| Eric Abrahamsson | |
| Eric Abrahamsson, 1939 | |
| Född | Carl Eric Abrahamsson 13 april 1890 Hedvig Eleonora församling, Stockholm |
|---|---|
| Död | 3 november 1942 (52 år) Oscars församling, Stockholm |
| Aktiva år | 1909–1942 |
| IMDb SFDb | |
Carl Eric Abrahamsson, född 13 april 1890 i Stockholm, död där 3 november 1942, var en svensk skådespelare.
Eric Abrahamsson var son till målarmästaren Carl August Abrahamsson och Augusta Charlotta Eriksson. Abrahamsson studerade vid Elin Svenssons teaterskola från 1907 och scendebuterade 1909 vid Svenska teatern. Därefter var han engagerad vid John Lianders teatersällskap 1909-10, vid Arthur Rehns operettsällskap och 1912-13 vid Axel Lindblads operettsällskap med turnéer på landsorten.
Abrahamsson var även engagerad vid Anna Norries och Oskar Textorius teatersällskap.
Eric Abrahamsson engagerades som operettskådespelare vid Apolloteatern i Helsingfors 1913 - 1916 samt Wasa Teater. Han återkom 1917 till Sverige och deltog då i Valborg Hanssons turné med Stöflett-Katrine och återkom senare till den av Lili Ziedner ledda cabareten Läderlappen. Han medverkade i många år i Karl Gerhards revyer som sketchaktör. I Stockholm var han engagerad vid Folkteatern, Vasateatern med flera.

Abrahamsson blev mest känd som den dystra Pessimisten i Helge Härnemans radioserie med dialoger mellan Optimisten och pessimisten, där han spelade mot Optimisten Ludvig Gentzel.
Eric Abrahamsson filmdebuterade 1917 i Victor Sjöströms Terje Vigen, och kom att medverka i drygt 60 filmer. Han var knuten till Svensk Filmindustri från 1928.
Abrahamsson avled i skrumplever på Sankt Görans sjukhus i Stockholm och är gravsatt på Norra begravningsplatsen i Stockholm.
|