| Energia | |
| | |
| Fakta | |
|---|---|
| Funktion | Lyft-/boosterraket |
| Tillverkare | NPO Energia |
| Land | Sovjetunionen |
| Mått | |
| Höjd | 58,765 m |
| Diameter | ≈ 20 m |
| Massa | 2 400 000 kg |
| Antal steg | 2 st |
| Kapacitet | |
| Nyttolast till LEO | 100 000 kg |
| Historik | |
| Status | Nedlagd |
| Uppskjutningsplatser | Bajkonur |
| Uppskjutningar | 2 st |
| Lyckade | 2 st |
| Jungfrufärd | 15 maj 1987 |
| Sista färd | 15 november 1988 |
| Första steget - Block A | |
| Motorer | 4 st RD-170 |
| Kraft | 1 773 000 lbf (7 887 kN) per motor i vakuum |
| Bränntid | 156 s |
| Bränsle | Fotogen och flytande syre |
| Första steget - | |
| Kraft | 31,548 MN för hela steget |
| Andra steget - Ts | |
| Motorer | 4 st RD-0120 (11D122) |
| Kraft | 1,8639 MN per motor i vakuum |
| Bränntid | 470 s |
| Bränsle | Flytande väte (H) och flytande syre (O) |
| Andra steget - | |
| Kraft | 7,4556 MN för hela steget |
Energia (eller Energiya, från Ryska Энергия, vilket betyder Energi) var en sovjetisk raket ämnad för tung last. Energiaraketen var av engångstyp (jf.r. den amerikanska rymdfärjans boosterraketer) och hade kapacitet att placera 100 metriska ton i en låg omloppsbana.
Energia designades av den då sovjetiska designbyrån NPO Energia (även kända som RKK Energiya) som en tung lyftraket samt som boosterraket för Buran, den Ryska rymdfärjan. De är även involverade i arbetet med ISS.
Utvecklingen av Energia-/Buran-systemet påbörjades 1976 efter diskussioner beträffande den misslyckade N1-raketen, som sedermera skrotades till förmån för Energia. Utrustning och faciliteter som nyttjades för utvecklingen av N1-raketen övergick således till utvecklandet av Energia, bland annat den enorma hangar som kom att användas för att montera ihop raketerna.

| ||||||||||||||||||||||