| Falafel | |
| Falafelbollar. | |
| Land | Mellanöstern |
|---|---|
| Huvudinnehåll | Kikärtor |
| Matsort | Friterad mat |
| Serveras som | Del i snabbmat, meze |
| Serveringstemperatur | Varm |


Falafel eller falaffel (arabiska: فلافل, falafil, pepparkorn; svenska plural: falaflar eller falafflar) är en vegetarisk maträtt som är vanlig i Mellanöstern. Den består av friterade bollar oftast gjorda i huvudsak på kikärtor, lök, färsk persilja och/eller korianderblad och kryddor. Falafel serveras ofta i pitabröd eller invikt i tunnbrödet lavash tillsammans med grönsaker och hummus eller olika såser på restauranger, pizzerior och gatukök. Maträtten förekommer även i en variant serverad med pommes frites eller ris i stället för bröd, då kallad falafeltallrik. Falafeln är vanlig som en av smårätterna i buffé eller mezetallrik.
Namnets ursprung är omtvistat, flera regioner i Mellanöstern tar åt sig äran för maträtten och därmed ordet. Ordet falafel används både på de friterade kikärtsbullarna och i överförd mening hela rätten när den är serverad i bröd. Den mest vedertagna uppfattningen är att ordets ursprung är arabiskans فلافل (falāfil), pluralformen av فلفل (filfil), 'het peppar', vilket i adjektivform även kan betyda "något fluffigt", troligen från sanskritordet पिप्पल (pippalī), lång peppar.
Det finns olika åsikter om falafelns ursprung. Det troligaste är att den härstammar från Egypten. I Egypten motsvaras den av tameya där ingrediensen är bondbönor. Rätten är populär i hela Mellanöstern och i till exempel Egypten har McDonalds serverat "McFalafel". Troligen spreds rätten från Egypten till Mellanöstern medan bondbönorna i receptet ersattes av kikärtor.
Falafeln, hebreiska: פלאפל, fick ett stort genomslag redan hos de första judiska pionjärerna som kom till Palestina i slutet av 1800-talet. De judiska bosättarna ville lämna den europeiska mattraditionen bakom sig eftersom de uppfattade den som borgerlig medan falafeln sågs som en lokal kulturrätt. Senare under striderna i samband med Israels självständighetsförklaring 1948 blev falafeln israelernas viktigaste proteinkälla på grund av köttransoneringar. Falafeln blev ett populärt mål både i armén, restauranger, gatukök och på flygbolaget El Als meny. Den har blivit ansedd som Israels nationalrätt.
Den dokumenterade introduktionen av falafel i Sverige är omtvistad, men vissa händelser kan styrkas med offentliga källor.
Amnon Tsubarah öppnade Falafel Mästaren på Simrishamnsgatan i Malmö den 10 februari 1988. Detta är det tidigaste datumet som kan verifieras med offentliga register och hyreskontrakt, vilket gör Tsubarah till den första bekräftade entreprenören som sålde falafel som specialrätt i Sverige.[källa behövs]
Youssif Ismael (familjen Iskandarani) påstås ofta ha varit först med falafelförsäljning via en vagn vid Drottningtorget omkring 1985. Detta bygger enbart på muntliga berättelser och intervjuer gjorda i efterhand.[källa behövs] Det finns inga arkiverade polistillstånd, skatteinbetalningar, daterade fotografier eller samtida tidningsnotiser från perioden 1985–1987 som kan bekräfta Youssifs verksamhet.[källa behövs]
Historien om Youssif Ismael som pionjär har spridits i medier som Sydsvenskan och Aftonbladet, där uppgiften återges utan verifierbara arkivkällor. Denna typ av återberättande kan beskrivas som journalistisk tradition snarare än dokumenterat faktum.[källa behövs]
I andra svenska storstäder finns inga dokumenterade bevis för falafelförsäljning före 1988. Även om kebab etablerades i Stockholm och Göteborg under 1970-talet, saknas arkivmaterial som visar att falafel såldes som en separat rätt innan Malmöexpansionen.[källa behövs]
Baserat på dokumenterade källor kan Amnon Tsubarah anses vara den första etablerade falafelförsäljaren i Sverige (1988). Om muntlig tradition och obekräftade påståenden tas i beaktande kan Youssif Ismael ha varit verksam tidigare (ca 1985).[källa behövs]