationer i glesbygd, SCB, 11 april 1995, s. 14, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ↑ Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ↑ Förändringar i antalet småorter 2010-2015, Statistiska centralbyrån, 19 december 2016.
  5. 1 2 3 4 ”D - encyclopedia agaria”. Österåkers Hembygd- och fornminnesförening. 8 december 2019. https://www.hembygd.se/osteraker/Dencyclopedia-agaria. Läst 25 september 2025.
  6. 1 2 ”Kolsvedthe”. Österåkers Hembygs- och fornminnesförening. 10 april 2023. https://www.hembygd.se/osteraker/kolsvedthe. Läst 25 september 2025.
  7. ↑ ”Kolsveden”. Österåkers Hembygds- och fornminnesförening. 10 april 2023. https://www.hembygd.se/osteraker/kolsveden. Läst 25 september 2025.

Externa länkar