Ferdinand August Hommel

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2025-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Ferdinand August Hommel
Född	3 februari 1697 Leipzig
Död	16 februari 1765 (68 år) Leipzig
Begravd	Paulinerkirche
Medborgare i	Kurfurstendömet Sachsen
Utbildad vid	Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg
Sysselsättning	Universitetslärare, jurist, författare, kanon
Arbetsgivare	Erfurts universitet
Redigera Wikidata

Ferdinand August Hommel, född 3 februari 1697 i Leipzig, död där den 16 februari 1765, var en tysk rättslärd, far till Karl Ferdinand Hommel.

1713 blev Hommel student vid universitetet i Leipzig, med Georg Phillip Olearius (1680–1741), Andreas Rüdiger (1673–1731), Johann Burckhardt Mencke, August Friedrich Müller, Lüder Mencke, Johann Friedrich Olearius (1679–1726), Christian Schön (1677–1755) och Johann Friedrich von Freiesleben (1690–1770) som lärare. 1717 blev han där filosofie magister.

Samma år begav han sig till universitetet i Halle, där han mottog undervisning från Christian Thomasius, Johann Peter von Ludewig, Justus Henning Boehmer, Nikolaus Hieronymus Gundling, Johann Gottlieb Heineccius och Jakob Friedrich Ludovici. 1718 fick han rätt att hålla akademiska föreläsningar där och blev 1719 promoverad till juris doktor.

Bibliografi

• Diss. (Praes. Chph. Dondorfio) de revocatione confessionis per tormenta extortae, von Widerrufung der Urgicht. Leipzig 1716 (Wahrscheinlich vom Präses)
• Diss. Idearum genuiua natura et indoles breviter explicata. Leipzig 1718
• Progr. de naevis quibusdam Rüdigerianis in doctrina de figuris syllogisticis. Leipzig 1718
• Diss. inaug. de victoria querelae inofficiosi tertio prosicua. Halle 1719
• Diss. qua omnem actionem confessoriam ex servitute, negatoriam vero ex libertate esse. Leipzig 1721
• Diss. I, Jurisprudentiae civilis Germanicae, ex legibus patriis, Romanis et Canonicis compilatae, continens Libr. I. Sect. I. Tit. I. II. III. Leipzig 1726 (Die Fortsetzung ist nicht erfolgt)
• Diss. de genuina uniorris prolium indole extra casum legis et observantiae specialis. Leipzig 1726
• Diss. de mutuo filii familias iam ante SCtum Macedonianum invalido. Leipzig 1726
• Diss. de his, quae ex officio seu gratis expedienda sunt ab Actuario; secundum Ordinationem Taxationis et Processus Saxonici novissimam. Leipzig 1727
• Diss. de differentia exigua inter testamentum militare et testamentum pagani in hostico conditum. Leipzig 1727
• Diss. de scriptura, eiusque necessitate in testamento nuncupativo. Leipzig 1729
• Diss. de numero septenario testium in testamentis. Leipzig 1731
• Diss. de usu hodierno patriae potestatis Romanae in soris Germaniae, speciatim Hamburgensi. Leipzig 1734
• Progr. an deceat JCtum rationes legum ignorare? Leipzig 1734
• Diss. Quinque iuris in re species, quas vulgo tradunt, res lemper tales esse, nec solas. Leipzig 1736
• Diss. de servitutis per pactum constitutione. Leipzig 1736
• Diss. de textu Novellarum originario coniecturae. Leipzig 1736
• Diss. de solennibus venditionum. Leipzig 1737
• Diss. de mitiganda furti poena ob restitutionem rei ablatae. Leipzig 1737
• Diss. an et quatenus certitudo corporis delicti in Processu criminali necessaria sit? Leipzig 1737
• Progr. OmneS conventionum divisiones et species, quae in iure Romano occurrunt (sola forte verborum obligatione excepta) etiam in foris nostris suam habere auctoritatem, probatur. Leipzig 1739
• Diss. de ratificatione confessionis per tormenta extortae. Leipzig 1739
• Diss. de proedna legum Justinianearum prae iure patrio antiquo in foris Germanorum. Leipzig 1739
• Kurze Anleitung , Gerichtsakta geschickt zu extrahiren, zum referiren, und eine Sentenz darüber abzufassen; zum Gebrauch seiner Zuhörer entworfen. Leipzig 1739, Halle 1740, Halle 1747, Halle 1762, Halle 1778, Halle 1795
• Progr. de successione spuriorum secundum Novellam 89 C. 12. Leipzig 1740
• Diss. de cauta publicatione sententiae criminalis. Leipzig 1741
• Diss. de manu militari. Leipzig 1742
• Progr. de casibus, in quibus etiam post acceptationem a conventione perfecta recedere permittitur. Leipzig 1744
• Diss. de Panniculariis (occ. L. 6. D. de bonis damnat.) ceterisque damnatorum bonis, ut et de expensis criminalibus e bonis reorum vel subditorum subministrandis. Leipzig 1745
• Diss. ad Artic. XXXI Constîtutionis Carolinae Criminalis, de nominatîone socii criminis Commentatio. Leipzig 1745
• Diss. de furto magno eiusque poena. Leipzig 1747
• Progr. de foro deprehensionis in iniuriis verbalibus. Leipzig 1747
• Progr. de Comitibus; occ. L. I. C. de Concil. Consistor. Leipzig 1748
• Diss. de Processu possessorio summariissimo, quaestiones duodenae. Leipzig 1748
• Diss. de poena iurare nolentium. Leipzig 1748
• Diss. de prohibitis documentorum signis; ad Tit, XXIV. §. 2. Ordin. Proc. Sax. Recogn. Leipzig 1748
• Diss. de lethalitate vulnerum et inspectione cadaveris post occisum hominem. Leipzig 1749
• Progr. de pecunia lustrica, an referenda sit ad peculium castrense, an ad profectitium ? Leipzig 1750
• Diss. de iure vini adusti. Leipzig 1753
• Progr. Praetor Romanus iniuiia vapulans. Leipzig 1753
• Diss. de reo sub tormentis specialiter non interrogando. Leipzig 1754
• Diss. de temperandis poenis ob imbecillitatem intellectus. Leipzig 1755
• Progr. de spatio temporis in citatione edictali concedendo. Leipzig 1755
• Diss. de furto qualificato. Leipzig 1759
• Progr. de prohibita iuramenti delatione. Leipzig 1761
• Progr. quot testes requirantur, si extraneo quid relinquatur in testamento parentum inter liberos. Leipzig 1762
• Progr. an maritùs in solutam prolapsus adulterami committat? Leipzig 1762
• Progr. in processu executivo quatenus locum habeat documentum, in quo nomen creditotis aut debitoris non est accurate expressum. Leipzig 1762

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.