| Franscitronbi Status i världen: Livskraftig (lc) Status i Sverige: Livskraftig | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Korttungebin Colletidae |
| Släkte | Citronbin Hylaeus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Hylaeus difformis | |
| Auktor | (Eversmann, 1852) |
| Synonymer | |
|
Prosopis difformis Eversmann, 1852 Hylaeus difformis Eremeeva et al., 2006 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Franscitronbi, Hylaeus difformis, är ett bi som är medlem av familjen korttungebin och släktet citronbin.
Ett litet bi, honan är 7 till 8 mm lång, hanen 6,5 till 7,5 mm. Arten har övervägande svart kropp. Ansiktet har blekgula, trekantiga sidofläckar hos honan, hanen har dessutom clypeus (munskölden) gul, sällan dessutom nederdelen av pannan. Blekgula markeringar finns också på bakskenbenen och hos hanen även på bakfötterna. Biet har fått sitt svenska namn av de täta, kraftiga, vita hårfransar som hos honan avslutar tergit ett till fyra och ger bakkroppen ett tvärrandigt intryck. Hanen har endast mindre hårfransar på sidorna av den första tergiten.
Habitaten är inte fullt klarlagda, men de utgörs troligen av skogsbryn, lertag och dynområden i inlandet. I Skandinavien kan franscitronbiet även påträffas i gamla hus med vasstak. I Alperna kan arten nå upp till 1 100 m.
Arten är polylektisk, den flyger till blommande växter från många olika familjer, som korgblommiga växter, flockblommiga växter, strävbladiga växter, korsblommiga växter, klockväxter, fetbladsväxter, kransblommiga växter, liljeväxter och rosväxter. Flygtiden varar från sent i juni till början av augusti.
Larvbona anläggs på solbelysta platser i kraftigare växtstänglar, gamla borrhål från trälevande insekter, vass- och bamburör, bihotell eller i vertikala ytor av lössjord.
Utbredningsområdet omfattar en stor del av det europeiska fastlandet från Iberiska halvön och Belgien i väster till Kaukasus i öster, och från Balkan i söder till Skandinavien i norr. Den finns även i Östasien och Nordafrika.
I Sverige har arten gått tillbaka, troligtvis på grund av igenväxning av de vedrika skogsbrynsmiljöer där den tidigare levde. En annan orsak är sannolikt det gamla jordbrukslandskapets omvandling, som gjort att bobiotoper som dött trä och gamla timmerhus minskat. Den finns under 2020-talet endast i östra Svealand, östra Östergötland, Öland och östligaste Småland. Sedan omkring 2020 har emellertid den svenska populationen börjat öka något, troligtvis på grund av det varmare klimatet. I Finland saknas arten helt.
Arten var länge rödlistad som nära hotad ("NT") i Sverige; 2020 inträffade en tillfällig nedgång, och status försämrades till sårbar (VU). År 2025 upphörde emellertid den svenska rödlistningen, och arten klassificerades som livskraftig (LC).
Globalt ser inte Internationella naturvårdsunionen (IUCN) några större hot, även om de konstaterar att arten är hotad i flera länder, utan klassificerar den som livskraftig.
|