Neovius studerade vid Sankt Petersburgs ingenjörsakademi och blev 1845 som lärare i matematik och topografi vid Finska kadettkåren. Senare undervisade han även i navigation och astronomi. Efter mer än 40 års tjänst avgick han 1885 med pension och tilldelades generalmajors grad.
Makarna Edvard Neovius (1823–1888) och Elise Neovius, f. Krogius (1829–1904) i kretsen av sin familj, trol. 1869. Bland deras barn märks överste Victor Neovius (1848–1897), lektorLars Nevanlinna, professorEdvard Rudolf Neovius, överstelöjtnanten Axel Georg Neovius (1853–1898), Hildur Neovius (1855–1935), g. von Freymann, Alina Neovius (1857–1937), g. Selander, Elise Neovius (1858–1932), g. Selin, och lektor Otto Nevanlinna.
Skrifter
Neovius skrev läroböcker och vetenskapliga uppsatser i matematik. I den originella broschyren Vår tids största uppgift (1875), också översatt till ryska och franska, framkastade han tanken på en optisk förbindelse med de förmodade invånarna på planeten Mars. De fysikaliska och ekonomiska möjligheter till detta försökte han åskådliggöra.
Metersystemet
Neovius anses ha bidragit till metersystemets antagande i Finland 1892 enligt en förordning utfärdad år 1886.
Familj
Neovius var gift med Elise Krogius, som var dotter till lagmannen Lars Gabriel Krogius och Amalia von Numers. Hennes syster Gabriella Krogius var gift med professor Lorenz Lindelöf. Tidens finländska matematiker bildade ett slags kluster. Makarna Neovius är gravsatta på Hietaniemi kyrkogård i Helsingfors.
