Biografi
Linkomies far var officer och dog tidigt, varefter Linkomies uppfostrades av sin mor och mormor. Före sin tid som statsminister ansågs Linkomies vara starkt tyskvänlig och en företrädare för Samlingspartiets högerflygel. Linkomies var statsminister under fortsättningskrigets slutskede; hans regering tillträdde i ett försök att inför fiendemakterna försiktigt visa att man politiskt orienterade sig bort från Tyskland. Regeringen var liksom föregångaren en bred koalition, men lämnade till skillnad från den föregående regeringen nu Fosterländska folkrörelsen utanför. Hans regering avgick snart efter att Risto Ryti hade lämnat presidentposten för Gustaf Mannerheim, av i princip samma skäl: för att kunna sluta fred med de allierade måste man få in en ny statsledning. I krigsansvarighetsprocessen 1946 dömdes han till 5 ½ års fängelse;Under fängelsetiden studerade och skrev han mycket, och efter frigivningen återvände han till sin akademiska karriär. Hans bitterhet över detta framkom i de postumt utgivna memoarerna.
Linkomies hade en osedvanligt snabb akademisk karriär: han tog studenten vid 16 års ålder, blev filosofie magister vid 19 och doktorerade vid 23. Han utnämndes till docent i romersk litteratur 1921 och var universitetets prorektor 1932–1943. Linkomies var professor i romersk litteratur vid Helsingfors universitet från 1923 och blev på 1950-talet även universitetets rektor och senare kansler. Han var rektor åren 1956–1962 och därefter kansler från 1962 fram till sin död 1963.
Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.
_GCross_StCrown_BAR.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
