Elvius sluss var en bara delvis färdigbyggd sluss inom det första försöket att anlägga Polhems slussled runt Trollhättefallen i Göta älv i Trollhättan vid mitten av 1700-talet. Karl XII tog 1718 initiativ till ett slussprojekt i statlig regi 1718, men det övergavs efter det att kungen skjutits ihjäl vid Fredrikstens fästning i december samma år. Christopher Polhem hade planerat projektet och hade kontrakt för anläggningsarbetet. Först 1747 återupptogs slussprojektet, då under ledning av konstmästaren Gustaf Adolf Wiman.
Elvius sluss är den sluss som var belägen mest nedströms, nederst av tre tänkta slussarna i Polhems slussled, vilka tillsammans skulle kompensera en fallhöjd på omkring 30 meter. Elvius sluss skulle leda trafiken förbi Flottbergströmmen, den nedersta forsen i Trollhättefallen. Den var grund och konstruerad på så sätt att fartygen i samband med slussen leddes in i en tunnel, vilket innebar att kanalen var farbar enbart med flata fartyg utan mast eller med nedfälld mast.
Spåren efter sprängningen för Elvius sluss finns söder om Flottbergsbron. Spåren är efter en i berget insprängd ej färdig anläggning, som är 70 meter lång (i ostnordostlig-västsydvästlig riktning, sex meter bred och åtta-tolv meter djup. På mitten av anläggningen är en tunnel sprängd genom det utsparade berget, för båtar att passera i.
Slussen har sitt namn efter Pehr Elvius, som var sekreterare i Kungliga Vetenskapsakademien och som hjälpte Polhem med mätningar vid slussleden. Slussen var tänkt att bli 21,6 meter lång, 5,35 meter bred och 9,5 meter djup.
Efter det att sprängningsarbetena för Elvius sluss var klar, men innan slussen blev klar, fyra år efter Christopher Polhems död, inträffade i september 1755 en olycka, varvid nio personer omkom. En stor mängd drivande plankor i forsen från en såg uppströms förstörde ett fundament till den icke färdigställda fördämningsdammen vid Flottberghsströmmen, en av projektets två fördämningsdammar, som byggdes för att båtar skulle kunna ta sig fram till slussen i lugnt vatten. Efter olyckan avstannade arbetet, och slussprojektet övergavs 1756 av Kungl. Maj:t i brist på statlig finansiering. Endast den översta slussen, Ekeblads sluss, var då - sedan 1752 - färdig. Det nästkommande slussprojektet på 1780-talet kom att genomföras i ett annat läge med huvudsakligen privat finansiering, en bit söder om det första.