Utsikt från Eilatbergen mot sydväst, över Sinai och Måndalen
Eilatbergen (hebreiska: הרי אילת, Harei Eilat) är ett bergsområde kring Akabaviken i Egypten, Israel och Jordanien. Den israeliska delen ligger i södra Negev, kring staden Eilat. Området sträcker sig från Taba i söder, på Sinaihalvön i Egypten, till Timnadalen nordväst om Eilat. Även bergsområdet kring Timna brukar räknas till Eilatbergen. Öster om Akabaviken fortsätter bergsområdet in i Jordanien.
Eilatbergen består av ett antal bergsryggar och toppar. Den högsta toppen är Har Neshef, 899 meter över havet, följd av Har Shani på 894 meter. Flera av bergen ligger i det centrala bergsområdet kring Eilat.
Geologi
Eilatbergen utgör en del av den Arabisk-nubiska skölden, som bildades under neoproterozoikum som en del av den östafrikanska orogenen. Berggrunden i Eilatområdet består huvudsakligen av neoproterozoiska magmatiska och metamorfa bergarter. Bland de magmatiska bergarterna förekommer framför allt granit, men även ryolit, basalt och andra vulkaniska bergarter. De metamorfa bergarterna omfattar bland annat skiffer och gnejs.
De äldsta bergarterna i Eilatområdet är metamorfa och härrör från en äldre öbågemiljö. De bildades under den första fasen av den tektoniska utvecklingen av den Arabisk-nubiska skölden, då sediment och vulkaniskt material avsattes, veckades och omvandlades. Senare trängde stora mängder magma in i berggrunden och bildade plutoniska bergarter, bland annat granitoider. Den fortsatta magmatiska utvecklingen omfattade även vulkanism med bland annat ryolit och basalt.
Granit förekommer bland annat vid Har Yedidya, Har Yehoshafat, Har Shachmon och Har Timna. Geological Survey of Israels geologiska karta över området anger bland annat Yehoshafat-granit, Shahmon-granit, Amram-granit och Eilat-granit som separata granitenheter. I Timnadalen består Har Timna till stor del av alkalirik granit och syenit, medan området även innehåller gabbro och andra magmatiska bergarter.
Vulkaniska bergarter förekommer på flera platser i området. I Har Amramområdet finns bland annat ryolitiska bergarter och alkaliska graniter, och den sena prekambiska vulkanismen i området omfattar både ryolit och basalt. De vulkaniska bergarterna i Har Amram och Har Neshef ingår i det sena prekambriska vulkaniska området kring Eilat.
Öster om Eilatbergen, i Jordanien, fortsätter urbergsområdet norrut längs den östra sidan av Döda havssänkan. Urbergsbergarter i Jordanien öster om Döda havssänkan har bland annat tolkats som motsvarigheter till berggrunden i Timnaområdet i Israel.
Många av bergen har namn efter regenter i Juda, däribland Joram, Hiskia och Ussia. Har Shlomo är uppkallat efter Salomo. Namnen anknyter till den bibliska traditionen om Juda rike och dess förbindelser med området kring Eilat.
Har Shani och Har Neshef, som ligger i den nordvästra delen av bergsområdet, har däremot inte namn efter kungar av Juda. Detsamma gäller flera andra berg, däribland Har Tzfachot i den södra delen av Israel.
Vattendragen rinner huvudsakligen i djupa dalgångar och kan bilda störtfloder efter kraftiga regn. Exempelvis rinner Nahal Shlomo från Eilatbergen mot Röda havet, medan Nahal Gabi Atak får vattenflöde under vintermånaderna efter nederbörd.
Magnetfältmätning
I Eilatbergen finns ett geomagnetiskt observatorium som drivs av Survey of Israel. Det är ett av tre aktiva geomagnetiska observatorier i Israel och används för kontinuerlig mätning och övervakning av jordens magnetfält. Vid observatorierna mäts bland annat magnetfältets styrka, deklination och inklination.
Israel
