| Emily Kenway | |
| Född | februari 1986 |
|---|---|
| Utbildad vid | Edinburghs universitet |
| Sysselsättning | Sociolog, författare, aktivist |
| Noterbara verk | The Truth of Modern Slavery, Who Cares |
| Webbplats | emilykenway.com |
| Redigera Wikidata | |
Emily Judith Kenway, född i februari 1986, är en brittisk författare och sociolog. Hon har arbetat som konsult och aktivist inom statliga verksamheter mot slaveri och arbetskraftsutnyttjande och har under 2020-talet varit doktorand vid Edinburgs universitet. Hon har publicerat böckerna The Truth of Modern Slavery och Who Cares, där den första bryter ner missförstånd kring vad "modernt slaveri" är och den andra belyser problem inom vårdsektorn.
Kenway växte upp i London. Under tonåren intresserade hon sig för politisk aktivism, för att "göra världen bättre", men hon ville också sjunga och stå på scen. Efter ungdomsåren ägnade hon sig åt sig det sistnämnda intresset först, i och med att hon ett tag verkade som operasångare. Fortsättningsstudierna skedde bland annat vid Royal College of Music.
Intresset för scenkonsten svalnade successivt. Att stå på scen och göra samma saker 30 föreställningar i rad var tröttande, och hon tyckte även miljön var tydligt "elitistisk". Detta ledde till att Kenway 2011, vid 25 års ålder, lämnade scenbranschen. Via olika praktikantarbeten fick hon till slut in en fot på arbetsmarknaden.
Från 2015 tjänstgjorde Kenway som konsult för Storbritanniens första "Oberoende kommissionär mot slaveri" (Independent Anti-Slavery Commissioner, IASC). Detta var en statligt beställd tjänst, föranledd av en lag mot "modernt slaveri" klubbad i parlamentet samma år. Dessförinnan hade Kenway i nästan ett decennium verkat som aktivist i olika kampanjer runt mänskliga rättigheter, inklusive i försök att få Amazon att förbättra arbetsvillkoren för företagets lagerarbetare. Hos IASC arbetade hon med rådgivning omkring hur den privata sektorn hanterade arbetskraftsutnyttjande och långa leveranskedjor.
2021 publicerades Kenways första bok, The Truth of Modern Slavery. I boken lyfter hon fram olika missförstånd kring vad "slaveri" är i en modern kontext, och Kenway ser bland annat statligt arbete mot fenomenet som missriktat. I Storbritannien avskaffades möjligheten att äga en annan människa 1833, och det moderna begreppet "modernt slaveri" sysslar egentligen om olika former av arbetskraftsutnyttjande, en exploatering som i viss mån följde som ett brev på posten efter avskaffandet av slaveriet; exempelvis skapades det exploaterande kulisystemet för att utföra de sysslor som slavarna tidigare skött om.
Kenway menar att ovanstående missförstånd osynliggör ett utbrett missbruk av arbetskraft inom många sektorer av den moderna ekonomin, med otrygga arbetsvillkor och ofta oöverskådligt många nivåer av entreprenad och långa distributionskedjor inom exempelvis byggnadssektorn. Samtidigt likställs hela sektorer, som sexbranschen, med slaveri och människohandel, när – menar hon – de huvudsakliga problemen i många fall är behandlingen av ekonomiska migranter. Den allra största delen av "människohandel" har inget samband med människorov, utan den är snarare ett resultat av migration där migranten inte haft några bättre valmöjligheter. Kenway nämner exemplet "Operation Fort", där alkoholister, hemlösa och nyutsläppta polska fängelsekunder med dåliga arbetsutsikter rekryterades till arbeten i Storbritannien med usla arbetsvillkor. Kenway ser också hur den allmänna samhällsuppfattningen omkring det "moderna slaveriet" utnyttjas av politiker med intresse av att peka på kriminella som orsaken till dåliga arbetsvillkor, inte på deras egen politik. Konsumenterna vill ha billiga kläder och tomater året om, och storföretag med rymliga samveten och oöverskådliga leveranskedjor är villiga att leverera. En annan brittisk undersökning, publicerad 2025, visade hur stora brittiska dagstidningar i mycket högre grad beskriver kvinnor och barn som offer (än män och migranter), vilket forskarna Alicia Heys och Nicola O'Leary menar påverkar den offentliga debatten och hur lagar skapas och åtföljs.
2023 kom Kenways andra bok, Who Cares. Den är inspirerad av Kenways egna erfarenheter som obetald vårdare av sin egen cancersjuka mor. I boken belyser Kenway en modern vårdapparat med stora brister, där allt fler anhöriga behöver ta hand om sjuka familjemedlemmar eftersom vården inte kan ställa upp. Problematiken förvärras av en åldrande befolkning, där allt fler äldre är i behov av vård.
Kenway är återkommande skribent i olika större publikationer, inklusive i The Guardian och Huffpost, runt arbetsvillkor, migrationspolitik och vård i livets slutskede.
Mellan 2015 och 2018 drev hon bolaget Justice 4 Domestic Workers. Detta var under tiden som hon verkade som konsult för den statliga brittiska antislaverikommissionären.
I mitten av 2020-talet har Kenway varit doktorand vid University of Edinburgh. Fokus i hennes relaterade forskning har legat på sambanden mellan hemlöshet och utnyttjande.
Kenway är verksam som aktivist och styrelseledamot i flera olika civilsamhällesorganisationer. Detta inkluderar tankesmedjan Common Wealth samt National Ugly Mugs, en förening för sexarbetares rättigheter. Kenway ser kampen för mänskliga rättigheter och tryggare arbetsvillkor för sexarbetare som nödvändig, i en värld där alla inte har samma tillgång till goda arbetsalternativ. Hon är starkt kritisk till spridningen av den "svenska modellen kring prostitution", en politik som säger sig vilja skydda människorna inom sexbranschen men i praktiken ofta gör deras arbetsmiljö både mindre lönsam och mer otrygg.
|