Frederic de Hoffmann

Frederic de Hoffmann
Född8 juli 1924
Wien
Död4 oktober 1989 (65 år)
La Jolla, USA
Medborgare iUSA
Utbildad vidHarvard University
SysselsättningFysiker, kärnfysiker
ArbetsgivareGeneral Dynamics
Salk Institute of Biological Studies
General Atomics
Los Alamos National Laboratory
Utmärkelser
Stora gyllene hedersmedaljen av Österrikiska republikens förtjänstorden
Redigera Wikidata

Frederic de Hoffmann, född 8 juli 1924 i Wien, Österrike, död 4 oktober 1989 i San Diego, Kalifornien, USA, var en amerikansk österrikiskfödd amerikansk kärnfysiker som arbetade bland annat med Manhattanprojektet, assisterade Edward Teller i utvecklingen av vätebomben och var tillsammans med försvarskoncernen General Dynamics delgrundare till deras division inom kärnteknik, som är idag General Atomics and affiliated companies.

År 1984 blev de Hoffmann smittad av aids genom en blodtransfusion under en operation och den 4 oktober 1989 avled han av sviterna av sjukdomen.

Biografi

De Hoffman kom till USA 1941 och tog kandidatexamen vid Harvard University 1945. Han tog också en magisterexamen 1947 och en doktorsexamen 1948 med  Julian Schwinger som handledare. Innan examen skickades de Hoffmann till Los Alamos National Laboratory 1944 där han hjälpte Edward Teller i utvecklingen av vätebomben. De Hoffmann var förespråkare av fredlig användning av kärnenergi.

Efter att ha lämnat Los Alamos samarbetade de Hoffmann med Hans Bethe och Silvan Schweber på en lärobok med titeln Mesons and Fields och blev ordförande för Committee of Senior Reviewers of the United States Atomic Energy Commission.

De Hoffmann flyttade till General Dynamics Corporation 1955. Samma år rekryterades han av John Jay Hopkins för att grunda General Atomics och bli dess första president. Organisationens syfte var att tillverka kärnreaktorer för energiproduktion och sälja dem på den öppna marknaden. I slutet av 50-talet organiserade han Projekt Orion, en plan för ett rymdskepp som skulle drivas av kärnenergi.

De Hoffman var med och grundade University of Californias campus i San Diego, University of California, San Diego.

De Hoffmann började på Salk Institute of Biological Studies 1970 och var dess president i 18 år. Han var också ordförande och verkställande direktör för Salk Institute Biotechnology-Industry Associates Inc. När de Hoffmann gick i pension 1988 utnämndes han till institutets president emeritus. Han dog 1989 av AIDS, som han fick 1984 från en blodtransfusion han fick under en operation.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Frederic de Hoffman, 8 april 2026.

Noter

  1. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 läs online, The New York Times .[källa från Wikidata]
  2. ↑ läs online, catalog.archives.gov .[källa från Wikidata]
  3. ↑ SNAC, SNAC Ark-ID: w6qk56sw, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ↑ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1337703117749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
  5. 1 2 3 4 5 6 7 Stevens, William K. (1989-10-07). ”Frederic de Hoffmann, 65, Dies; Physicist and Salk Institute Chief”. New York Times. https://www.nytimes.com/1989/10/07/obituaries/frederic-de-hoffmann-65-dies-physicist-and-salk-institute-chief.html. Läst 9 juli 2009.
  6. ↑ Jack, Jordynn (2009). Science on the home front: American women scientists in world war II. University of Illinois Press. sid. 72. ISBN 978-0252076596. https://books.google.se/books?id=84R5GdE4CBQC&pg=PA72&lpg=PA72&dq=Frederic+de+Hoffmann+%22manhattan+project%22&source=bl&ots=FVRniqAUvZ&sig=uiwt546-E6vXqVtbDCSQVTTINCs&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwj545eXs_POAhUDMJoKHfqHDR84ChDoAQgbMAA#v=onepage&q=Frederic%20de%20Hoffmann%20%22manhattan%20project%22&f=false
  7. ↑ Herken, Gregg (2003). Brotherhood of the bomb: The tangled lives and loyalties of Robert Oppenheimer, Ernest Lawrence, and Edward Teller. Holt Paperbacks. sid. 224. ISBN 978-0805065893. https://books.google.se/books?id=BTUwAAAAQBAJ&pg=SA2-PA24&lpg=SA2-PA24&dq=Frederic+de+Hoffmann+edward+teller&source=bl&ots=U488CBcFre&sig=cwDt3j2u7TsUop3CyYsnhiFv-EY&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwiA7tK0tPPOAhXCkywKHUYqC3kQ6AEIRTAG#v=onepage&q=Frederic%20de%20Hoffmann%20edward%20teller&f=false
  8. ↑ Roach Monroe, Linda. ”Salk Institute leader quits due to aids”. LATimes.com. http://articles.latimes.com/1988-11-17/local/me-206_1_salk-institute.
  9. ↑ Stevens, William K. ”Frederic de Hoffman, 65, dies; physicist and Salk Institute chief”. NYTimes.com. http://www.nytimes.com/1989/10/07/obituaries/frederic-de-hoffmann-65-dies-physicist-and-salk-institute-chief.html.
  10. ↑ Mehra, Jagdish; Milton, Kimball A. (2000). Climbing the Mountain: The Scientific Biography of Julian Schwinger. Oxford University Press. sid. 153. ISBN 0-19-850658-9. https://books.google.com/books?id=M_ONmDLmGO4C&dq=%22frederic+de+hoffmann%22&pg=PA153
  11. ↑ Dyson, George (2002). Project Orion. Great Britain: Penguin Books. sid. 31
  12. 1 2 Seidel, Robert W. (maj 1995). Technology transfer: Half-way houses. Department of Energy. doi:10.2172/105070. http://www.osti.gov/bridge/purl.cover.jsp;jsessionid=C17C7D666E7DADF5A024E6C3D6FF7022?purl=/105070-eHzsZs/webviewable/. Läst 12 mars 2010.
  13. 1 2 3 ”Frederic de Hoffmann”. Sarasota herald-Tribune: ss. 7B. 1989-10-07. https://news.google.com.au/newspapers?id=gbYcAAAAIBAJ&sjid=VHoEAAAAIBAJ&pg=6267,1698262&dq=frederic-de-hoffmann&hl=en. Läst 12 mars 2010.
  14. ↑ Dyson, Freeman J. (1996). Selected papers of Freeman Dyson with commentary. United States: American Mathematical Society. sid. 26. ISBN 9780821805619. https://books.google.com/books?id=nnyNUidX1OMC&dq=%22frederic+de+hoffmann%22+orion&pg=PA26
  15. ↑ ”Many fall victim to AIDS”. Gadsden Times: ss. A18. 1989-12-31. https://news.google.com.au/newspapers?id=vWgfAAAAIBAJ&sjid=7dQEAAAAIBAJ&pg=2823,4152402&dq=frederic-de-hoffmann&hl=en. Läst 12 mars 2010.

Externa länkar