| Regnbåge Status i världen: Livskraftig (lc) | |
| Oncorhynchus mykiss | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
| Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning | Laxartade fiskar Salmoniformes |
| Familj | Laxfiskar Salmonidae |
| Släkte | Stillahavslaxar Oncorhynchus |
| Art | Regnbåge O. mykiss |
| Vetenskapligt namn | |
| § Oncorhynchus mykiss | |
| Auktor | (Walbaum, 1792) |
| Synonymer | |
|
Salmo kamloops Dymond, 1931 Salmo irideus Bajkov, 1927 Salmo nelsoni Evermann, 1908 Oncorhynchus mykiss Evermann, 1908 Salmo gilberti Jordan, 1894 Salmo gairdneri Jordan, 1894 Salmo rivularis (Jordan, 1892) Salmo kamloops (Jordan, 1892) Oncorhynchus kamloops Jordan, 1892 Salmo masoni Suckley, 1860 Salmo truncatus Suckley, 1859 Salmo rivularis Ayres, 1855 Salmo gairdneri Gibbons, 1855 Salmo gairdnerii Gibbons, 1855 Salmo iridea Gibbons, 1855 Trutta iridea (Gibbons, 1855) Salmo irideus Gibbons, 1855 Salmo gairdneri Richardson, 1836 Salmo gairdnerii Richardson, 1836 Fario gairdneri (Richardson, 1836) Oncorhynchus gairdnerii (Richardson, 1836) Salmo gairdnerii Richardson, 1836 Salmo penshinensis Pallas, 1814 Parasalmo penshinensis (Pallas, 1814) Salmo purpuratus Pallas, 1814 Onchorynchus mykiss (Walbaum, 1792) Parasalmo mykiss (Walbaum, 1792) Oncorhynchus myskis (Walbaum, 1792) Onchorrhychus mykiss (Walbaum, 1792) Salmo mykiss Walbaum, 1792 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Regnbåge (Oncorhynchus mykiss) är en fisk som beskrevs 1792 av Johann Julius Walbaum. Arten har sitt naturliga utbredningsområde i vattendrag som mynnar ut i Stilla havet, men har introducerats på många platser världen över på grund av sin popularitet inom sportfiske och eftersom den anses vara en god matfisk. Regnbågen påminner om öring, men har ofta ett rödaktigt band längs sidan. I matlagningssammanhang används ofta ordet forell för regnbåge eller andra laxfiskar, men ingen fiskart heter så officiellt på svenska.
Arten beskrevs av Johann Julius Walbaum 1792 som då gav den då det vetenskapliga namnet Salmo mykiss, där artepitetet tros härstamma från "mykizha", vilket var namnet på fisken hos Kamtjatkas lokalbefolkning. Länge placerades arten inom släkten Salmo, ofta med något av namnen Salmo irideus eller Salmo gairdneri. Idag placerar arten inom släktet stillahavslaxar (Oncorhynchus), tillsammans med bland andra indianlax, puckellax och guldöring. Det har beskrivits åtminstone åtta olika underarter (eller varianter) av regnbåge :
Regnbågen är ganska lik öring men har ett rödaktigt band längs sidorna, vilket är det lättaste kännetecknet och dessutom är dess fenor prickiga. Vuxna regnbågar som lever i strömmande vatten väger 0,5 till 2,5 kg, medan de som lever i sjöar eller vandrar till havet oftast blir upp till 10 kg. Det finns exempel på individer upp till 15-20 kilo, men det är ovanligt med exemplar över 10 kg under naturliga omständigheter. Färgteckningen varierar mycket mellan underarterna och mellan former som anpassats till olika livsmiljöer. De fullvuxna fiskarna känns igen på en bred rödaktig rand längs hela sidan, från gälarna till stjärten. Den är allra tydligast på lekande hanar. Fiskköttet kan variera från ljusbrunt till rosa, rött eller nästan vitt. Livslängden i Sverige är cirka 16 år.
Ovansidan har den en grön eller blå färg och intill det röda bandet är kroppen silverfärgad. På hela kroppen finns svarta prickar. Oftast har rygg-, buk- och analfenor en orange eller gul spets. Under parningstiden blir regionen ovanför hannens mun vit. Vid sidolinjeorganet finns 100 till 148 fjäll.
Regnbågens ursprungliga utbredningsområde är norra Stilla havet mellan Asien och Nordamerika, och i vattendrag som mynnar där. Arten hittas i vattendrag i östra Ryssland resepektive från Alaska till halvön Baja California. Flera fyndplatser ligger nära Japan men om arten lever i landet är okänd.
Vildfångade och uppfödda former av denna art har inplanterats för användning som föda och sportfiske, i åtminstone 45 länder, på alla kontinenter utom Antarktis. Regnbågen infördes i Sverige 1928 för fiskodling. Från dessa odlingar rymde individer och arten har i vissa sjöar fått stor spridning.
Regnbågen lever i havet i två till tre år och återvänder därefter vanligtvis till sötvatten för att leka.
Regnbåge har många regionala och synonyma trivialnamn, som "regnbågsöring", "regnbågsforell", "laxforell", "fjordörret", "blanklaxöring" och "röd forell". Den har dessutom av finländska och svenska myndigheter tidvis fått benämningen "regnbågslax". Enligt svenska Livsmedelsverket är både "regnbåge" och "regnbågslax" godkända handelsnamn. Kommittén för svenska djurnamn bestämde 2010 att det korrekta svenska namnet är regnbåge.
Några lokala populationer hotas av vattenföroreningar, överfiske, dammbyggnader och introducerade konkurrenter. Hela beståndet är fortfarande stort. IUCN listar arten som livskraftig (LC).

Den är en populär art inom sportfiske, bland annat på grund av dess energiska kämpande vid infångandet. Regnbåge är den dominerande fisken i så kallat put and take-vatten.
Som i de flesta fall där arter introducerats utanför sina naturliga utbredningsområden, har ekosystemen där utsättning skett påverkats. I regnbågens fall har naturliga bestånd av öring, lax och röding påverkats negativt av introduktionen, men då utsatt fisk numera ofta är steril utgör de inget långsiktigt hot mot naturlig fiskfauna. I fall där fertila fiskar introduceras kan de dock utgöra ett direkt hot mot konkurrenssvaga arter. I andra fall har introduktion i vatten som tidigare helt saknat fiskbestånd, eller haft starkt reducerade bestånd av infödda fiskarter, resulterat i sportfiskevatten av världsklass[källa behövs], till exempel de Stora sjöarna och vattendraget Firehole river i Wyoming.
Regnbågen är officiell statsfisk för delstaten Washington i USA.